KOMMUNCHEFEN har ordet...
Mörkt, blött, mörkt, mörkt, svininfluensa, vaccinationssymptom, blött, mörkt, mörkt, varsel, översvämningar, inget VM-slutspel för Sverige i fotboll. Ja visst är november månad en härlig humörhöjare. Och bara för att retas lite, så ger oss moder natur lite vacker vit snö som gör träden vackra och lyser upp tillvaron, för att sedan snabbt slänga tillbaka den blöta grå, stickiga filten av juteväv över oss igen.
Så här i slutet av året och kanske just för att det är mörkt och ruggigt, känns det speciellt viktigt att titta tillbaka på sådant som varit positivt under året. Vi har god kontroll på de orosmoln som finns och vi jobbar med strategier för att klara detta. För att orka med de ständiga utmaningarna är det viktigt att vi kan njuta av de framgångar vi har och vi ska inte heller vara rädda för att berätta om dessa till omvärlden. Senaste halvåret har Piteå onekligen varit inne i ”zonen” för att citera en ofta använd idrottsfloskel.
Listan kan göras lång över positiva resultat i kommunen, bara sedan maj månad. Exempelvis FN-pris för delaktighet och lyhördhet, goda resultat i skolan, skattebetalarnas pris för välskött ekonomi, låga taxor och avgifter, piteborna har mycket kvar av lönen efter boendekostnaderna är avräknade etc. Under den senaste månaden har listan utökats med två exempel till; ett bokutsläpp av elever vid svets- och svarvarutbildningen vid Strömbacka och äldreboendet Öjagården som vunnit Götapriset.
Jag tänkte avsluta dessa rader med att använda mig av de två sistnämnda exemplen för att visa vad jag menar med att varje verksamhet utifrån sina förutsättningar kan bidra till att göra Piteå till en ännu mer attraktiv och uthållig kommun.
Det ena exemplet handlar om de kärleksdikter som killarna vid Strömbackaskolans svets och svarvarutbildning skrivit och givit ut i boken” Svetshet kärlek svarvad på Strömbacka”. Under ledning av sin svensklärare har de gjort en fantastisk resa och vid killarnas framträdande i radio, tänkte jag; ”vilket självförtroende dessa killar har fått” och ”jag hade aldrig vågat detta i deras ålder”. Detta om något är att göra Piteå attraktivt och uthålligt ur många perspektiv.
Det andra exemplet handlar om äldreboendet Öjagården, som vunnit Götapriset för det arbete som bedrivs där i syfte att ge de boende en meningsfull vardag hela livet. Äldreomsorgen i Piteå har under många år ansetts som ett föredöme i ett nationellt perspektiv. Nu visar man återigen upp ett arbete som utmärker sig. Även här var det med stolthet jag lyssnade på radioinslaget, där deltagande personal på ett fantastiskt sätt berättade om hur de med små medel kan skapa en bättre vardag för de äldre som bor på Öjagården.
Det gemensamma för båda dessa arbeten är mod, engagemang och en förmåga att få det som för andra verkar svårt, att bli hur naturligt som helst. Som taget ur Piteå kommuns ledarskapspolicy: Våga, Låga, Förmåga.
Näst sist tänkte jag avsluta med att önska alla god jul och gott nytt år, samtidigt som jag blickar ut över det stålgrå slask som vi numera kallar vinterväder. Allra sist konstaterar jag att ”Julens vänner” utsett ”Fairy Tale of New York” med The Pogues och Kirsty MacColl till alla tiders bästa jullåt och som av en händelse lyssnar jag på den när jag skriver.
Text: MATS BERG
Jan antar en ny utmaning
Efter många års forskargärning inom pappers- och massaindustrin, byter han nu spår och blir lärare vid Strömbacka gymnasieskola. Jan Lidén antog utmaningen när en lektorstjänst i kemi och matematik annonserades ut.
I början av 1980-talet fick Jan sin doktorstitel i kemi vid Umeå universitet och därifrån var inte det geografiska steget långt till första jobbet. MoDo i Örnsköldsvik lockade med en anställning inom FoU, d v s forskning och utveckling, en lockelse som den nybakade kemidoktorn inte kunde motstå.
– Där blev jag kvar på olika befattningar fram till 1997 då jag erbjöds en tjänst vid dåvarande AssiDomän och dess satsning på en FoU-avdelning i Piteå. Tyvärr blev det en kortlivad satsning, säger Jan Lidén, som snabbt fick nytt jobb när FoU-enheten monterades ned och AssiDomän såldes.
– Jag blev erbjuden en anställning vid Kraftliners utvecklingsavdelning. Tjänsten uppgick till 80 procent, och resterande 20 procent sysslade jag med enskild näringsverksamhet. Det senare bestod i undervisning på uppdrag av universiteten i Luleå och Umeå samt vid KTH (Kungliga tekniska högskolan) i Stockholm.
Gav mersmak
– Universiteten anlitade mig eftersom jag hade kombinationen av industriforskning och behörighet som forskarhandledare (professorskompetent), noterar Jan Lidén som tidigare i sitt yrkesutövande haft kontakter med Strömbackaskolan när det gäller pappers- och massateknik. Avsikten med dessa kontakter, som initierades av företrädare för gymnasieskolan, var att ge orienterande kunskaper om processer och produkter till elever på NV-programmet och Teknikprogrammet.
Teorikunskaperna från de här två programmen räcker, enligt Jan Lidén, mycket längre än vad de flesta tror, bara ungdomarna får en chans att visa det.
Kontakterna med gymnasieelever inom nämnda gymnasieprogram gav mersmak. Jan upptäckte något förvånande att gymnasieungdomarna i vissa avseenden kom längre i sin processförståelse än studenter i slutet på sin civilingenjörsutbildning i kemiteknik.
– Sannolikt ett resultat av att man i massa- och papperskursen på Strömbacka sträcker ut undervisningen över en längre tid än på universiteten och att gymnasieelvernas laborationer till stor del varit fabriksförlagda.
Det blir ökat utrymme för reflexion, tror Jan Lidén som började sin lektorstjänst den 1 november.
– I början kommer jag att jobba som en vanlig gymnasielärare, för att så småningom få en uppfattning om hur lektoratet kan utvecklas.
Viktig steg för Strömbacka
Stefan Wigren, rektor för Naturvetenskap och Teknik, hyser stora förhoppningar på lektoratet.
– Rekryteringen av Jan Lidén är ett viktigt steg för att ytterligare utveckla kontakter och samarbete med industrin och universiteten. Dessutom ska vi undersöka hur vi bäst kan fördjupa gymnasieutbildningen, baserad på praktisk tillämpning av de naturvetenskapliga och tekniska färdigheter som våra elever redan besitter.
Wigren konstaterar vidare att en viktig orsak till anställningen av en person med doktorsexamen i kemi, är de betydande satsningar inom forskning och produktion av exempelvis biodrivmedel och annan energiproduktion som nu sker i Piteå kommun.
– Med anledning av dessa satsningar försöker Strömbackaskolan att anpassa sitt utbildningsutbud för att kunna svara mot kommunens, företagens och universitetens kommande behov av kompetens inom energiområdet, menar Wigren.
(Red.anm: Lektor är en titel för person med högre lärartjänst vid gymnasium eller högskola, vanligtvis med doktors- eller licentiatexamen.)
Text:BO STAFFAN JOHANSSON
Kartläggning visar tempen på kommunens inköpsrutiner
Med ett väloljat inköpsarbete kan kommunen spara betydande penningsummor. För att kolla hälsoläget har kommunens inköpsavdelning genomfört en kartläggning som byggt på intervjuer och samtal med beställare inom de olika förvaltningarna. Det är idag en obestridlig sanning att noggrannhet vid inköpen bidrar till att lätta på kostnadsbördan. Det i sin tur betyder att kommunen får ett bättre handlingsutrymme när det handlar om budgetnedskärningar.
