Google TranslateX
Please select your prefered language in the list below. You can close this dialog box by clicking the "x" in the upper right corner.

| Mera

Pitekvarten nr 2, 2009

Kommunchefen... om hägrande semester

En välbehövlig semester står för dörren. Det har på många sätt varit en tuff vår så det finns ett stort behov av att hämta andan, relaxa i hängmattan och låta tankarna kretsa kring annat än sparplaner, ekonomisk oro och nedskärningshot.
 
Den här våren har verkligen varit omvälvande, en situation som jag aldrig trodde skulle uppstå i vår ekonomiskt stabila kommun. Prognoserna för våra intäkter, dvs skatter och statsbidrag har i rask takt reviderats. I början av detta år var prognosen ett överskott på ca 35 miljoner som nu blivit ett underskott på ca 17 miljoner kronor. Det är inte helt lätt att hänga med i dessa svängar. Orsaken är ju framförallt lågkonjunkturen och de konsekvenser den medför med bla hög arbetslöshet och lägre skatteintäkter. Många hamnar i så svår ekonomisk situation att försörjningsstöd är sista utvägen. Självklart en tragisk situation för varje person som hamnar i ett så svårt läge. För kommunen medför det att våra kostnader ökar på detta område. Sammanfattningsvis innebär det att när intäkterna minskar och kostnaderna ökar så går det inte ihop i slutänden, svårare än så är det inte. Vi blir alltså tvungna att hjälpas åt att vara återhållsamma och spara så gott vi kan i våra verksamheter.
 
Just nu pågår budgetarbetet. Budgetberedningen ställs inför ett minst sagt tufft uppdrag. Verksamheter ställs mot varandra, hur mycket måste sparas, vilka konsekvenser medför sparåtgärderna för piteborna osv. Det är många frågor som måste lösas då målet är att uppnå en budget som går ihop. Det är ett kämpigt läge, och det är viktigt att alla har förståelse för svårigheterna och är beredda att bidra i detta arbete så kanske vi har ett bättre utgångsläge när konjunkturen vänder. För det vet vi med säkerhet – att en nedgång alltid följs av en uppgång. Hur långt det är dit är det däremot inte lätt att sia om.
 
Nu till något positivt. Piteå kommuns förvärv av Vattenfalls ägarandel i PiteEnergi är nått att glädjas över. En viktig investering i infrastruktur för framtiden, inte minst för kommande generationer. Vi kan också glädjas över det pris vi tilldelats av FN för vårt arbete med inflytande- och demokratifrågor. Vi förstår nog inte riktigt själva att det arbete vi gör för att möjliggöra för våra medborgare att komma till tals kan få så stor uppmärksamhet i vår omvärld. Men jämfört med andra har vi kommit riktigt långt.
 
Själv har jag under året kommit fram till att min tid som kommunchef snart är över. I höst går mitt femåriga kontrakt ut och jag har under moget övervägande beslutat mig för att det är dags att göra något annat. Uppdraget är spännande men kräver självklart en hel del, såväl i engagemang som i tid. Livet består ju inte bara av arbete och när jag nu reflekterat över mina år som kommunchef så har jag kommit fram till att det är dags att skapa en bättre balans i livet. Jag kommer att finnas kvar och arbeta i denna härliga kommun med planerings- och utvecklingsfrågor och göra det jag kan för att bidra till en positiv utveckling.
 
Jag slutar som jag började: semestern är nära så jag önskar er alla en riktigt skön, varm, solig sommar och en härlig semester.
 
Helene Bäcklund Röckner 

Mikael tar plats i en väl insutten stol

Här sitter han – kommunens nye socialchef. Öppen och förväntansfull inför en ny utmaning i yrkeslivet. – När jag fick möjligheten var det inget svårt beslut att välja Piteå, säger Mikael Lekfalk som intar Gunnar Erikssons väl insuttna stol.
 
Men låt oss ta det från början. Och början det är Kisa. Där stod vaggan och där växte den blivande socialarbetaren upp. – Jag är östgöte, förklarar Mikael som efter grundskola och gymnasiestudier kanaliserade sin studielust till social omsorgslinje vid Hälsouniversitetet i Norrköping. Med examensbeviset i handen startade jakten på ett arbete. Under den jakten hamnade han i Vallentuna utanför Stockholm. Där fick Mikael jobb i ett privat vårdbolag; han arbetade som enhetschef och VD i ett av företagets dotterbolag, blott 23 år gammal – eller ung om man så hellre vill.

Mot norr

Efter sju lärorika år styrdes kosan mot Norrbotten. Kärleken till en kvinna från Luleå låg bakom beslutet att säga tack och adjö till Vallentuna. I Norrbotten väntade ett socialchefsjobb i Jokkmokk. – Det blev tre år däruppe, säger Mikael som veckopendlade från hemmet i Luleå. Pendlingen gick bra till dess att Mikael fick barn tillsammans med hustrun Ingela. Tillsammans har de fyra barn. Plötsligt blev veckopendlandet inte lika lättsamt längre. Längtan till ett dagligt familjeliv tog överhanden, och då passade socialchefsjobbet i Kalix bättre. Kortare resväg och en större kommun framstod som en perfekt lösning.

Ny utmaning

Efter fyra år i Kalix stod Mikael återigen vid ett vägskäl. Men denna gång handlade det inte om att pendlingströtthet, utan om att fylla luckan efter Gunnar Eriksson, som efter nästan 30 socialchefsår blir pensionär. – Jag kände att jag levererat det jag lovat kommunledningen i Kalix. Förordnandet i Piteå löper över fyra år. – Piteå står för kvalitet, god ekonomi, ordning och reda samt en sund självbild.
 
Därför blev det ett lätt beslut att fatta när jag fick möjligheten att efterträda Gunnar Eriksson. Formellt tar Mikael över socialchefsjobbet den 8 juni, men det har redan blivit ett antal resor till Piteå för att sätta sig in i verksamheten. – Vad jag bland annat noterat är att uppdraget blir tydligare i en större kommun.

Fritiden

Vad sysslar då Mikael Lekfalk med på sin fritid – förutom då naturligtvis att umgås med familjen i form av hustru och fyra barn i åldrarna 6 till 19 år? – Gärna att titta på en bra film på TV, gå på bio och att läsa. Och jag tycker även om att laga god mat när det finns tid för det. Att besöka Europas storstäder för att uppleva kulturen och atmosfären gillar jag också. Dessutom blir det förstås någon löprunda på Ormberget för att hålla kroppen i trim. Själv anser sig Mikael vara en social person och en person med sinne för humor. – Och humor behövs för att få en sund distans till jobbet, tycker den nye socialchefen.
 
Text: Bo Staffan Johansson

Utgång till pensionärsliv – ingång till ett nytt liv

Pensionärslivet knackar på dörren. På vilket sätt fyller jag då vardagen med ett meningsfullt innehåll? Ett dussintal blivande pensionärer med kommunen som arbetsgivare, har vid några tillfällen träffats för att under rubriken ”After Work – Ett nytt steg” prata om hur det är att avsluta yrkeslivet.
 
För ett par år sedan gick Inger Haapaniemi i pension. Fyllda 67 år lämnade hon ett långt yrkesliv i kommunens tjänst, dels som högstadielärare i Öjebyn och under de sista nio anställningsåren som gestaltterapeut. I en artikel i Pitekvarten, i nära anslutning till avtackningen och det stundande nya livet, uttryckte Inger önskemål om att samla anställda för att tillsammans prata om den förestående pensioneringen. Hon konstaterade bl a att ”för många är det ett sorgearbete att sluta sitt arbete, någonting vi kanske inte pratar särskilt ofta om”. 
 
Och Inger fick gehör för sitt önskemål. Kommunens personalenhet nappade och med just Inger Haapaniemi i spetsen har man genomfört en kurs för blivande pensionärer.

