Pitebon
”Att det funnits män med stort mod och styrka i Västerbotten och detta vårt Piteå*, kan bevisas av följande berättelse:
”En bonde i Sikfors, Erik Johansson, skulle på våren för några år sedan jaga villebråd. Han åkte på sulor av trä, som av vårt folk kallas skidor. Han stötte därvid vid en lugnt flytande å [Alterån] överraskande på en vild björn, som, retad av mannens åsyn, anföll honom. Bonden, ställd mellan björnen och ån, var i stor knipa. Han visste inte, vad han
skulle ta sig till, för det fanns varken tid att skjuta ett skott och inte heller plats att fly. Därför gav han sig på björnen med spjutet. Alltför länge kunde han inte stå emot den framrusande björnen utan föll omkull och föll ner i ån. Björnen följde efter, och mannen, som var armstark och stridslysten, grep honom och sänkte upprepade gånger hans huvud under vattnet till dess han slutligen kvävdes.[vid Björnsten]”
Framhållas kan även storverk, som påminner inte endast om jättars tapperhet, utan också om verklig amazonstyrka. Fortfarande lever en piga, Margareta i byn Trundavan. Då hon 1722 skulle driva boskapen på bete, slog hon med en påk en björn, som angrep hennes boskap, så att odjuret föll död till marken. ” ur Den Urbe Pitovia från 1731
Trots dessa våldsamma berättelser och misstänksamma förkärlek till att döda björnar, är Piteborna som regel ett lugnt, generöst och fridsamt släkte. Så generösa att vi inte vill begränsa titeln Pitebo endast till det geografiska läget. Bara för att man har oturen att bo någon annanstans, så ska man inte mista chansen att kalla sig Pitebo, tycker vi.
Det är därför det exempelvis har inrättats ett pris, årets Pitebo, som varje år delas ut under en av Sveriges största gatufestivaler, Piteå Dansar och Ler. Det finns tre kategorier: Bofast Pitebo, Utflyttad Pitebo och Mental Pitebo. Genom åren har pristagare från alla håll och kanter vunnit detta pris. Astrid Lindgren, Nelson Mandela och Dolly Parton är exempelvis bara några av de Mentala Pitebor som utropats som vinnare.
Piteandan
Samarbete, framtidstro, öppen attityd, envishet, ett jäklar anamma, handlingskraft, stå på egna ben, kämpa för sin sak. Orden är många när man ska försöka beskriva den berömda ”Piteandan”. Den härstammar med säkerhet ifrån de många historiska problem som Piteborna har fått genomlida. Krig och invasion, förödande bränder, år av svält och så alla dessa björnar som ideligen envisas med att dyka upp vid precis fel tillfällen. Det har format en mentalitet hos Piteborna. Troligt är också att vädret och årstiderna har spelat in, med den kalla, mörka och långa vintern och den varma, ljusa, och korta sommaren. Vi kämpar på, biter ihop och traska fem kilometer genom två meter djupsnö i snålblåsten, för vi vet att det bjuds på palt när vi kommer fram. Kanske sammanfattas piteandan ändå bäst i första versen av Kwad’n, gruppen Euskefeurats hyllning till folket i bygden:
Det finns ett folk av en särskild sort
nere vid piteälva
och våran slogan är jädrigt kort
det kan vi göra själva
Kritik
Precis som andra storheter, blir Piteborna till och från kritiserade. Mest för att de är så herrans nöjda med att vara just Pitebor. Det är klart att vaknar man varje dag med vetskapen att man är en Pitebo, så kan det vara svårt att inte dra på smilbanden och tacka sin lyckliga stjärna för sitt livs lott. Att sedan Pitebor gärna berättar om detta faktum för omvärlden, kan ju så klart vara upprörande för människor som ännu inte bor i kommunen.
Är det dags för dig att bli Pitebo?
Vägarna är många, men alla leder till Piteå.
Fotnot
(*
) Piteå ligger i Norrbotten som fram till 1810, var en del av Västerbotten. Först efter 1810, då Norrbottens inrättades som län, kom Norrbotten att betraktas som ett eget landskap. Då Den Urbe Pitovia skrevs 1731, var alltså Norrbotten inte ett eget län. Det går endast spekulera i hur förlusten av Piteå påverkade Västerbottningarna, men man kan utgå ifrån att det var av apokalyptisk art.