Inköpsarbetet har därför blivit alltmer angeläget i kommunens verksamheter. För att få grepp om hur inköpen hanteras har kommunens inköpsavdelning gjort en bred kartläggning, en inventering med benäget bistånd av en ”extern” konsult. Vid urvalet av intervjupersoner har ambitionen varit att fånga in representanter för de flesta förvaltningarna, att få med många typer av verksamheter samt en representation i förhållande till köpvolym.
Så blev resultatet
Vad blev då resultatet av konsultens kartläggning? Jo, en stor del av inköpsarbetet får gott betyg. Men det finns också delar som visar på ett behov av förbättring? Allmänt upplevs befintliga avtal som godkända, låt vara att det saknas avtal inom vissa områden och vissa oklarheter i dess konstruktion. Ibland handlar verksamheterna utanför avtal.
När, och varför, gör man det? Här svarar 22 % av de tillfrågade att man avviker från avtalet därför att varan är billigare hos en annan leverantör; 39 % anger som skäl att det brådskar med råvaran och 26 % svarar att en specifik produkt saknas i sortimentet.
Efterfrågas
Kartläggningen ger också en fingervisning om avtalsområden som efterfrågas. Dit hör bl a lokalproducerade varor, miljömärkta och ekologiska matvaror, kioskvaror samt kontorsutrustning och möbler. När det gäller det sistnämnda finns ramavtal fr o m 1 september 2009. I kartläggningen konstateras också att beställningssättet varierar mellan verksamheterna.
Webbeställning är exempelvis vanligast inom kostområdet och där ser man gärna att denna beställningsform används mot fler leverantörer. Butikshandel används ibland, då framför allt av Fastighetskontoret och Teknik- och gatukontoret. ”Brådska”, ”social kontakt” och ”har alltid gjort så” anges som skäl för användningen av butikshandel.
Hur uppfattas då inköpsavdelningens arbete av verksamheterna? I allt väsentligt bra, blir svaret. Några omdömen: ”Är trevliga och lyhörda”, ”Skapar bra avtal”, ”Har goda kunskaper”, ”Avtalskatalogen drar ner betyget en aning”. Verksamheternas omdöme om den egna verksamheten? Av 23 tillfrågade och svar från alla blev resultatet: ”Nöjd med arbetssättet”, ”Vi håller oss inte till alla avtal”, ”Funkar jättebra”, ”Kommunikationen uppåt kan brista”.
Krav på förbättring
Avtalskatalogen har också betygsats. Och betyget är långt ifrån överväldigande positivt. Snarare lyfter verksamheterna fram många ”hål” i katalogen. Den anses t ex: ”Svår att hitta i”, ”Sökningar ger inte träff”, ”För många klick”, ”Långa svarstider”, ”Måste bli enklare att hitta produkt och pris”. Enligt inköparna Jan Karlsson och Ann-Louise Vikman finns det fog för en förbättring.
– En uppgradering av avtalskatalogen blev helt enkelt inte lyckad. Vi diskuterar med systemtillverkaren för att så snabbt som möjligt åtgärda upplevda svårigheter, säger Jan och AnnLouise som under hösten, tillsammans med kollegorna från inköpsavdelningen, genomfört personliga besök hos de personer som intervjuats i samband med kartläggningen.
– Vi vill repetera budskapet med de berörda, känna att vi uppfattat varandra på ett riktigt sätt. Dialogen mellan verksamheten och inköpsavdelningen är ett villkor för att inköpsrutinerna ska fungera så effektivt som möjligt.
– Vi är en stab som finns till för verksamheternas skull. Då är dialogen med verksamheterna jätteviktig, understryker Jan Karlsson och AnnLouise Vikman samstämmigt. Då förbättrar vi förutsättningarna att finslipa inköpsrutinerna och därmed optimera insatserna för att minska kommunens kostnader.
Text: BO STAFFAN JOHANSSON
Rotarystipendier till SFI-studerande
I samband med mångfaldsdagen den 24 oktober delade Rotary ut stipendier till nyblivna pitebor som läser svenska för invandrare (SFI). För att få stipendiet säger Rotarys regler att det är den som bäst har utvecklat det svenska språket utifrån sina förutsättningar som ska tilldelas stipendiet.
– Det har varit otroligt svårt att ta fram dessa fem stipendiater och vi har haft en rad möten där vi våndats och slitit vårt hår, säger rektorn för SFI, Sture Lundmark. Till slut kom vi fram till följande stipendiater: Mohamed Safi, Suong Kvan Nuchchanart, Mahdi Amirian Favesani, Ruud Heemans och Mohamad Ahmadi.
Text: STURE LUNDMARK
Ett ögonblick i sänder
En vacker, inspirerande bok som ger ett smakprov från ett hundratal av närmare tusen projekt som personal inom äldreomsorgen gjort med relativt små utvecklingspengar under tio års tid. Här visas prov på personalens klokskap, kunskap och kreativitet som kommit de äldre i kommunen till godo på olika sätt. Vill du veta mer om boken kontakta Lena Esbjörnsson, äldreomsorgen 61 30.
Piteå inbjuden till Socialutskottet
Lena Esbjörnsson, verksamhetsutvecklare inom äldreomsorgen, har inbjudits av Riksdagens socialutskott att presentera hur Piteå kommun använt statens stimulansmedel som är riktade mot äldre. Från år 2006 och fram till idag har Piteå kommun fått totalt 9 miljoner kronor som fördelats på 96 olika projekt. Det maximala beloppet per projekt och år har varit 100 000 kr. Grundtanken med projekten är att de ska vävas in och leva vidare i den ordinarie verksamheten efter att projektet avslutats.
Bland de idéer som genomförts kan nämnas ”Ombonad matmiljö” på Norrgården, ”Café Helmer” på Roknäsgården, ”Utevistelse” på Källbogården och så det projekt på Öjagården som nyligen fick ta emot Götapriset för Sveriges bästa utvecklingsprojekt inom offentlig sektor 2009.
Det här är städtjejerna som sopade vägen fram till en SM-final
I Piteå finns två av Sveriges duktigaste lokalvårdare, eller städare som de själva kallar sig. Birgitta Brännström och Pernilla Sundström passerade alla hinder i kvalificeringsomgångarna och stod plötsligt i städarnas egen SM-final i Örebro. Det är två glada och nöjda SM-finalister som Pitekvarten träffar en solig måndagförmiddag, bara några dagar efter hemkomsten från finalrysaren. För visst kan man kalla det en rysare när tjejerna efter en lång och mödosam kvalificeringsmarsch stod som två av åtta städare på scengolvet för att göra upp om titeln ”Årets städare”.
Gillar städjobbet
Det är två rutinerade städare som nominerades till tävlingen av arbetsledaren Margareta Lundgren. Birgitta Brännström med 19 år i yrket och Pernilla Sundström med 14 år. De jobbar tillsammans i en grupp som kallas specialstäd.
– Det innebär exempelvis byggstäd och golvvård i kommunala byggnader och i andra lokaler där kommunen bedriver verksamhet, berättar städtjejerna som unisont konstaterar att de har det bästa jobb man kan tänka sig.
Varför bästa jobbet...?
– Jo, för att det alltid blir något bra i slutändan...och friheten att själva få bestämma över hur jobbet ska läggas upp, svarar Birgitta.
Pernilla inflikar:
– Direktkontakten med kunderna är också värdefull. Vi har korta beslutsvägar, och det tycker vi är bra för verksamheten.
Gick vidare
Det första prov som Birgitta och Pernilla ställdes inför var ett webbtest. Och det gick finfint. Telefonen ringde och en röst lät meddela: Ni är klara för kvartsfinal i Sundsvall. Sedan blev det pirrigare. Nu skulle det tävlas på scen inför krävande domarögon och en månghövdad publik vid den stora städmässan.
– Att stå på scen och tävla med så många blickar på sig är absolut inte roligt, tycker Pernilla och Birgitta nickar instämmande.
Fast det gick vägen också denna gång. Vid middagen ropades båda Piteåstädarnas namn upp, ett kvitto på att man var bland de tolv som kallades till semifinalen i Skövde. Där dukades det upp med ännu tuffare tester, såväl teoretiska som praktiska.