”Det löser sig nog…”

En av de medverkande vid kursen var Eina Granberg, med ett långt förflutet inom den kommunala barnomsorgen. Idag är hon pensionär sedan 12 år. En synnerligen aktiv pensionär, vågar man påstå efter att ha hört henne berätta om sitt arbete i frivilligorganisationer, framför allt i Röda Korset. I samband med den blivande pensioneringen ställde sig Eina frågan: Vad ska jag nu fylla 50 timmar i veckan med? – Nåja, tänkte jag, det löser sig nog. Jag kan väl läsa lite engelska och kanske gå en massagekurs. Idag har det gått 12 år och jag har inte gått en enda kurs. Men nu har jag börjat med engelska och Hitta din stil, berättade hon lättsamt och inspirerande. Efter en dryg månads pensionering ringde telefonen hemma hos Eina. Det var en dam från Röda Korsets Piteåkrets som gärna såg fler ansikten i frivilligarbetet. Inte oväntat blev svaret jakande. – I Röda Korset finns många trevliga och angelägna uppgifter, förklarade Eina och nämnde bl a sygruppen, bussvärdarna, anhörigsvårdsträffar och besöksgruppen. – Totalt är vi ca 130 frivilligarbetare i Piteåkretsen.

Brinner för verksamheten

– Varför blev det Röda Korset för mig? fortsatte Eina och hennes eget svar blev: – Naturligtvis till en viss del en slump, men framför allt för att jag brinner för den här sortens arbete. Fast Einas nöjer sig inte med detta. Hon är även engagerad i kommittén för Majblommor. – Ifjol samlade vi in hela 222 000 kronor enbart i Piteå, pengar som i stor utsträckning används för att hjälpa behövande, t ex ensamstående med barn och dålig ekonomi. Det är faktiskt roligt att finnas till och kunna stödja dessa människor. Men Einas energi räcker även till att engagera sig i Måndagscyklisterna. Motionsgruppen startade 1991 och aktiviteterna pågår under sommarhalvåret. Regn och rusk förmår inte hejda cykelentusiasterna, vars merpart består av kvinnor.

Från gammal till ung

Oförtröttlig tycks hon vara, denna Eina Granberg, som avrundade sin medverkan genom att konstatera följande: – Som pensionär går man från att bli gammal till att bli ung, d v s gammal i sitt tidigare yrkesliv till ung i det nya liv som väntar.
 
Text: Bo Staffan Johansson

Einas ord på vägen...

Tänk snart är du pensionär
– pensionär, vilket vackert ord det är.
Det ger löfte om lediga dar
åtminstone egen tid du har.
Att unna sig ett fika på stan,
tänk dig det mitt på dan,
eller sitta skönt med en bok,
utan att behöva ränna som ett tok.
Du bestämmer över din tid numera,
det är bra att gratulera.
Du kan lösa korsord eller studera,
att vara pensionär kan jag rekommendera.
Tidningen kan du läsa från sida till sida,
det gör inget om halva förmiddan fått förlida.
Du kan jobba ideellt,
i Röda Korset det är snällt,
eller ta en cykeltur
om du inte hellre vill ta en lur.
Utbudet är stort har du fått veta,
du kan om du vill få gneta
med att sälja majblommor och hjälpa de små,
det är väl det finaste ändå.
Jag önskar er lycka till i pensionärslivet
när ni nu tar det stora klivet.
 
Text: Eina Granberg, Pensionär

Extraslant till pensionärer – men med vissa förbehåll

Tre tusen kronor som påslag på den egna pensionen om man går i pension mellan den 1 oktober 2009 och den 31 mars 2010 och är yngre än 65 år. För personal med ferie- eller uppehållsanställning gäller 1 augusti 2009 som pensioneringstidpunkt.
Det erbjudandet har vissa anställda fått. Påslaget på 3 000 kr bygger på heltidsarbete. Lägre tjänstgöringsgrad innebär att den månatliga summan reduceras. Varje förvaltning äger själv rätten att bestämma målgrupp, utifrån förvaltningens behov av att bl a anpassa antalet anställda och åldersstrukturen. För att kunna gå i pension ska personen ha fyllt 61 år.
Innan de som erbjuds påslaget på den egna pensionen tackar ja eller nej, finns möjlighet att kontakta personalenheten för mer information om hur den egna pensionen blir samt vilka olika möjligheter det finns för att ta ut den. Personalenheten kan t ex hjälpa till med faktauppgifter, vilka ger den enskilde individen en överskådligare bild över de sammantagna villkoren.

Repris och Textil har flyttat ihop

Under maj månad stod ombyggnationerna på Repris klara och Textilåtervinningen har flyttat in i samma lokaler som Repris, på Öjagatan.
 
– De flesta pitebor vet vid det här laget att man kan lämna in saker och köpa sådant som andra lämnat in, men vilken verksamhet som bedrivs därutöver tror jag inte att så många känner till, säger verksamhetschef Ruben Mattsson. Sammanslagningen av de båda verksamheterna gör att kunderna hittar allt på samma ställe och ges därmed en bredare service. Det ger också möjlighet för deltagaren att prova på fler arbetsmoment.

Arbetsträning

Till Repris kommer deltagare som är arbetslösa och ofta i behov av stöd från samhället. De har individuella mål med sin placering i verksamheten. Cirka 200 personer kommer årligen hit för arbetsträning eller utredning av arbetsförmåga. Dessutom är tio platser reserverade för deltagare från handikappomsorgen. Deltagaren får prova på olika arbetsuppgifter beroende på intresse och önskemål. Repris har vägledare och arbetsinstruktörer anställda som arbetar med att utveckla deltagaren. Vägledarens uppgift är att vägleda och stödja deltagaren till beslut som gör att denne kan finna och behålla ett arbete och därigenom bli självförsörjande. Arbetsinstruktörens uppgift är att handleda, träna och utveckla deltagarens arbetsförmåga för att öka möjlighet till anställning. I vissa fall görs även arbetsförmågeutredningar. Arbetsinstruktörer finns i Butik, Snickeri, Verkstad, Transport och Textil. Anställda ingår i ett arbetslag där lösningsinriktat förhållningssätt tillämpas.

Projekt vid Repris

Inom projekten Ung resurs och Activus resurs arbetar man med drama som metod för att stärka deltagarna och göra dem redo för arbetsmarknaden. Här finns handledare i drama samt vägledare anställda. Deltagarna i dessa projekt gör sin praktik på Repris medan huvuddelen av verksamheten kommer framöver att förläggas till Studiecentrum på Lidgatan.
Text: Pernilla Isaksson 

5 frågor till EU-samordnaren Dan Bergren

Sedan cirka fem år tillbaka arbetar Dan som EU-samordnare vid förvaltningen för arbetsmarknad och vuxenutbildning. Inom Piteå kommun har Dan arbetat i 27 år och 1979 var för första gången han steg in genom dörrarna till stadshuset för att påbörja en praktik som socialsekreterare. 

Vad gör ditt jobb så intressant?

– Det är ständigt nya saker. Jag gillar att hugga i och vara den som spanar mot framtiden

Finns det några personliga egenskaper som är viktiga i ditt jobb?

– Ja, det gör det. I mitt CV brukar jag skriva att jag är en otålig, envis visionär. Det är egenskaper jag har nytta av i det här jobbet.

Ni har blivit nominerade förvaltningen till ett kvalitetspris för Leonardo da Vinciprojektet Europa.nu. Vad gjorde ni som var så bra?

– Projektet var genomtänkt och bra kopplat till både policy och program. Vi har en plan för fortsatt arbete och det är väl förankrat i vår förvaltningsstrategi.

Något du tycker är viktigt att tänka på när man gör en EU-ansökan?

– Man måste kunna bakgrunden och förstå helheten, allt från politik, policys, program, till projektet och hela processen. I vår förvaltning har vi tagit små myrsteg och lärt oss på vägen. Nu kan vi så pass mycket att vi kan ta stora elefantkliv. Regelverket kring projektansökan och genomförande är krånglig och man måste lära sig att ta höjd för administration och omkostnader. Man måste också kunna ”gilla läget” och bara jobba vidare.

Hur ser framtiden ut?

– Vi arbetar ständigt för att bli bättre. Fram till i dag har vi dragit in nästan 15 miljoner till förvaltningen på våra EU-projekt, allt inom ramen för våra politiska mål. – Vi har varit med i över 20 olika projekt och försöker alltid få med andra i våra projekt. Vi jobbar på att spräcka myten om Piteå ”Det kan vi göra själva” – Vi ska lära oss mer om språk och om andra länder. Redan nu så förbereder vi oss genom att läsa på om det land vi ska besöka, vilken dresscode som gäller osv. – Vårt EU-projekt Kompare är ansett som ett av europeiska socialfondens bästa projekt och vi ska visa upp det på Internationella veckan ”Employment week” i Bryssel, under nästa vår. – Vad gäller framtida ansökningar så är min inställning att vi ska vara först och bäst!
Text: Pernilla Isaksson

EU-projekt vid Arbetsmarknad och vuxenutbildning

Norrsken 6363 är en förstudie som pågår under perioden jan - juni 2009 och genomförs i samverkan med Arvidsjaurs kommun. Syftet är att utveckla strategier och metoder för att underlätta för personer i åldern 25 - 64 år, främst långtidssjuka, att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Ansökan för att genomföra projektet lämnas in under sommaren 2009.
 
CarKomp är en förstudie vars bakgrund finns i de varsel och uppsägningar som drabbat industrin till följd av finanskrisen och rådande lågkonjunktur. Förprojekteringen har genomförts tillsammans med Accra Teknik och Nordtool, med pengar från Europeiska Socialfonden. Studien syftar till att kartlägga de utbildningsbehov som finns inom dessa företag och identifiera behov av kompetensutvecklingsinsatser som kan lindra konsekvenserna av krisen. Detta för att rusta personal och företag inför en framtida bättre marknadssituation.
 
Kartläggningen var tänkt att ligga till grund för en ansökan i maj 2009 om genomförande av kompetensutvecklingsinsatser. Nu har Europeiska Socialfondens pengar för 2009 tagit slut, så företagen måste besluta hur man ställer sig till att skjuta på projektet. Ansökan kan i så fall lämnas in under perioden 6 juli-20 augusti för eventuell start i början på 2010.
Text: Pernilla Isaksson

Dans som sommarjobb – med kungafamiljen i fokus

Just nu är det många trådar Maria Danell, har att knyta ihop inför den dansföreställning som ska visas för kungafamiljen och piteborna i sommar. När kungen, drottningen, kronprinsessan med följe landar med helikopter i Piteå den 20 augusti på förmiddagen kommer Maria Danell att ha många fjärilar som flyger runt i magen. Hon är både projekt- och konstnärlig ledare för den 30 minuter långa föreställningen.

Krigsstämning

På en tillfällig scen vid Pitsund kommer slagverkare att skapa krigsstämning och dansare vara beredda att göra sitt yttersta för att vi ska få en känsla för det som hände här i Piteå för exakt 200 år sedan. Dansarna kommer från Christinaskolan, Strömbacka och Musikhögskolan. – Det är jätteläckert att jobba med ortens historia, säger Maria som också ser det här som ett tillfälle att visa upp resultatet av de stora satsningar på dans som görs i kommunen. – Men det var inget vackert krig, säger dansläraren som nu också får nytta av de kunskaper i historia, religion och filosofi som hon fått på universitetet. Kunskaper som blir till hjälp när hon nu skapar en föreställning där hon vill förmedla känslan av hur det var för den lilla människan i ett krig där folk också söp ihjäl sig och dog av svält.

Sommarjobb

För de ungdomar som gått ut dansklassen i årskurs 9 samt danselever från årskurs 1 på gymnasiet blir det kommunala sommarjobbet i år hårdträning med föreställningen som kommer att visas både vid festligheterna i Pitsund samt på Skärgårdsfesten. – Det känns spännande att få jobba med de dansare vi har här i kommunen, säger Maria som tror att mötet mellan grundskoleelever, gymnasieelever och högskolestudenter kommer att bli oerhört berikande. Dessutom finns också i dag människor med från Framnäs. – Så det är nog den bredaste och största satsningen med lokala förmågor som sker just nu, säger Maria och tar sig för pannan. – I bland tänker jag att det här är det värsta jag gjort, säger Maria som sover och vaknar med den förställning som blir hennes eldprov. – Med det känns jättestort och viktigt också för de som är med, säger Maria som drömmer om att det inom några år ska finnas ett danskompani i Piteå där flera av de yrkesdansare som utbildas här ska kunna få arbete.
Text: Gerd Sävenstedt

1809 i fokus

en 20 augusti får vi storfrämmande. Då kommer vår kung, drottning och kronprinsessa till Piteå och Pitsund. Alla vi andra är också välkomna att delta i festligheterna tillsammans med hedersgästerna. Kungligheterna besöker under två dagar Ratan, Sävar, Piteå, Haparanda-Torneå som alla var viktiga platser under det senaste, förhoppningsvis sista, kriget som skett på svensk mark. Märkesåret 1809 uppmärksammas också på många andra sätt, böcker finns utgivna, föreläsningar hålls och i Piteå och Pite älvdal kan skolbarn låna en 1809-års låda från Piteå museum.

Berättelser och skrönor

På Piteå museum lägger Johanna Blylod, utställningsproducent, sista handen vid de skollådor som hon arbetat med under några månader. I varje låda finns svenska och ryska soldater, en finare dam, bönder och ortsbor i form av dockor som Johanna tillverkat för hand. Här finns också en informationspärm som främst vänder sig till lärare samt berättelser och skrönor från pitebygden. Berättarjaget som är en flicka berättar om hur vardagslivet förändrades i ett belägrat samhälle. Här finns också inspirationsmaterial i form av berättelser och skrönor som gör det lättare för dagens elever att förstå hur det var och hur det kan vara att leva i krig.
– Det har varit ett jätteroligt arbete, säger Johanna som har fått göra en hel del efterforskningar för att få fram och framförallt avgränsa och bearbeta allt det material som finns. Målgruppen är elever från årskurs 3 till årskurs 7 och har naturligtvis också anpassats efter målgruppen. – Det finns så många spännande berättelser härifrån pitebygden, säger hon och allra mest har hon fascinerats av den kroppsligt och själsligt starka Magdalena Baudin som blev kär i den förrymde finske soldaten som lär han varit förebild för Runebergs Sven Dufa i Fänrik Ståls sägner.

Ökad förståelse

– Innehållet i lådan bygger på ett lek- och lärkoncept, där barnen får göra sina egna berättelser, säger Johanna som tror att när historien blir konkret och nära så får man också en större förståelse för vad som hände då och kan lättare dra paralleller till vad som händer idag. För att ha pengar till underhåll av lådorna kommer museet att ta ut en avgift på max 500 per lån. Ni som är intresserade av att boka lådan inför hösten ring Jonas Lundmark telefon 073-159 94 44.
Text: Gerd Sävenstedt 

I mina tankar

I serien ”I mina tankar” får kommunens anställda möjlighet att reflektera kring olika företeelser och upplevelser. Här ges utrymme att utveckla tankar till ord. I detta inlägg skriver Dagmar Grahn, undersköterska vid äldreomsorgen.
 
I de kvalitetsenkäter som Piteå kommun genomför i äldreomsorgen en gång per år, och där boende efter förmåga samt anhöriga får svara på, får vi mycket bra betyg. Bemötande, tillgänglighet, service, kontinuitet är bra, men när det gäller meningsfullhet i vardagen är det inte så högt trots många bra både stora och små projekt. Det görs också en hel del i vardagen utan projekt som aldrig kommer fram. Och det är det som finns i mina tankar idag.
 
En arbetsgrupp består av många olika människor med olika bakgrund, färdigheter och intressen. Det är viktigt med denna olikhet och alla har något att bidraga med i en grupp. Allas vårt mål är dock att ge den bästa omvårdnad vi kan till de gamla som är beroende av äldromsorg. En bra omvårdnad är inte bara att få vara ren och ha rena kläder, få bra sjukvård och social service. Utan det är också att få andra behov tillgodosedda som man inte längre själv kan tillgodose. Och trots våra egna intressen och färdigheter tycker jag att vi som personal ska kunna vara så proffsiga d.v.s gå över våra egna värderingar för att ge våra vårdtagare något som är värdefullt för just den enskilda personen. Ett exempel: Ellen har bott på ett boende i många år. Under sin verksamma tid har hon varit verksam i en frireligiös församling. Nu kan inte Ellen läsa själv och efter en förfrågan läser jag en dagbetraktelse varje dag jag jobbar och vi ber ”Gud som haver...” tillsammans. När hon lägger sig på kvällen vill hon gärna sjunga ”Bred dina vida vingar” innan hon lägger sig. Detta är värdefullt för Ellen, och går bra att göra i vardagen. Och man behöver inte vara religiös själv för att göra detta. Det ger mer än man kan förstå och betyder mycket.
 