– Eftersom det var några år sedan vi gick den så kallade SRY-utbildningen (genomförs enligt direktiv från Servicebranschens Yrkesnämnd), var det nödvändigt att damma av den gamla läroboken, skrattar tjejerna som ägnade åtskilliga timmar vid köksbordet för att komma i bästa trim till semifinalen.
– Idag vill vi nog mest spy åt boken...
Med tävlingsledarens kritiska blick utför Birgitta Brännström ett av de praktiska momenten vid städfinalen i Örebro.
Till final
Men det gjorde man nu inte förgäves. Av de tolv tävlande valdes åtta till finalen i Örebro. Och bland dessa åtta fanns de två städtjejerna från Piteå. Belåtna med sin insats och med finalkvittot.
Fast mindre belåtna med att fyra medtävlande fick lämna städskutan.
– Ju längre tävlingen fortgår och skaran av tävlande krymper, desto mer blir man som en familj. De blir jobbigt att se hur några röstas ut från fortsatt tävlande, tycker Birgitta och Pernilla som samtidigt vill slå ett slag för tävlingen.
– Den lyfter yrket. Alla kan faktiskt inte städa på ett professionellt sätt. Med fel behandling kan man snabbt förstöra ett golv, för att nu ta ett exempel.
Ökad puls
Den 4 november var det finaldags i Örebro. En final som naturligtvis ökade pulsslagen betydligt. Förmiddagen var avsatt för test av teorikunskaper och på eftermiddagen tävlade finalisterna i tre praktiska moment. Men en finalist fattades på scenen i det praktiska tävlandet.
– Det blev tvärstopp precis när jag skulle kliva upp. Spänningen tog överhanden och jag bestämde mig att inte gå upp på scen, säger Pernilla som inte för en sekund ångrar sitt beslut.
– Tvärtom, säger hon. Idag känner jag mig så lycklig över beslutet och är så oerhört nöjd med att ha klarat mig till final och därmed bli en av de åtta bästa i den riksomfattande städtävlingen.
Segrare
En kille fanns bland de åtta finalisterna. Och han vann tävlingen.
– Utan tvekan var han duktig och en värdig vinnare, erkänner både Pernilla och Birgitta oförbehållsamt, men tillåter sig ändå följande reflexion:
– Lite tråkigt var det förstås att det inte blev en tjej på segerpallen eftersom en kille vann även den förra tävlingen.
Text: BO STAFFAN JOHANSSON
I MINA TANKAR
I serien ”I mina tankar” får kommunens anställda möjlighet att reflektera kring olika företeelser och upplevelser. Här ges utrymme att utveckla tankar till ord. I detta inlägg skriver David Sundström, näringslivsutvecklare vid kommunens tillväxtavdelning, om sin stora kärlek till småfåglar, om hur han i lönndom skaffat sig ett bättre fågelbord och om konkurrens på lika villkor.
Jag har alltid haft en förkärlek för småfåglar. Det är så trevligt att sitta och titta på dem från köksfönstret när jag dricker mitt morgonkaffe. Mitt första fågelbord satte jag upp på Ålidhem i Umeå, en betongdjungel med väldigt lite konkurrens om småfåglarna. Det blev direkt en succé med en massa olika fågelarter som stamgäster under vintern. Fågelbord har sedan dess alltid funnits utanför fönstret i det Sundströmska hemmet, men nu har vi stött på patrull. Småfåglar, har det visat sig, är vansinnigt bortskämda. Eller, som det kallas på tv, medvetna konsumenter.
På Djupviken, där jag nu bor, är det småfåglarnas Mecka. Här finns det ga inga fågelbord som det fanns fåglar i Umeå. Värst i närområdet är våra grannar; väldigt trevliga är de dessutom. Under hela förra vintern kom fåglarna över och besökte oss, men de åt aldrig, utan väntade snällt på sin tur att besöka himmelriket på andra sidan tomtgränsen.
Vi försökte naturligtvis förbättra oss, vi skaffade en bättre begagnad julgran som skydd för rovdjuren, flyttade fågelbordet längre från konkurrensen med en förhoppning om att de inte skulle se buffén som var uppdukad hos grannen. Där hängde det talgbollar och nötpåsar i buskagen så att de stackars träden hade svårt att räta på sig. Fågelmaten, som måste vara något hemkokt recept, gjorde fåglarna så tjocka att de knappt kunde lyfta. Allt detta har gjort att det råder öppet krig mellan husen, åtminstone från min sida. Lite mer osäkert om grannarna har förstått allvaret; i en listig manöver har jag fortsatt att hälsa glatt medan jag funderat på en plan hur denna vinter skulle kunna bli bättre.
Tanken på att utöva lite terroristverksamhet har sgit mig. Kanske bara flytta ner talgbollarna så att katten når dem, eller nått sådant. Tyvärr har vi en annan granne ett par 50 meter bort som också är ett reellt hot. Tydligt inför i år var i alla fall att tre var en för mycket.
Under sommaren har jag i lönndom skaffat ett bättre fågelbord och köpt ny mat på en djuraffär. Måste vara bättre grejer där än på stormarknaden. Vi har strategiskt flyttat fågelbordet på andra sidan huset, där konkurrensen är något bättre, och gödslat alla buskar i närområdet för att få så ståliga buskage som möjligt. Ganska långt ifrån vår franska balkong på Ålidhem är det, men ska man spela med de bästa gäller det att tänka på detaljerna.
Just nu ser det bra ut. Vi var först ut med fågelbordet, och jag har redan fått fylla på det en gång, trots att det är större än ifjol. Tyvärr hade jag inte räknat med fripassagerare. En annan granne, som än inte lyft ett finger för att vara med i konkurrensen, drar nytta av min satsning. Han har nämligen ett fantastiskt pilträd. Fåglarna landar hos oss, fyller kinderna och sticker som en avlöning. Man kan tydligen inte plantera pilträd så här års, så jag kan inte göra så mycket åt det. Men nästa år står det ett pilträd till på gatan, det kan ni vara säkra på.
Nu är Kent framme vid sina drömmars mål
Kent Eriksson, avdelningschef på Kultur Fritid i Piteå, närde länge en dröm som inte lämnade honom ifred. Att kommunen skulle få en vedeldad bastu med själ, ett hus som välkomnar med en doft av kåda och som öppnar sinnen.
Ett besök i Tyskland hade inspirerat honom och nu ville han göra någonting liknande här hos oss. Framför sig såg han en bastu med möjlighet till social samvaro för arbetsgänget, för festgänget och för familjen. Visst finns det bastuanläggningar i de badhus som Kent är ansvarig för, men han saknade bastusjälen.
Inget fabrikstillverkat
Det var utgångspunkten. Men när han började undersöka vilka möjligheter som fanns, och den begränsade budget han hade tillgång till, blev han modfälld. Tills han av en slump träffade Ove Lindqvist,en pensionerad entusiastisk timmerman med lika entusiastiska timrande vänner. Och alla med tillgång till egen skog. – Skulle du tycka det var intressant att.., undrade Kent lite försiktigt. Sedan dröjde det inte länge innan planerna tog fastare form och Kent insåg att hans planer skulle kunna bli verklighet. Och gubbarna som skulle timra vara lika entusiastiska att få ge sig in i projektet, att bygga en bastu med plats för minst 30 personer. Och i byggnaden skulle det också finnas plats för social samvaro när kroppens hud skulle återgå till normal temperatur.
Kunskapsöverföring
De kreativa timmermännen som insett att timringskonsten är på utdöende passade på att ordna en studiecirkel i ämnet som genomfördes under byggets gång. Under några sommarveckor fanns Ove och hans vänner på plats i Konstparken, för att bygga, för att handleda studiecirkeldeltagare eller de som ville pröva på lite grann, och för att visa åskådarna timringens ädla konst.