Ytterligare ett exempel: Linda är demenssjuk och flyttar in på ett boende. Hon är fysiskt rörlig och har alltid tyckt om att bada. Medan hon fortfarande bodde hemma brukade hon bada i sjön på sommaren och på vintern for hon till varmvattenbassängen på badhuset. Som en del i ett projekt blev hon erbjuden att följa med och bada i varmvattenbassängen i Öjebyn, vilket hon gärna ville. Vi for och badade varannan vecka och hon tyckte verkligen det var underbart. Men projekt tar slut och vi funderade hur man skulle kunna fortsätta. Jag fortsatte att fara och bada med henne, men planerade det utifrån hur jag jobbade. Efter morgonarbetet ca 9.30 for vi och kom hem till lunch och det fungerade bra utan projekt. Man behöver inte heller tycka om att bada för att göra detta.
 
Som personal kan man övervinna sina egna rädslor och få nya erfarenheter tack vare jobbet. En av mina rädslor som jag lärt mig bemästra är rädslan för hundar. Jag har verkligt svårt för det, men varför ska min rädsla stoppa de vårdtagare som gillar hundar och som får en möjlighet att träffa en hund på boendet. Tack vare en hänsynsfull hundägare som tagit sin hund med sig på jobbet och långsamt givit mig en chans att vänja mig och att bemöta det går det numera bra att de har hund med sig till glädje för många vårdtagare.
 
Sally stora intresse har varit att läsa böcker. Nu kan hon inte det mer på grund av sämre syn. Då kan böcker att lyssna på vara ett alternativ. Hon har en CD-spelare och på biblioteket finns många böcker på CD-skiva. Sally bestämmer själv när hon vill lyssna och lyssnar på ett kapitel varje dag. Det enda som krävs är att någon personal skaffar ett lånekort och far på biblioteket. Magda har också läst mycket och vill själv följa på biblioteket och välja vad hon vill låna, vilket också går lätt att ordna utan projekt. Tycker man inte om att lyssna på en bok kan högläsning en stund före eller efter maten vara ett alternativ. Detta ger något att se fram emot men också något att samtala kring. Listan kan göras lång.
 
Jag tror att det finns små saker i vardagen som man kan göra och som kanske ger lika mycket som stora saker. Det gäller bara att hitta vad som är viktigt för den enskilde, vilket jag vet inte alltid är så lätt. Och kan man inte uttrycka sig längre kanske anhöriga kan ge en ledtråd, annars kan man prova sig fram. Man får dock vara försiktig så att inte aktiviteten upplevs som ett misslyckande och ytterligare försvagar den gamles självbild och självkänsla. Som personal måste man alltid tänka: För vem och För vad?

Äldrevårdens personal kan brandskydd

Äldrevårdens personal är kunniga inom brandskydd, säger Lars Lindvall (bilden), styrkeledare på Räddningstjänsten som ingår i det fem man starka teamet som arbetar med råd, stöd, information och utbildning.
 
Om det börjar brinna är det viktigt att veta vad man ska göra, vem som gör vad, vad som ska utrymmas och hur man utrymmer. Att ha kunskap och vara väl organiserad kan rädda både liv och egendom. Inom äldreomsorgen har man satsat stort på att ge personalen den kunskapen. Lars och hans kollegor har vid 41 olika tillfällen utbildat 565 personer som arbetar på kommunens äldreboenden. – Vi gör det här för att vår personal ska känna trygghet och ha kompetens inom området, säger Lena Esbjörnsson verksamhets-utvecklare inom äldreomsorgen.
 
Efter en tre timmar lång utbildning bör kursdeltagarna känna till lagen om skydd mot olyckor, veta vilket ansvar vi har som individer och veta vad bränder, fallolyckor och elfel kan få för konsekvenser och vad vi kan göra för att minimera riskerna. Man bör dessutom ha insikt i hur det är med brandskyddet på den egna arbetsplatsen och vad man gör om det börjar brinna. Dessutom blir varenda kursdeltagare medveten om att vi som privatpersoner är skyldiga att ha en brandvarnare per 60 m2 och i varje våningsplan.
 
Ett par tre veckor efter utbildningen har Lars och kollegorna besökt kursdeltagarna på deras arbetsplatser för att se vad man kan göra för att få den ännu säkrare. – Personalen har så många kloka frågor, säger Lena Esbjörnsson som berättar att en följd har blivit att man nu begär en halv miljon kronor för att förbättra larmsystemet där det behövs. – Det har varit oerhört trevligt säger Lars, för vi har tagits emot oerhört positivt av de flesta. Gång på gång under vårt samtal kommer han tillbaka till personalen som den stora resursen. – För om man vet vad man ska göra och gör det, så kan det vara skillnaden mellan liv och död.
 
Att arbeta förebyggande innebär också att man håller utbildningar för företag och föreningar. Räddningstjänsten erbjuder exempelvis alla föreningar en gratis två timmars utbildning. I dag kostar bränder och olyckor årligen samhället 40 miljarder och kan man bara minska olyckorna med några procent så sparar man stora pengar åt samhället. Därför jobbar Räddningstjänsten också mot skolorna där man fokuserar på att förebygga mopedolyckor, klotter, skadegörelse och anlagda bränder.
– Varje utbildad människa är en god investering, säger Lars som tycker att målsättning bör vara att utbilda minst 4 000 pitebor varje år.
Text: Gerd Sävenstedt

Kommundoktorand

Heli Villanen från Rovaniemi Finland blir Piteå kommuns nya doktorand. Hon börjar sin tjänst den 1 augusti och hennes ämnesområde är lärande med inriktning mot hållbar utveckling. Heli kommer från universitetet i Uleåborg med miljöpedagogik som huvudämne. Heli kommer att ingå i det team på barn- och utbildning som arbetar med verksamhetsutveckling.

Ulrika disputerar

Den 5 juni försvarar Ulrika Bergmark från Hortlax sin doktorsavhandling ”Building a learning community in Schools”. Hon disputerar på LTU och opponent blir Tom Tiller, professor i praktisk pedagogik vid universitetet i Tromsö. Ulrika har under många år arbetat som lärare i Hortlax, där hon under arbetets gång återfört forskningsresultaten rakt in i verksamheten. Till hösten kommer hon, förutom att forska och undervisa på lärarutbildningen i Luleå, också att ingå i det team på barnoch utbildning som arbetar med forskning och skolutveckling.

Nytt boende i Öjebyn

Nu är det klart med ett boende för personer med samsjuklighet t.ex komplexa psykiatriska/ neuropsykiatriska behov. I samverkan mellan Landstinget/Psykiatrin och Piteå kommun/Handikappomsorgen har ett nytt gruppboende startats i Öjebyn. Här kommer sex personer att kunna bo i ett genomgångsboende för att förhoppningsvis så småningom kunna flytta till eget boende med stöd. Piteå kommun hyr fastigheten av Landstingsfastigheter. Samverkan sker med Länsgemensam psykiatri och Sektoriserad psykiatri i Piteå. Innebär viss personalsamverkan, samverkan vid larm samt ett nära praktiskt arbete i planeringsfrågor.

Uthållig trio med fokus på livsmiljö

ärnan för uthållig kommun stavas livsmiljö och bygger på ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Det är ALLA nämnders och förvaltningars ansvar att bidra till arbetet med uthållig kommun, säger Åsa Wikman koordinator för Uthållig kommun.
 
– Det känns bra att kommunen höjt ambitionsnivån, att vi verkligen får samla våra krafter och jobba med uthållighet och folkhälsa på heltid, säger Åsa, Helena och Eva- Lena nästan i kör.

Helhetstänket

I rollen som koordinator har Åsa Wikman en helhetsbild och jobbar för att engagera fler. Hennes ansvarsområde ligger främst på att koordinera information och aktiviteter för de prioriterade områdena hållbara transporter, energieffektivisering i kommunens egna fastigheter, produktion och konsumtion och fysisk planering. Ett rykande färskt exempel på det sistnämnda är det nya bostadsområdet ute på Furunäset.
– Helhetstänket är viktigt. Att man får med alla perspektiv när man planerar och bygger nytt. Både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Det handlar om allt från tillgänglighet, service, trivsel, trygghet, konstruktion och energieffektivitet säger Åsa.
 
Dessutom pågår det ett stort jobb med att ta fram en klimat- och energiplan som ska gälla för hela kommunkoncernen. – Vi inventerar, kartlägger, formulerar mål och försöker hitta konkreta förslag på olika åtgärder. Målet är att planen ska vara klar 2010. – Det är viktigt att vi har en bra grund att utgå ifrån när vi ska genomföra ett koncernövergripande arbete, att vi verkligen gör rätt saker, säger Åsa.

En trygg kommun

Helena Lindehag, jobbar som folkhälsosamordnare på heltid sedan årsskiftet. Hennes ansvarsområde är just folkhälsa. En av arbetsuppgifterna under våren 2009 är att starta upp ett lokalt brottsförebyggande råd och det är Folkhälsorådet som kommer att fungera som PiteBRÅ. Till rådet kommer en arbetsgrupp att bli knuten där man ska arbeta för att hitta olika vägar till samverkan och kartlägga vilka åtgärder som behövs för att Piteå ska vara en trygg plats för så många som möjligt. Trygghetsvandringar är ett konkret exempel där kommunen, tillsammans med Polisen, PiteBo, Villaägarna och Företagarna kommer att samarbeta.
– Första trygghetsvandringen genomförs i höst. Då går vi ut tillsammans och kartlägger olika områden i stan och försöker hitta förslag på åtgärder, säger Helena.

Positiva möten

Det händer också att Åsa och Helena åker ut och föreläser tillsammans. Bara sedan årsskiftet har de träffat en Kom-Lärgrupp på Nav, högstadielever i Hortlax, estetprogrammet på Strömbacka, alla miljöombud ute på skolorna och så en grupp engagerade pensionärer.
– Det är otroligt stimulerande att få jobba med utvecklingsfrågor i den här omfattningen. Folk man möter är så intresserade och positiva.

Tobaksfri Duo

Eva-Lena Lundberg arbetar som samordnare för alkohol- och drogfrågor året ut. Under sin tid som projektanställd har en av hennes huvuduppgifter varit att jobba med kommunens folkhälsomål som handlar om tobak, alkohol, narkotika och spel – De allra flesta vet ju redan att alkohol och droger är farligt. Så för mig handlar det inte om att sprida kunskap utan främst om att få fler att jobba åt samma håll. Eva-Lena jobbat mycket med föräldrastöd och tillgänglighetsbegränsning. Och från och med våren 2008 finns det ett antidopningsnätverk i kommunen. Det finns även ett kommunalt förebyggande råd i Piteå, där frivilligorganisationer och politiker jobbar med förebyggande frågor. Snart införs även något som kallas för ”Tobaksfri Duo”. – Tobaksfri Duo innebär att alla elever från årskurs fem till nio får erbjudande att ingå ett avtal med någon vuxen där båda parter lovar att inte använda tobak under en viss period. De som går med kommer att premieras. Vad de får är inte klart ännu, men någon morot blir det, lovar Eva-Lena.
Text: Susanne Jacobsson

Folkhälsans 11 målområden

  1. Delaktighet och inflytande i samhället
  2. Ekonomiska och sociala förutsättningar
  3. Barn och ungas uppväxtvillkor
  4. Hälsa i arbetslivet
  5. Miljöer och produkter
  6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård
  7. Skydd mot smittspridning
  8. Sexualitet och en god reproduktiv hälsa
  9. Fysisk aktivitet
  10. Matvanor och livsmedel
  11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel.
Under varje område finns det många mål. Och det skulle ta alldeles för stor plats om vi skulle presentera dem här. Gå istället in på www.fhi.se så får du veta mer.

Använd insidan

Du har väl sett att Uthållig kommun har en egen flik på Insidan? Här kommer löpande information om vad som händer i arbetet med Uthållig kommun. Har du frågor eller vill lägga ut information, kontakta Åsa Wikman 69 60 08 eller Helena Lindehag 69 60 17.

76 varv runt jorden

Visste du att sammanställningen av Piteå kommuns resor med leasingbilar, privata bilar i tjänst och flyg visar att under 2008 körde vi ca 306 000 mil i tjänsten? Det motsvarar ca 76 varv runt jordklotet.

Gå eller cykla?

Nu är det fastställt att i Piteå kommuns organisation räknas en kilometer som gångavstånd och fem kilometer som cykelavstånd. Och då låter vi bilen stå.

Rättvismärkt kaffe

Fairtrade City är en utmärkelse som ges till kommuner som engagerar sig för etisk konsumtion. Det innebär bland annat att kunna handla fler och äta mer rättvisemärkta produkter. Och att det dricks rättvisemärkt kaffe på fler arbetsplatser. Dricker ni rättvisemärkt kaffe? Hör av er. – När vi har 20 arbetsplatser i kommunen kan vi bli diplomerade, säger Åsa.

Arkivhörnan Centralarkivet

Här kommer Piteå stads första ambulans

1937 gav Piteå Sparkbank 10 000 kronor till Pitebygdens kommuner för inköp av ambulanser. På bilden syns den första ambulansen (Droska med tak, dragen av häst)

MOD skapar medvetenhet

Knäpp händerna, en gång, och så en gång till. Du upptäcker att du gör det på samma sätt varje gång. Ta nu och knäpp händerna ytterligare en gång men den här gången byter du medvetet grepp. Den bilden användes som inledning på kursen Mångfald och Dialog, MOD, som genomfördes med bibliotekets personal under två dagar.
 
Initiativtagare var Inger Wärngård och Helen Esberg, som också är projektledare för ”Lika som bär”, ett mångfaldsprojekt på Kultur Fritid med biblioteket som nav. Helen tycker om bilden med händerna. – Det kan få oss att förstå hur lätt det är att gång efter annan göra precis på samma sätt och när man byter grepp inser man att det finns många verkligheter, säger Helen som tycker att det har varit värdefullt att få samtala om de här frågorna i arbetsgruppen.

Om värderingar

Vilka värderingar har vi egentligen, hur värderar vi människor vi möter? Genom övningar av olika slag fick kursdeltagarna ta ställning till olika dilemman och påståenden, för att kanske i första hand synliggöra för sig själv vilka värderingar vi bär med oss. – Under sådana här dagar blir jag medveten på ett helt annat sätt om mina egna värderingar, säger Helen som påpekar att vi behandlar människor olika utifrån den man själv är. – Det gäller att se de fördomar vi har, för så länge vi inte ser dem kan vi inte heller göra någonting åt dem. Hon tycker att det har varit bra att få diskutera de här frågorna på neutral mark, för vid fikabordet på jobbet blir det alltför sällan.

Kan bli bättre

– Även om jag tror att de allra flesta känner sig väl bemötta på biblioteket idag så finns det ingenting som inte kan bli ännu bättre, säger Helen. Förhoppningen är att dessa dagar ska bidra till detta. Det ska inte spela någon roll om du är man eller kvinna, ung eller gammal, vit eller svart, grek eller turk – alla ska känna att just jag är en välkommen gäst på biblioteket som blir bemött med respekt och omtanke. För då vill man gärna komma tillbaka.
Text: Gerd Sävenstedt

Hushund – framgång med enkla medel 

Susanne Öhman och Susanne Lindström är två entusiastiska undersköterskor som gärna vill införa vårdhundar på äldreboenden i Piteå. – Det skulle bidra till ökad livskvalitet för våra gamla och sjuka menar de.
 