För timmermännen handlade det inte om att tjäna pengar utan om att göra någonting de brann för och som skulle komma till nytta. Visst fick kommunen betala men bara en mindre del av vad de första uträkningarna för en bastu indikerade. Och värdet av sin arbetsinsats donerade timmermän-nen till de nykterhetsorganisationer där de är medlemmar.
Även subskriberat
Nu har bastun varit i bruk ett år, naturskönt belägen bakom badhuset i Munksund, som används som en del i bastubadandet. Och piteborna har börjat hitta hit, framför allt på fredagskvällarna. För att slappa, ha en gemensam företagsgrej eller för att fira någonting speciellt. Och vill man hyra hela anläggningen för att ha en subskriberad tillställning med en bit mat, så visst går det att ordna.
– För det är viktigaste är att gästerna känner sig nöjda och vill komma tillbaka, säger Kent som hoppas att ännu fler ska hitta dit. Själv njuter han mest av ett bastubad då kåddoften blandas med de eteriska oljorna som bjuds under bastuceremonierna en fredagskväll.
Text: Gerd Sävenstedt
Uppdrag granskning i Fyrkanten
Samarbete med grannkommunerna brukar vara en trevlig företeelse – men kan det verkligen vara trevligt när det handlar om internrevision och granskning av hur den egna kommunen sköter sina livsmedelskontroller?
– Ja, det kan det. Vårt samarbetsprojekt med livsmedelskontroller i Fyrkanten är både bra och trevligt. Samtidigt som vi kvalitetssäkrar rutiner och får en ökad samsyn utbyter vi erfarenheter och ta lärdom av varandra, säger Annika Eliasson en av Piteås miljöinspektörer.
Samarbetsprojektet av livsmedelskontroller i Fyrkanten går ut på att miljöinspektörerna i Älvsbyn, Boden, Luleå och Piteå träffas och granskar varandras verksamheter.
– Att tolka EU:s lagstiftning är en utmaning i sig, och det är helt klart en fördel om vi kan hjälpas åt att hitta rutiner och få en ökad samsyn när det gäller livsmedelskontroller, säger Therese Nilsson, miljöinspektör från Älvsbyns kommun.
Fördel även för företag
Älvsbyn, Boden och Luleå har redan fått sin beskärda del av internrevisionen och nu är det alltså Piteås tur. Harriet Nordlund, Annika Eliasson och Roger Andersson har förberett sig på kollegornas frågor om både stort och smått.
– Det här är positivt för kommunernas verksamheter men också för företagare i branschen. En del bedriver verksamhet i flera kommuner och då är det ju bra om villkoren är någorlunda lika, säger Roger Andersson.
Granskar stort och smått
För att kunna genomföra granskningsarbetet har inspektörerna tagit fram en egen gemensam och verksamhetsnära checklista som de följer, parallellt med Länsstyrelsens checklista. Och de går igenom stort och smått. Verksamhetsplanen, hur ser den ut?
Organisationen? Finns alla typer av anläggningar med, har ni tillräckligt med resurser, arbetstid, hur redovisar man tid för enskilda objekt …?
– Tar ni betalt för uppföljande besök i Piteå? undrar Åsa Fredriksson, miljöinspektör i Luleå.
– Nej.
– Det gör vi och det ger resultat. Det är ingen som har protesterat, säger Åsa.
– Hur gör ni andra?
– Vi har gjort det en gång i Älvsbyn, säger Therese Nilsson.
– Vi ska börja med det i Boden, säger Emma Sundqvist.
Erfarenhetsutbytet ger ökad samsyn
De frågar, lyssnar och noterar. Synpunkter och åtgärdsförslag skrivs ner för att så småningom resultera i ett arbetsmaterial för respektive kommun. Och en sak är säker – Fyrkantens miljöinspektörer har redan en större samsyn och kommer att vara väl förberedda den dagen Livsmedelsverket eller EU kommer på besök.
Text: SUSANNE JACOBSSON
Skype och webb vid rekrytering
På Nav sitter rekryteringsgruppen bänkad framför kameran och TV-skärmen. I en lägenhet i Stockholm sitter Ossian, som egentligen heter något annat, med en kaffekopp i handen framför sin dator med kameran påslagen. Han är en av dem som gått vidare i rekryteringsprocessen till ett jobb på Piteå kommun.
För första gången i kommunens historia har man nu gjort en anställningsintervju med hjälp av Skype.
– Det fungerar fullt okey, även om man inte riktigt kan få samma kontakt, säger Stig-George Sundqvist, personalkonsulent och en i rekryteringsgruppen.
Tidigare har det hänt att de använt konferenstelefon när man intervjuat på distans.
– Men det här är klart bättre, säger Stig-George som tror att Skype kan bli allt vanligare då fler kandidater till jobben kommer långt bort ifrån.
Har man då sämre förutsättningar att konkurrera när man sitter hemma vid köksbordet och möter presumtiva arbetsgivare på det här sättet?
– Tvärtom så tror jag att den som intervjuas kan ha fördelar genom att vara i en trygg hemmiljö, säger Stig-George som påpekar att intervjun går till på samma sätt med undantag av att man befinner sig i olika rum.
Det nya ansökningssystemet på webben underlättar och ger bättre service, säger Stig-Georg Sundqvist som också tror att Skype kommer att användas i större utsträckning.
Fler förändringar på gång
Piteå kommun har också infört ett webbaserat ansökningssystem. Det kommer att underlätta för personalavdelning och rekryteringsgrupper samtidigt som det ger möjligheter till en förbättrad service.
– Nu är det möjligt att fortlöpande under ansökningstidens gång se vilka som sökt och läsa ansökningshandlingar var än man befinner sig, säger Stig-George som är mycket positiv till det nya systemet och gärna förklarar alla finesser. Som möjligheten att lägga till specifika frågor beroende på vilken tjänst det gäller, att systemet kan sortera efter de kriterier som finns uppställda och i slutändan producera en lista med dels de kandidater som uppfyller alla uppställda krav och de som möter vissa. Eftersom varje platsannons bildar en specifik e-postgrupp är det också betydligt lättare att kommunicera med dem som sökt de olika tjänsterna.
– Det här blir kanonbra, säger Stig-George och rusar iväg till sitt första rekryteringsmöte där det nya systemet har använts.
Text: GERD SÄVENSTEDT
Arkivhörnan CENTRALARKIVET
Ångpassagerarfartyget NORRBOTTEN byggdes 1874 på Oskarshamns Mekaniska Verkstad. Inredningen omfattade bland annat för- och aktersalong, sju dubbelhytter och en familjehytt med fem bäddar. Farten var åtta knop och den tog 425 passagerare. Hemmahamnen var Stockholm. Fartyget ägdes av pitebor fram till 1911, då det köptes av Sveabolagen. 1913 såldes det till Argentina. Som svenskägd gick NORRBOTTEN traden Stockholm – Haparanda och anlöpte Norrlandsstäder och större orter efter kusten.
– Jag njuter av tanken att kunna styra över min egen tid
Hon utstrålar samma positiva energi idag, en månad innan sin 65 årsdag, som hon gjorde då för snart 34 år sedan när jag träffade henne för första gången. Då, en ung energisk fackligt aktiv lärare med ett stort patos, idag en energisk, mogen reflekterande skolchef som alltid har velat pröva och inte bara acceptera när någon säger ”det går inte”. GERD SÄVENSTEDT (text och foto)
Det började redan som tonåring i Skellefteå när hon lyckades övertyga skolmyndigheterna att man kunde gå direkt från årskurs 8 till 1 på gymnasiet. Det fortsatte när hon som ung lärare i Piteå i slutet av 60-talet engagerade sig i fackliga frågor och utvecklades i arbetet i LR:s (Lärarnas Riksförbund) distriktsstyrelse och senare i förbundsstyrelsen. Som fackligt aktiv var hon med och drev kravet att Strömbackaskolan skulle byggas upp från grunden efter branden i slutet av 80-talet, den skola där hon nu varit ledare sen tidigt 90-tal. Största förändringen Under sina 40 år i skolans värld har hon varit med om en mängd förändringar
– Den största var när kommunen tog över ansvaret av skolan från staten. Det här medförde ett stort friutrymme för de enskilda skolorna och kommunerna, säger hon och menar att även om man från fackligt håll var emot reformen insåg hon att det inte skulle gå att välta en reform som blev ett skifte i skolans historia. Om ledaruppd isst har hon som ledare fått vara med om att fatta tuffa beslut som inte alltid varit populära.