För ett och ett halvt år sedan drog undersköterskorna och hundägarna Susanne Öhman och Susanne Lindström, som jobbar natt på Källbogården, igång ett litet projekt med syfte att låta pensionärer på deras boende träffa och umgås med deras hundar. – Det blev otroligt uppskattat. Hundens tysta och kravlösa kommunikation sprider lugn och glädje bland våra gamla och sjuka, säger Susanne Öhman och påpekar att forskning och praktisk erfarenhet visar att hundar i vården medför hälsa, välbefinnande och ökad livskvalitet. Det har med relation och beröring till djuret att göra, menar hon.

Tacksamma

Efter positiv respons från det ”lilla hundprojektet” kände de att de ville gå vidare och sökte nya medel. Den här gången fick de 49 200 kronor vilket gjorde det möjligt att undersöka olika metoder och möjligheter i större skala. – Det har varit oerhört roligt och givande. Vi är djupt tacksamma mot både Avesta och Umeå kommun som tog emot oss på studiebesök och som delgivit oss all deras information. Och Lars-Gunnar Bergman, i vår egen organisation, har också varit en ovärderlig resurs. Han har hjälpt oss att fokusera på att sammanställa ett ordentligt grundmaterial istället för att blint rusa iväg och försöka ”frälsa alla”. Nu har vi ett komplett startpaket som kan nyttjas av de verksamheter som vill och känner sig redo.

Naturlig del i vårdarbetet

I tjejernas projektmapp Hushund – framgång med enkla medel finns enkäter för både personal och anhöriga att dela ut före införandet av ”Hushundar”, ansökningsblanketter, arbetsrutiner, trivselregler, skötselråd, försäkringsavtal mellan kommun och hundägare, testmetoder, informationsmallar som skall hängas upp vid entrén på boende som har hushund samt signaltäcken och hur ID-brickor till hundarna kan utformas. Ett startpaket med i princip allt. – Viktigast är att projektet kan leva vidare utan projektpengar och att hundar ska finnas som en naturlig del i vårdarbetet utan att det kostar något extra, säger Susanne.

Starthjälp

Är Piteå kommun och personalen redo för den här typen av arbetsmetod? – Vi har insett att vi kanske inte är helt redo för det här i vår organisation än, men när vi redo så finns startpaketet klart och det känns riktigt bra, säger Susanne Öhman och får medhåll av Susanne Lindström. – Vi har presenterat projektet på Källbogården, men eftersom vi har en del allergiker i personalen vill vi inte prova detta på vår arbetsplats. Däremot har två andra äldreboende och sammanlagt tre arbetslag visat intresse så vi ska åka ut och informera och hjälpa dem att starta upp.

Målsättning med projektet Hushundar

  • Att öka välbefinnandet för våra brukare och höja livskvaliteten.
  • Att informera och utbilda personal med egna hundar så att de kan förenas i det dagliga vårdarbetet.
  • Att fungera som ´bollplank´ till personalen, lösa problem, vidareutveckla och utvärdera arbetsmetoden Hushundar.
Text: Susanne Jacobsson

Frukostmöten ger glada miner

I drygt två år har kommunen bjudit in till frukostmöten i Vardagsrummet på Bryggargatan. Gensvaret beskrivs som positivt av Jörgen Hult och Maria Wallin vid tillväxtkontoret. – Jodå, den utvärdering vi gjorde ifjol höstas gav ett glädjande besked. Den visade att vi haft ett besökssnitt på över 20 personer.
 
Frukostmötena genomförs på fredagar och normalt blir det alltså fyra möten varje månad. Starten sker 07.30 med ”mingel” och frukost och därefter blir det en informativ aktivitet. – Tidigare avslutade vi frukostträffen klockan nio, men nu har vi finputsat tiden genom att korta av minglet och avslutar en kvart tidigare, d v s 08.45. Den förändringen tilltalar besökarna, säger Jörgen Hult.

På fyra ben

Frukostträffarna i Vardagsrummet vänder sig till ortens näringsliv och står på fyra ben. Det handlar om:
  • Kommunal information
  • Inslag av regionala aktörer, t ex Almi och Norrlandsfonden
  • Omvärldsbevakning
  • Övriga näringsrelaterade inslag, t ex framtidens energifrågor.
– En bra mix är utomordentligt viktig. Vi måste värdera hur viktigt ett tänkbart inslag kan vara för näringslivet. Att få ihop ett varierat och samtidigt informativt program är inte helt lätt, förklarar Jörgen och Maria unisont. Ett par ”trösklar” som alltid finns med vid programsättningen är det faktum att ingen får betalt för att medverka och dessutom ska ämnet alltid utgöra kärnan; ämnets status får så att säga inte ske på bekostnad av det företag som står för informationen vid frukostmötet.
Till ”trösklarna” hör även att entreprenörerna ofta är ett upptaget släkte och tillsammans med kraven på variation i programutbudet, får tillväxtkontoret fundera ordentlig för att sy ihop ett program för hela året.

Positivt utfall

På årsbasis handlar det om drygt 30 frukostträffar. Erfarenheterna av hittillsvarande aktiviteter kan tveklöst betraktas som goda. Ett stöd för detta omdöme går att utläsa av den utvärdering som gjordes förra hösten. Utvärderingen visade att 1 300 deltagare hade räknats in vid 60-talet frukostmöten. Det ger en genomsnittlig besöksnärvaro på drygt 20 personer. Det positiva utfallet kan med största sannolikhet kopplas ihop med några tydliga faktorer. En sådan är val av dag och tid. En annan betydelsefull faktor är kontinuitet. – Under lång tid har vi varit på samma plats. Och dessutom krävs ingen föranmälan; det är med andra ord möjligt att bestämma sig för ett deltagande samma morgon som frukostmötet, menar Jörgen och Maria som tillsammans med David Sundström är de som framför allt ansvarar för programinnehållet.
Och man kör vidare. – Absolut, lovar Jörgen.
Text: Bo Staffan Johansson

Kommunens blommor slår rot på Internet

Försommaren är här och på kommunen jobbas det frenetiskt med att städa bort den smuts som snön lämnat efter sig. Gatorna sopas, gräsmattor krattas och bäst av allt – blommor sätts ut för att smycka staden. I år kommer cirka 12 000 sommarblommor att följa ett orange/gulttema som binder ihop kommunen från Gråträsk till Munksund. Allt är klart för en vacker sommar i Piteå kommun.
 
Ulrika Bohman, parkchef/stadsträdgårdsmästare, är nöjd med årets planering och ser fram emot att få börja placera ut blommor och krukor på utvalda platser. – Vi utgår från egna idéer, men naturligtvis finns det utrymme för kommunens invånare att lämna in egna förslag, säger Ulrika. Grundtanken vid utplaceringen av sommarblommorna i stadskärnan är, precis som vanligt, att pynta de områden där störst antal människor rör sig. Ett undantag i sommar är Badhusparken som kommer att renoveras för att stå redo för kommande arrangemang.

Järnnatten

Penséerna är först ut i år och de sätts traditionsenligt ut under maj medan övriga blommor får vänta ytterligare ett tag innan de plockas ut ur växthuset. – Järnnatten, den sista natten med frysrisk, inträffar nämligen under juni månad och fram till dess chansar vi inte, förklarar Ulrika. I takt med hårdare ekonomiska villkor har antalet blommor minskat betydligt i år jämfört med de senaste åren. Detta har dock inte stoppat Ulrika och hennes medarbetare från att satsa vidare. – Vi kommer t.ex. att använda nya krukor på den del av gågatan som rustats upp under vinter- och höstmånaderna, förklarar den entusiastiska parkchefen.

Blommor på Internet

Det händer ganska ofta att personer vandrar förbi en av stadens blomkreationer och vänder sig till parkavdelningen för att skaffa information om vilka blommor de sett och var de kan få tag i likadana. I syfte att förenkla informationssökningen och bidra till ett ökat intresse planeras därför en hemsida. – På hemsidan kommer det att finnas bilder på alla blommor som vi använder samt erforderlig fakta, förklarar Ulrika. Nu hoppas vi på en varm och solig sommar där stadens blommor blir en extra krydda för sommarstaden Piteå.
Text: Jacob Johansson

”En bra bok ska ställa frågor”

Kravlöst, ingen stress och inte behöver man vara duktig heller. Dessutom behöver man varken ha välstädat eller grubbla över vad man ska bjuda på. Det gör biblioteket till en fantastisk mötesplats när man vill träffas för att prata böcker.
 
Den här eftermiddagen är det sju kvinnor som sitter och pratar böcker. Stämningen är hög och rösterna vävs in i varandra för många är ivriga att dela med sig av sina godbitar.
 
– En bra bok ska ställa frågor, säger Lena Lundqvist, engagerad eldsjäl som just läst Jodi Picoults Skulden, en bok som utspelar sig bland Amish-folket.
– Dit borde vi skicka våra bonusälskande direktörer, säger hon som tror att de skulle omvärdera mycket i sina liv efter några månader bland den religiösa grupp som i många avseenden lever likadant idag som på 1800-talet.
 
Flera av kvinnorna har vidgat sitt läsande. De har upptäckt genrer som de aldrig trott att de skulle tycka om och många ställer sig på kö för att låna de böcker de kittlar varandra med. Carin Berggren, som är bibliotekarie i Hortlax, gör en lista med boktips från bokcirkeln, en lista som är tillgänglig för alla biblioteksbesökare. Några av kvinnorna för också sina egna loggböcker där de skriver upp vad de läst, av vem och när.

Relationer i fokus

– Man glömmer ju så lätt, säger Gun Johansson som inte förrän hon mötte Stieg Larssons värld trodde att deckare kunde vara läsvärda. Många av böckerna de läser handlar om relationer mellan människor, relationer där de kan se delar av sina egna livsberättelser eller får ta del av andras världar, som i Mustafa Cans starka bok, i vilken han berättar om sin mor. Carin Berggren startade bokcirkeln i januari förra året efter ett förslag från Lena Lundqvist. Carins uppgift är att marknadsföra bokcirkeln, informera om vad som är på gång och att se till att det finns en lokal. Numera finns man mitt i bibliotekets tidskriftsavdelning och de som vill, träffas en gång i månaden under hösten, vintern och våren.

Många glada skratt

– Många bra boktips har spridits och många glada skratt har hörts mellan hyllorna, säger Carin som hoppas att bokälskare som vill inspireras och inspirera kommer till biblioteket i Hortlax även till hösten. På www.bibblo.se kan du få en massa boktips!
Text: Gerd Sävenstedt

Swensbylijda en karamell i sommarens godispåse

Sommaren i Piteå är som vanligt fullspäckad med aktiviteter för alla åldrar. Traditionella arrangemang som Piteå Dansar och Ler, Paltkalaset samt loppmarknader blandas i år med exempelvis SM i Rallycross och Havsbadets beachparty. Lyckas nu bara vädergudarna bidra med sol och värme finns alla chanser att det blir en minnesvärd sommar.
 
– Bokningar till de största arrangemangen har redan börjat strömma in vilket tyder på att stadens gator, hotell och turistattraktioner kommer att fyllas med turister under juni, juli och augusti, berättar Maria Johansson vid turistbyrån i Piteå. Startskottet för sommarens nöjen går dock redan i slutet av maj när Badhusparkens populära loppmarknad drar igång. Observera att loppmarknaden är flyttad till Nolia-området eftersom Badhusparken genomgår en större renovering.

Märkesår och kryssare

2008 var första året som kryssningsfartyget Black Watch anlöpte Haraholmen utanför Piteå och i juni är det återigen dags för denna succé. Fartyget kommer ”lastat” med turister, sannolikt förväntansfulla när det gäller vad Piteå har att erbjuda. Vilket arrangemang sticker då ut från mängden i sommar? – Någonting man absolut inte får missa är firandet av märkesåret 1809, påpekar Maria och fortsätter: – Hans Majestät Konungen och Drottning Silvia besöker Piteå under ett par dagar i slutet av augusti för att fira Märkesåret 2009. I samband med deras besök kommer skärgårdsfesten att hållas med restaurangtält och modeshow med tidsenlig klädsel.

Smått och gott

Vid sidan om de större arrangemangen finns det naturligtvis en hel del andra sommarpärlor att besöka i Piteå. – Swensbylijda är verkligen värt ett besök och kanske speciellt under deras kulturtisdagar när arrangörerna klär sig tidstypiskt vilket ger en underbar totalupplevelse. Ett axplock av andra besöksvänliga attraktioner är Solanderparken och Kyrkmarknaden i Öjebyn, Karlsbergsteatern och Sikfors camping med deras nyrenoverade restaurang. Lägg därtill Midnigh Sun Shopping under Pite Summer Games, Revy-SM på Havsbadet och Watercross i Norra hamn så förstår man att det inte kommer att saknas möjligheter för aktivitetssugna.
Avslutningsvis vill Maria nämna en nyhet då det gäller bokningar av logi i Piteå.
– Vi kommer inom en snar framtid att lansera online-bokning av logi på Stadshotellet, Skoogs City Hotell, Piteå Havsbad samt Stormyrbergets Lantgård. Här kommer man även att kunna boka stugor på Baggen, Vargön och Mellerstön.
Text Jacob Johansson 

27 förslag belönades 

Förslagsverksamhetens bedömningsgrupp beslöt vid sitt senaste sammanträde att premiera 27 förslag. Tillsammans delar förslagen på 109 700 kronor. Bedömningsgruppen antog även personalutskottets beslut, som innebär att man under 2009 ska prioritera förslag med inriktning på en hållbar kommun. Här följer en redovisning av alla förslag som belönades.
  • Bodil Nilsson för en förbättring av rutiner för boende inom handikappomsorgen.
  • Krister Vikström för bl a idé och metodförbättring av punktregister.
  • Personalen vid Birkarlen för material till anhörigträffar inom handikappomsorgen.
  • Karin Öhman för tips och idéer inom måltiderna.
  • Personalen vid Öjagården för snabböversikt av brandskåp och blankett vid akutinflyttning inom äldreomsorgen.
  • Personalen på Mogården för ”Gärsgård” på Mogården och ”Jordgubbslåda”.
  • Personalen ”Lilla äventyret” för bullerdämpning av bord inom förskolan.
  • Personalen vid Cypressens förskola för klädsystem för barn.
  • Personalen Österbo kök för timbalkost ”hemmagjord”.
  • Personalen Hjortronmyren Roknäsgården för veckoblankett för rapportering inom äldreomsorgen.
  • Christina Magnusson för ”Christina”, bänkar inom skolan/förskolan.
  • Pernilla Isaksson, Ulla-Stina Fredman och Erik Sundström för digital informationstavla inom NAV.
  • Siv Olsson för förvaringsficka/skydd av larmknapp.
  • Catrin Grahn, Laila Sohlman och Eva Karlsson för ”Minnesväckaren”, bibliotek inom äldreomsorgen.
  • Jan Fredman för utveckling av portal Ung Företagsamhet.
  • Edna Dahlberg för ny användning av ”Durkslag” och märkt tvättpåse.
  • Olov Engberg för brukare/personalrabatter inom handikappomsorgen.
  • Erik Rehn och Robert Huhtanen för plåtställ i slöjdsal.
  • Karin Norberg för ättiksprit som luftrenare.
  • Marie Stanzé för skyddslåda för värmeplattor inom skola/förskola.
  • Siv Olsson, Mona Marklund och Britt- Marie Lövgren för belysning vid strömavbrott vid larmlista.
  • Mona Marklund för korg för lyftselar.
  • Mona Marklund och Siv Olsson för T-shirt mot ”svettningar”.
  • Erik Rehn för skydd till metallsvarv.

Dags för gemensam e-postsignatur

Tillhör du dem som skickar e-post i jobbet? Då vill du förhoppningsvis att din signatur ska vara enkel och samtidigt bidra till att stärka varumärket Piteå kommun.
 