– Men då måste man komma ihåg sitt uppdrag och genuint tro på att de förändringar man genomför ska utveckla skolan och leda till någonting bättre. Ett område som utvecklats mycket under åren är skolans roll i samhällsbyggandet. När det gäller satsningar och prioriteringar inom olika yrkesutbildningar sker det både utifrån omvärldsbevakning och i nära samarbete med branschorganisationerna.
Överlevnandsfråga
När hon berättar om åren i skolan och som skolledare känns hennes engagemang och drivkraft. Det handlar om skolans roll i samhället, om samverkan inom Fyrkantskommunerna som hon ser som en överlevnadsfråga om att skolan ska ge eleverna de bästa möjliga verktygen för sin fortsatta utveckling.
–Att jag som gymnasiechef har mitt kontor här mitt i verksamheten är ganska ovanligt, säger hon och betonar hur viktigt det är att varje morgon i mötena med eleverna bli påmind om vilka hon är här för.
Nu väntar friheten
Men nu efter 40 år i skolans tjänst är det dags för pension. Med ett liv där dagarna har varit planlagda från morgon till kväll och kalendern fullspäckad.
– Jag njuter av tanken att kunna styra över min egen tid och bara göra sådant som utvecklar mig. Kanske läsa franska, byta ut facklitteratur mot skönlitteratur där P-O Enqvists ”Ett annat liv” ligger högst upp i bokhögen.
För på trappsteget där hon nu står finns barn och barnbarn i Uppsala och barn i Paris, stuga i Västerbotten och Jämtland, resmål i Europa och utanför och tid att umgås och bara vara.
– Tänk att bara kunna gå ut på en långpromenad en helt vanlig tisdag, säger Eva som med varma känslor nu lämnar en gymnasieskola som är bland de 25 bästa i Sverige och där det är tillåtet att lyckas.
Text: Gerd Sävenstedt
Ansiktslyft av sliten sporthall
Det har gått femton år sedan Stefan Olsson började sin anställning som gymnastiklärare vid Porsnässkolan i Norrfjärden. Under dessa år sm pedagog har han haft förmånen att få möta en otal mängd elever som fått utlopp för sin energi.
Med åren har dock de fysiska aktiviteterna medfört naturligt slitage på gymnastiksalen vilket föranledde den renovering som startade under våren 2009.
– Idag står vi rustade med en idrottshall som ger goda förutsättningar både för skolans elever och även för de lokala idrottsföreningarna, berättar Stefan glatt.
Mångmiljonsatsning
Renoveringen av sporthallen kom inte en dag för sent om man frågar elever och lärare vid Porsnässkolan. Problemen med dålig ventilation och medfarna lokaler i allmänhet har funnits ett tag, men nådde sin kulmen i och med en stor vattenskada för sex år sedan. Nu har Piteå kommun tagit tag i problemet och satsat 9,8 miljoner kronor i uppfräschningen av sporthallen.
– Under byggnationerna har jag fått använda min fantasi och kreativitet för att klara av de obligatoriska momenten i verksamheten, säger Stefan och fortsätter:
– Sporthallen har varit obrukbar och likadant har det varit med utemiljön som tagits i anspråk av byggfirmornas nödvändiga utrustning och material.
Den kreativa processen underlättas dock påtagligt om man vet vad som väntar i slutet – en ny, fräsch och funktionell gymnastik- och sporthall.
Ökat intresse
Deltagandet vid Stefans lektioner har alltid varit hög och idrottsintresset finns djupt rotat i Norrfjärden med omnejd. Handboll och fotboll tävlar om att locka de aktiva ungdomarna till sina verksamheter och brottas, precis som skolan, med den minskande spontanidrotten.
– Intresset för idrott är god vid Porsnässkolan och finns bara energin att fortsätta utveckla utemiljön på skolområdet kommer spontanidrotten att öka igen, spår Stefan.
Sporthallen har idag enbart sportaktiviteter på agendan, men den nya entrén inhyser även ett mindre café som byns ungdomar förhoppningsvis hittar till och använder som samlingspunkt på kvällarna.
Dagis- och förskolebarn
Under dagtid nyttjas sporthallen dagligen av elever i årskurserna 5-9 vid Porsnässkolan. Dessutom besöker barn från områdets dagis och förskola sporthallen en till två gånger varje vecka för att få sin nödvändiga motion i form av lekar och skoj.
– Nu väntar vi bara på de redskap vi behöver för att färdigställa det nya gymmet och sedan är jag övertygad om att nyttjandegraden på sporthallen når en tillfredsställande nivå, avslutar den nöjda gymnastikläraren.
Text: JACOB JOHANSSON
Full fart på uppladdningen inför Skid-SM i Piteå
I skrivande stund har hösten kopplat ett grepp om Piteå och den kalla vintern känns väldigt nära förestående. Det finns säkert många i vår stad som våndas och hoppas på att vädergudarna förskonar oss från ett alltför jobbigt snötäcke denna gång. Men på kansliet för Skid-SM blåser andra vindar. Här håller man tummarna för att snön kommer planenligt
och att minusgrader hjälper till att bevara densamma i syfte att ge bästa möjliga förutsättningar för tävlingarna.
Det är en helt ny skidstadion som möter de aktiva under Skid-SM i slutet av januari. Hårt arbete och ett brinnande engagemang från arrangörsgruppen har gett Vallsberget en ansiktslyftning och skapat de förutsättningar som skidsporten i regionen längtat efter.
Totalt har Piteå kommun satsat 9,5 miljoner kronor i projektet, men räknar man in den ideella arbetsinsatsen och den otroliga stöttningen i form av sänkta priser och omfattande tjänster från ett antal entreprenörer landar totalsumman avsevärt högre.
– Det är naturligtvis svårt att sätta ett ekonomiskt värde på ideella arbetsinsatser, men en uppskattning är att 15 miljoner kronor har satsats i den nya skidstadion, berättar SM-generalen Sven-Erik Pajala.
Skidarena i världsklass
Vad har då dessa pengar och ideella krafter bidragit till att skapa?
På den materiella sidan har Vallsbergets skidstadion utrustats med ett helt nytt system för konstsnö och även ny belysning som möjliggör TV-sändningar från tävlingarna. Broar, tunnlar och byggnader har tillkommit antingen genom nybyggnationer eller via en flytt av befintliga byggnader i området. Till sommaren kommer dessutom en slinga på 3,5 km att asfalteras för att t.ex. rullskidåkare ska kunna nyttja de nya banorna under sommaren. Lägg därtill de nya banslingorna som dragits på området och ni förstår att det har hänt och kommer att hända en hel del på Vallsberget.
– Vi har lyckats skapa en intim stämning inne på stadion där publiken kan följa åkarna under hela loppet, förklarar Sven-Erik och tillägger:
– Skidarenan håller världsklass och vi från arrangörsgruppen ser verkligen fram emot att få stå värd för 2010 års Skid-SM, men även för framtida världscuptävlingar.
Nytt kansli
Med all den planering och allt det arbete som krävs för arrangörerna inför Skid-SM kändes det nödvändigt att upprätta ett kansli med uppgift att hålla ordning och serva organisationen. Birgitta Sandström axlade ansvaret och sitter nu i ett kontor i Kultur Fritids lokaler på Kyrkbrogatan där hon fungerar som administratör.
– I mina arbetsuppgifter ingår bland annat att svara på frågor, sälja SM-dressen, göra utskick till media samt sälja entré- och konsertbiljetter, förklarar Birgitta.
Den nyblivna kanslisten kommer att sitta på kontoret även när tävlingarna väl har avgjorts för att sammanställa material och först därefter sätter hon punkt för sin insats.
– Jag har jobbat med administration tidigare och tycker att arbetet på SM-kansliet är väldigt roligt, avslutar Birgitta.
Rekordtidig premiär
Som notis kan tilläggas att arrangörerna bjöd in till en rekordtidig natursnöpremiär 31/10 på Vallsbergets skidstadion. Natursnön hade man sparat från våren och till tävlingarna kom flertalet duktiga åkare.
Text: JACOB JOHANSSON
Häng med på ett härligt vardagsmöte hos AnnaKarin
Projektingenjör med koll på gator och rör, som gärna kör MC och sjunger i kör. Pitekvarten har varit på ett härligt vardagsmöte hos AnnaKarin Pettersson på trafik- och projektenheten i Öjebyn.
För er som inte vet så jobbar största delen av teknik- och gatukontorets personal i Öjebyn. 44 män och kvinnor i olika åldrar och olika roller – AnnaKarin Pettersson är en av dem.
AnnaKarin har ett förflutet som förskollärare men sadlade om och utbildade sig till högskoleingenjör. När hon var klar 2003 fick hon ett vikariat på teknik- och gatukontoret och 2005 anställdes hon som projektingenjör på trafik- och projektenheten.
– Det är omväxlande och socialt. Som ”projjare” jobbar man både inne och ute. Större projekt varvas med mindre och man lär sig mycket nytt. Projektmöten, komplicerade ritningar, stenläggning eller ekonomisk uppföljning, bland annat. AnnaKarin och hennes kollegor har också mycket kontakt med entreprenörer,projektörer och ibland också kommunmedborgare.
– Gator och vägar är ju ett område som engagerar och berör. Och jag gillar när jag får åka ut och lösa problem tillsammans med andra, säger AnnaKarin.
Vardagsexempel med akuta problem
Klockan sju en oktobermorgon ringde AnnaKarins telefon. Det var en entreprenör som grävt upp en del av Storgatan och stött på en kraftig elledning.
– Vi kunde konstatera att det inte gick att placera ett dagvattenbrunn som planerat. Och en sådan gång, när det uppstår akuta problem, åker jag ut för att hitta en snabb lösning. Som projektingenjör är det otroligt viktigt att kunna ta snabba beslut för att undvika stilleståndskostnader.
Framtidsplaner
Att Storgatan i Piteå har försetts med markvärme och nytt ytskikt har väl knappast undgått någon. Här har AnnaKarin varit projektledare under ett par år och i början av november blev tredje och sista etappen klar. Men det finns framtidsplaner…
– Ja, etapp 1–3 är klart och nu finns det tankar på sex mindre etapper. Men etapperna 4–9 är en vision; i dagsläget finns inte någon detaljerad tidsplan eller beslutade medel för hela projektet, poängterar AnnaKarin.
Ny fontän i fokus
Den närmaste tiden kommer AnnaKarin att ha fokus på en ny fontän som ska byggas mitt i stan. Närmare bestämt på Storgatan 52, mellan Buketten och Ekbergs.
– Det är ett jätteroligt projekt som kanske inte alla vet om än. Den ska göras av pitegnejs, en lokal stenart som bryts i Karlberg, och nu gäller det att hitta lämpliga stenar och funktionell belysning, säger AnnaKarin som tycker att det är kreativt och skapande att få vara med i hela processen, från ax till limpa.
Generationsväxling
I dagsläget är de fem projektingenjörer som är anställda på trafik- och projektenheten. AnnaKarin är 44 år medan hennes fyra manliga kollegor befinner sig mellan 62 och 64 år och siktar på pension inom loppet av några år.
– Visst känns det lite skakigt när så många i vår lilla yrkesgrupp är på väg ut samtidigt, men rekryteringsprocessen av två nya är i gång och det känns bra. Förhoppningen är att de nya ska hinna gå parallellt och få en viss kunskapsöverföring, säger Anna-Karin.
Högt i tak
AnnaKarins kollega Roger Larsson har jobbat åt Piteå kommun sedan 1967, de senaste nio åren som projektingenjör, och han siktar på att bli pensionär redan till årsskiftet. Roger är övertygad om att de nya ”projjarna” ska trivas
– Det går inte jobba på en bättre förvaltning, säger han. Det är högt i tak och vi har ett suveränt samarbete mellan enheterna.
Text: SUSANNE JACOBSSON
Ett grattis till...
Ulrika Bergmark som den 19 november fick ta emot Norrbottenakademins forskarpris för sin forskning om vad som händer i skolan, bland personal och elever om man utgår ifrån det goda som redan finns och gör det mer synligt.
Erica Lövgren, Norrbyskolan, som 28 oktober fick ta emot Guldäpplet för sitt inspirerande, genomgripande och långvariga arbete med elever med medier och IT, och med metodiken kring att skriva sig till läsning.
– Jag är glad när jag går hem
Så säger Linda Eriksson, undersköterska på Öjagården.Visst känns det extra roligt just nu då hon tillsammans med kollegorna Karina Westerlund och Gunvor Ahlin fått ta emot Götapriset för Sveriges bästa utvecklingsprojekt 2009. Men det som ger henne glädje är den respons hon får från de äldre som hon arbetar med.
Det är en ivrig trio som berättar och genom berättelserna strömmar engagemang och glädje. Glädjen att med små enkla medel få vara med och skapa en rik vardag för de gamla där det finns mycket glädje. De tre har blivit frontfigurer, men hela arbetslaget på 16-17 personer är alla delaktiga i det som händer på Öjagården.
– Det kan handla om små saker.Att väcka längtan genom att skicka ut personliga inbjudningskort till höstens surströmmingsfest, eller att nyttja grillplatsen när det är vackert väder, säger Gunvor Ahlin som påpekar hur viktigt det är att ta tillvara på möjligheterna och stunderna även om vissa aktiviteter kräver en ganska noggrann planering.
Pris för en naturlig sak
Men det är för badet, cyklingen och de äldres personliga fotoalbum som de nu fått pris, ära, uppmärksamhet och 150 000 kr.
– Egentligen kan man ju fundera över att vi fått pris för en sak som borde vara naturlig, att de gamla ska få ha ett rikt liv även efter att de flyttat in på ett äldreboende, säger Karina.
För att kunna följa de gamla till varmvattenbassängen har de fått 50 000 kronor av de 3, 7 miljoner statliga stimulansmedel kommunen fick 2008 för att göra extrainsatser som kommer de äldre till godo. Nu har de fått ytterligare medel som gör det möjligt att fortsätta att bada och simma med de äldre och finnas som inspiratörer och instruktörer i badhuset för andra som vill göra liknande saker med sina äldre. Pengar som används framförallt till vikariekostnader.
Positivt tänkande
– Men det mesta vi gör har vi ju inga extra resurser för, säger Linda som menar att den positiva atmosfär och goda samarbete som finns i hela arbetslaget gör att man nyttjar personalresurserna så att man kan göra det där extra.
– Men de där små spontana sakerna som betyder mycket, ja det finns det alltid tid för, säger Linda som tycker att det viktigaste är att det finns ett positivt tänkande i grunden.
– Allt kanske inte blir bra alltid, säger Gunvor som menar att även om vissa saker inte blir lyckade så ger ett positivt tänkande
positiva effekter som kommer båda personalen och de äldre till del.
– Jo, å det syns i ögonen, det är glädjen som syns i ögonen som gör att man blir inspirerad, säger Karina som tycker att det är lika roligt att jobba inom äldrevården efter 36 år.
Och nu har de börjat fundera över hur de ska använda prispengarna på 150 000.
Även om inte alla detaljer är klara än så är ett säkert: prispengarna ska komma både de äldre och arbetslaget till del.
Text: GERD SÄVENSTEDT
Samling vid pumpen… Nu är Tillväxten på plats i Furunäsets företagsby
Efter åtskilliga timmars flyttmöda har kommunens Tillväxt- och utvecklingsavdelning nu samlat sina resurser i Furunäsets företagsby. Tidigare har verksamheten varit splittrad på olika platser, en olägenhet som undanröjts till nytta för ökad effektivitet och ett närmande till näringslivet. Flytten till Furunäsets företagsby omfattar 14 personer, varav merparten tidigare haft sina kontor i Stadshuset. Nu får man alltså en gemensam plattform och applåder kommer med stor sannolikhet från det lokala näringslivet.
– Vi vill fortsätta förbättra möjligheten till dialog med näringslivet och hoppas nu komma närmare företagarna genom att flytta ut från Stadshuset. Vi tror att det ska bli lättare för att söka upp oss på en och samma plats, säger Helene B Röckner, avdelningschef för Tillväxt- och utvecklingsavdelningen och tillägger att Furunäsets företagsby är en mer neutral plats än Stadshuset med dess myndighetsstämpel.
Öppet Hus
Flytten till Furunäsets företagsby kommer att firas med ett Öppet Hus tisdag den 15 december kl. 14-17. I samband med Öppet Hus blir det utdelning av fyra priser: Årets tillväxtföretag, Årets Nyföretag,
Framgångspriset och PKF`s hederspris. Bakom de två första priserna står Piteå kommun och bankerna, det tredje priset delas ut av Piteå-Tidningen och bakom det fjärde priset står Piteå kvinnliga företagare.
– Välkommen till Furunäset, hälsar från vänster Hans Ruthberg, Anna Marklund, Jörgen Hult och Marcus Isaksson.
Text: BO STAFFAN JOHANSSON
ENERGITJÄNSTEPROJEKTET
– Flera tusen watt blir snabbt pengar Genom att minska energiförbrukningen i kommunens fastigheter med 20 procent kan kommunen spara åtta miljoner per år.
– Det här projektet bidrar till minskad miljöpåverkan samtidigt som vi kan spara pengar och få en bättre inomhusmiljö, säger Östen Granberg på inköpsavdelningen.
Energieffektiviseringen genomförs i något som kallas Energy Performance-avtal (EPC) mellan Piteå kommun och företaget Siemens och är indelat i tre faser: inventering, genomförande och uppföljning.
Fas ett är i full gång och kommer att så vara fram till augusti nästa år. Det innebär att man går igenom och mäter luft, ventilation, värmetillförsel och belysning i alla kommunala fastigheter, att kommunens driftspersonal utbildas och att fastighetskontorets personal åker runt till olika verksamheter och informerar.
– Det är viktigt att så många som möjligt känner till vad som är på gång och att det kan dyka upp personal som vill mäta luft och värme. Vi hoppas att folk har förståelse för eventuella störningar i verksamheten, säger Östen.
Besparingsgaranti
Målet är att kommunen före utgången av 2012 ska ha minskat energiförbrukningen i kommunens fastighetsbestånd med en femtedel. Något som skulle ge en besparing på åtta miljoner kronor årligen.
Vad händer om man inte lyckas minska energiförbrukningen med 20 procent innan 2012?
– Vi har en besparingsgaranti som innebär att Siemens får betala vite om energibesparingarna inte uppnår en viss nivå. Och lyckas man bättre än förväntat så tillfaller 70 procent kommunen medan Siemens får 30, förklarar Östen.
Pengar att spara
Men vi behöver inte vänta till 2012.
– Jättebra om så många som möjligt i personalen redan nu börjar tänka och agera miljömässigt, att vi slår av datorer och lampor när de inte används.
– Vi är flera tusen anställda och flera tusen watt blir snabbt pengar. Det finns helt klart pengar att spara, säger Östen.
FAKTA Energitjänsteprojektet:
. Målet är att minska energiförbrukningen med 20 procent före utgången av 2012 och därmed uppnå både kommunala och nationella miljömål.
. EPC-avtalet är indelat i tre faser. I inventeringsfasen görs en bedömning av fastigheternas besparingspotential. Genomförandefasen består av en teknisk uppgradering av el, värme, sanitet och ventilation.
I uppföljningsfasen kommer Siemens att tillsammans med driftspersonalen övervaka och optimera energianvändningen för att uppnå ytterligare besparingar.
Text: SUSANNE JACOBSSON
Piteå på topplista
Sedan 2002 har Lärarförbundet utnämnt Sveriges bästa skolkommun. Piteå finns på 10-i-topp-listan när Lärarförbundet jämför faktorer relaterade till lärare, resurser och elevers resultat.
I Piteås grundskolor är personaltätheten hög med 8,2 personal per 100 elever. 94 % går ut grundskolan med behörighet till gymnasiet och 95 % av lärarna har en pedagogisk högskoleexamen. Det är 5 respektive 7 % fler än i riket som helhet.
– Det är ingen slump att vi hamnat på 10-i-topp-listan, säger Britt Bjurman och Kerstin Forsberg, båda lärare på Christinaskolan.
Livskunskap
Vi träffas tillsammans med deras rektor Mona J. Marklund för att reflektera över vilka faktorer som är viktiga för att uppnå en hög kvalitet och gott resultat. Professionalism, engagemang, gott ledarskap, bra arbetsklimat både för elever och personal, tillit och trygghet är förutsättningar som de alla är överens om är jätteviktiga för att kunna växa i sin egen roll och vara goda ledare för sina elever.
– Skolan handlar ju idag så mycket om livskunskap, säger Kerstin som undervisar i svenska och engelska.
Britt som undervisat i samhällsorienterande ämnen i kommunen i 27 år håller med om att skolan och lärarrollen har förändrats. Att det har gått från ett ensamjobb till ett lagarbete.
– Men visst är jobbet tufft, säger Britt som menar att man idag inte skulle klara av det förändrade uppdraget om man inte stöttade och hjälpte varandra.
– Det är också viktigt att det är ett bra arbetsklimat och att vi känner att ledarna litar på oss, säger hon.
– Och tvärtom, säger Mona som betonar hur viktigt det är som ledare att känna tillit från personalen.
Positiv spiral
Gång efter annan kommer de tillbaka till betydelsen av det goda arbetsklimatet som också innebär att få känna uppskattning för jobbet som görs.
– Det blir en uppåtgående positiv spiral som naturligtvis påverkar eleverna och deras prestationer, inflikar Kerstin.
Den låga personalomsättningen tror trion är en annan viktig faktor för att resultaten i våra skolor sticker ut på ett positivt sätt. På samma sätt som det goda lagarbetet mellan olika yrkesgrupper gör att elever har en liten chans att ramla mellan stolarna.
Att Piteå hamnat på 10-i-topp-listan är de övertygade om inte heller är av tillfällig karaktär. Här finns överlag en god arbetsmiljö, professionell personal, bra med resurser, god kontakt med föräldrar, en helhetssyn
på eleverna och ett stort engagemang.
Text: GERD SÄVENSTEDT
Trevlig samvaro i centrum
– Jag tycker om att få vara med och engagera och inspirera andra, säger Irene Eliasson, undersköterska i hemtjänsten och ”spindeln i nätet” för Samvaron i Rosvik.
En kall och höstgrå tisdag, strax efter ett. Utanför Lånegränd 3 står en bil, ett par sparkar och en rollator parkerade. Inne sprider sig doften av nykokt kaffe när ett gäng pensionärer samlas för en trevlig eftermiddag tillsammans.
Frivilligcentralen Samvaron är en av äldreomsorgens verksamheter och en uppskattad träffpunkt för kommunens pensionärer. Kärnverksamheten i centrala Piteå har under årens lopp utökat sin verksamhet och bedriver nu även filialer i Hortlax, Öjebyn, Norrfjärden, Roknäs och Rosvik.
”Spindel i nätet”
Filialen i Rosvik är den senaste i skaran och invigdes den 29 september. Här står dörren öppen mellan halv ett och fyra på tisdagar. Irene Eliasson, undersköterska och ansvarig för Samvaron i Rosvik, finns alltid på plats. Hon är ”spindeln i nätet”, hjälper till med information och planering, kollar upp olika möjligheter och förmedlar kontakter.
– Jag tycker om att få vara med och inspirera andra i olika sammanhang. Men själva poängen med Samvaron är ju att de pensionärer som kommer hit av egen kraft ska planera och genomföra sina aktiviteter tillsammans, och att det finns frivilliga som ställer upp, säger Irene.
Eftertraktat
– När vi hade invigning var det fullsatt, för att inte tala om surströmmingsskivan för ett par veckor sedan. Då fick inte alla som ville plats,och av det har vi lärt oss att vi måste ta emot anmälningar till vissa aktiviteter. Och förra veckan planerade vi en gemensam jullunch, bollade idéer och tänkbara aktiviteter inför nästa år, säger Irene.
Vid ett av borden sitter Laila Nöjd och handarbetar. Hennes metod att sticka grytlappar med rundstickor har väckt stort intresse i gruppen – så till nästa träff är det bestämt att Laila ska ta med mönster och lära ut.
– Jag har inga problem att fylla min tid, men det känns ändå bra att komma hit och vara med och kunna bidra på olika sätt, säger Laila som också tagit på sig att vara både kassör och anmälningsmottagare.
Intill henne sitter Berit Modig Karbin. Hon gillar också det här.
– Ordet samvaro säger allt. Och det behöver inte alltid vara något särskilt på programmet, det är bara skönt att ha ett nära ställe att gå till. Umgås en stund och dricka kaffe om man vill, säger Berit.
Så blir det dags för högläsning. Monica Palmetorp har tagit med sig boken ”Fångad av hopp” som de ska läsa ett stycke ur vid varje träff. Hon inleder med lugn och stabil röst.
Prat, skratt och surr
När första kapitlet är slut blir det prat, skratt och surr. De hjälps åt att plocka undan kaffekopparna och fikabrödet.
– Hallå! Kan ni höra upp en stund. Irene tar till orda för att höra hur långt juluppehåll gruppen vill ha.
Snabbt enas man om att årets sista träff blir den 15 december och att man kör igång igen den 12 januari. Men först ska de hinna lära sig sticka grytlappar med rundstickor, koka julgröt och skinka tillsammans.
Fakta: SAMVARON i Piteå kommun
. Samvaron är en frivilligcentral som riktar sig till pensionärer i Piteå kommun. Målet med verksamheten är att berika vardagen bland annat genom att bryta ofrivillig ensamhet och isolering och att få personer att känna sig behövda.
. Frivilligcentralen ska vara en samlingsplats för aktiviteter och samvaro. Verksamheten bedrivs med hjälp av frivilliga och är politiskt och religiöst obunden
. Samvarons filialer och öppettider: Piteå centrala, mån–tor 8–16, fre 9–15 Öjebyn, Norrfjärden, Roknäs och Hortlax, tis och tors 13–16, Rosvik, tis 12.30-16.00.
Mer om Samvaron hittar du på www.pitea.se, sök på samvaro.
Text: SUSANNE JACOBSSON
Konsumentrutan Tips inför julhandeln
Du som har tänkt handla dina julklappar på Internet:
Kolla upp företaget: Det finns enkla knep för att skaffa sig mer information. Kolla om företagets namn, fullständiga adress, e-postadress och telefonnummer finns på webbplatsen. Om det inte finns bör du leta efter ett annat företag. Prova gärna ringa kundtjänsten för att se om du kommer fram. Kontrollera betalningssätt och att företaget använder korrekta avtalsvillkor, som innehåller information om ångerrätt och reklamation.
Hur ska jag betala? När du handlar på Internet finns det olika betalningssätt, och du måste själv välja ett sätt som passar dig. En betalning behöver vara säker på två sätt: dels ska pengarna komma fram till mottagaren, dels ska mottagaren skicka dig varan du betalar för.
På många e-handelsplatser kan du betala med ditt konto- eller kreditkort genom att ange kortnumret direkt på webbplatsen. Se till att webbplatsen är krypterad så att informationen inte kan läsas av tredje part. Du ser att sidan är krypterad genom att webbadressen inleds med ”https” i stället för ”http”. Finns ett hänglås i kanten av webbläsaren visar det också att e-handelsföretaget kan identifieras. Om du handlat med kreditkort och blivit lurad kan du få hjälp av kreditföretaget med att få tillbaka dina pengar. Om du handlat med kontokort har du inte samma möjlighet.
Fakturabetalning: Att betala mot faktura är i många fall den säkraste betalningslösningen. Då får du varan och kan kontrollera den innan du betalar.
Direktbetalning: Vissa banker erbjuder sina kunder att betala genom att pengarna dras direkt från bankkontot. Metoden kan bara användas om säljaren har ett företagskonto i samma bank som du. Eftersom du betalar genom att logga in på din Internetbank är det ett säkert betalningssätt men du har betalat innan du har varan i din hand.
Postförskott: Du får en avi eller ett SMS som du går med till Postens utlämningsställe där du betalar varan. Du kan inte kontrollera varan innan du betalar. Men du har rätt att ångra köpet i 14 dagar enligt Distans – och hemförsäljningslagen.
Betalningsförmedling: Du kan göra din betalning via en tredje part, en betalningsförmedling. Detta kallas även för escrowbolag. Då skickar du pengar till betalningsförmedlaren i stället för till säljaren. När du har fått din vara och
godkänt den ger betalningsförmedlaren i sin tur pengarna vidare till säljaren.
Det viktigaste av allt – läs villkoren: När du köper något över Internet ingår du ett avtal med säljaren. Avtalsvillkoren avgör vad ni kommit överens om. Läs därför igenom avtalsvillkoren innan du genomför köpet.
God Jul och glöm inte att spara alla kvitton och garantier!
Text: Siv Öhlund
Ungas Tankar
Sedan ett par nummer tillbaka är Ungdomssidan ett stående inslag i Pitekvarten. På ungdomssidan medverkar elever från Strömbackaskolans Medieprogram med krönikor och artiklar som speglar deras tankar om aktuella ämnen.
Min önskelista 2009/2010
1.Snö. Vad vore en julafton utan snö? Förfärlig, tråkig och alldeles, alldeles SKRÄMMANDE HEMSK! Jag har gärna öppen asfalt och gräs på marken, men just under julen föredrar jag kristallvit snö i mängder. Stora ludna snöflingor får gärna falla från himlen och det ska knarra under skon när man går.
2.Att jag och alla i min klass måste gå om ett år. Vem fan vill ta studenten i denna lågkonjunktur? De som har ett extraknäck redan nu. Men vad ska jag göra? Hänga på arbetsförmedlingen och hela tiden måsta snåla med pengar. Jag vill komma in i arbetslivet, jag vill tjäna mina egna pengar, jag vill flytta från Piteå, jag vill vara självständig och bli vuxen… men inte än. Kan man inte skjuta upp studenten ett år?
3.Ingen svininfluensa. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska ta vaccinet eller inte. Det bästa vore om influensan bara for iväg åt fanders och slutade smitta folk. Men det kommer väl knappast hända. Varför jag borde ta sprutan:
– Jag får ingen svininfluensa, den muterar sig inte i min kropp och jag dör inte.
– Det känns fel och bortskämt att inte ta den när det finns människor i fattiga länder som inte har råd eller ens får chansen att vaccinera sig.
– Den är gratis.
Varför jag inte borde ta sprutan:
–Andra vaccin jag tagit har testats i flera år. Inte detta. Tänk om alla som tar vaccinet idag dör om tio år? Ingen vet ju hur vaccinet verkar långsiktigt.
– Det skulle vara coolt att inte bli sjuk alls och ändå inte vara vaccinerad.
Hur ska jag göra?! Snälla tomten ge mig inte svininfluensan!
4.Att 2010 blir ett bra år. Att jag tar körkortet, överlever den glada men ack så ångestfyllda studentveckan, att farmor får vara med oss ett tag till, att jag får ett jobb, att jag och min pojkvän håller ihop som vi gör nu, att jag fortsätter skriva trots att skolan slutar och att jag någon gång under året i alla fall får ett hum om vad jag kan tänkas utbilda mig till.
5.Choklad. För jag älskar choklad.
Text: JUDIT GUSTAFSSON