Hitintills har det har förkommit, och förekommer, många olika varianter på signaturer när vi skickat e-post från Piteå kommun. Men nu är målet att alla, oavsett var i organisationen vi befinner oss, ska ha en enhetlig signatur när vi skickar extern e-post.
– På samma sätt som kommunen har en gemensam logga ska vi också ha en enhetlighet när vi kommunicerar, säger Gerd Sävenstedt, informationsansvarig på kommunledningskontoret. Det bidrar till att stärka vårt varumärke.

Gemensam mall

Därför har informationsenheten på kommunledningskontoret tillsammans med en grupp på IT-avdelningen under våren, tagit fram en gemensam mall och användarmanual som nu finns tillgänglig för alla. – Jag hoppas att de som inte redan gjort sin nya signatur gör det, säger Gerd. Stöter man på patrull kan man i första hand fråga en jobbarkompis, i andra hand kontaktar man sitt IT-stöd.
Gör så här: Gå in på w:bokhyllan\informationsmaterial\ grafisk profil\e-postsignatur. Här finns både mall och manual med tydliga instruktioner.

Enhetlig

Målet är att signaturen ska vara enhetlig och visa att Piteå kommun är avsändare. Mottagaren ska snabbt kunna se att vem du är, vilken titel eller funktion du har samt besöksadress, postadress, telefonnummer och mobil, för den som har.
– Eftersom din e-postadress kommer med automatiskt när du skickar e-post så behövs den inte – och ingen vision eller slogan. Signaturen ska vara ”kommunren” – i dubbel bemärkelse.

Så värdefull en punkt kan vara...

Lättåtkomligt. Informativt. Nyttigt för anställda och allmänhet. Det handlar om kommunens punktregister – ett register som Krister Vikström, GIS-ingenjör vid Miljö- och Byggkontoret, gärna slår ett slag för. – I punktregistret finns en massa värdefull kommunal information som nu samlats på ett ställe, säger han, och hoppas på nya och fler användare av denna informationskälla.
 
GIS står för Geografiskt informationssystem, och den resursen har använts i åtskilliga år i det kommunala arbetet vid Miljöoch byggkontoret. Men saker och ting förändras och utvecklas över tid. Illustrativt och något förenklat kan det beskrivas som en kartbild som förses med informativa punkter. Dessa punkter kan bestå av skolor, besöksmål av parkeringsplatser o s v.

Uppdatering vid källan

– Ett väldigt enkelt och användbart verktyg, tycker Krister Vikström, samtidigt som han visar hur punktregistret kan komma till nytta i det dagliga arbetet vid kommunens förvaltningar. – Se här, säger han och klickar fram en kartbild. Efter ytterligare ett par musrörelser tonar en bild fram med flera skolbyggnader markerade i form av små symboler. Och efter ett nytt klick på en av skolbyggnaderna framträder uppgifter om den aktuella skolan: var den ligger, vilket rektorsområde den tillhör, vilken typ av undervisning som bedrivs…
 
– Det fina med punktregistret är att det på ett enkelt och smidigt sätt kan redigeras av personer som är närmast källan. Det betyder att vi får in en uppdaterad och färsk information i det här systemet, oavsett om det gäller tillgång till hörselklasser, fiskevatten eller var det finns parkeringsplatser för långa fordon i centrala Piteå, förklarar Krister Vikström.

Samlad information

Tidigare fanns informationen spridd på olika håll, inte sällan blandad mellan pärmar och digitala medier. Och detta har naturligtvis försvårat åtkomsten. Nu samlas alltså informationen och görs tillgänglig för olika behörighetsinnehavare vid kommunens förvaltningar. Krister Vikström igen: – Även kommunens medborgare och andra externa intressenter ska ha tillgång till punktregistret. Fast då i en begränsad skala. Allmänheten får möjlighet till exempelvis information om trafiksituationen i Piteå, skolfrågor och om aktuellt utbud för turisterna. – I punkregistrets informationsdel finns även utrymme att lägga in externa länkar, vilket kan ses som en bra service.

Synliggöra registret

Vad händer då framöver? Ja, enligt Krister Vikström har man nu kommit till ett läge när punktregistret, som han bedömer det, ”känns ganska heltäckande”. Det innebär dock inte att systemet är färdigt. Det går naturligtvis att utveckla ytterligare och enbart fantasin sätter gränser. För egen del kommer Krister nu att arbeta med punktregistret och den del som vänder sig ut mot medborgarna.
Ytterst handlar det också om att synliggöra registret, såväl inåt som utåt, dvs att skapa uppmärksamhet kring registret och den nytta det kan tillföra.
Text: Bo Staffan Johansson

Konsumentrutan med Siv Öhlund - Tips om försäkringar

Nu är det dags att ställa ut trädgårdsmöblerna.

Skulle du bli bestulen på möbler, krukor, urnor eller grillen som står i trädgården, får du inte någon ersättning från den vanliga hemförsäkringen. För att få det krävs att du har en tilläggsförsäkring. Ett sådant tillägg kallas ofta allrisk-, oturs-, mereller hemplusförsäkring och ger ett utökat skydd för din egendom upp till ett visst belopp. 

Det är också många pensionsrådgivare i farten.

Både Konsumenternas Bank- & finansbyrå och Konsumenternas försäkringsbyrå får många samtal från konsumenter som har kontaktats av pensionsrådgivare. Blir du uppringd av en rådgivare, som erbjuder dig placeringsråd och ett eventuellt efterlevandeskydd till din premiepension, bör du vara uppmärksam. I många fall har de som kontaktats uppfattat det som om Premiepensionsmyndigheten (PPM) står bakom erbjudandet, men PPM samarbetar inte med något av dessa företag.
 
Det finns många oseriösa aktörer på denna marknad. Konsumentverket granskar flera av dessa bolags marknadsföringsmetoder och Finansinspektionen granskar om bolagen har tillstånd för sin verksamhet. Tänk på att du har 30 dagars ångerrätt vid distansavtal gällande efterlevandeskyddet, som är en livförsäkring. Detta gäller om avtalet görs upp på t ex telefon eller via internet. För att dagarna ska börja löpa krävs att du fått hem en bekräftelse på avtalet och bolaget har lämnat information om ångerrätt, avtalsvillkor, avgifter, eventuella skatter, klagomålshantering och uppsägningsmöjligheter.

Svininfluensa och reseförsäkring

Om du drabbas av svininfluensan på resa betalar reseskyddet i hemförsäkringen och separata reseförsäkringarna nödvändiga och skäliga kostnader i samband med akut sjukvård. Har du ett avbeställningskydd så gäller som regel inte det om du vill avboka resan t ex på grund av oro/rädsla för att bli smittad av svininfluensan.
Läs mer om försäkringar: www.konsumenternasforsakringsbyra.se

Ungdomssidan 

Vi har nöjet att presentera ett nytt inslag i Pitekvarten. På ungdomssidan kommer elever från Strömbackaskolans Medieprogram att medverka med krönikor och artiklar som speglar deras tankar om aktuella ämnen. Läs och njut.

Jag och min guldfisk

Framtiden är ett slag i ansiktet. Ett slag som säger att man måste skärpa sig och tänka på att man måste sköta sig och hålla sig frisk och kry till den dagen då det gäller.
 
Vad som egentligen gäller är väl frågan, men jag antar att man syftar på att ta sig in på en högskola, leva resten av livet och få ett jobb. Men samtidigt dras man med slagordet att man ska leva i nuet och låta framtidens bekymmer komma när de kommer.
 
Människan funderar för mycket, analyserar och målar upp för många bilder i huvudet. Vi borde ta lärdom av guldfisken. Den vet absolut ingenting om sin framtid. Jag har hört att en guldfisk har ett minne på ungefär fem sekunder. Snacka om att leva i nuet. Till skillnad från dem har vi ju ett makalöst minne, som egentligen kan tyckas ganska värdelöst om man ändå bara ska älta det mesta, vilket jag gör. Jag har för länge sedan tappat lusten för det som komma skall. Absolut inte lusten till att leva eller göra något med mitt liv. Utan lusten till att bära hela min framtid på axlarna. Att plugga järnet dag ut och dag in för att få bra betyg känns inte som något jag prioriterar. Särskilt inte när jag inte under några omständigheter vet vad jag vill hålla på med efter jag gått ut gymnasiet. För jag förstår inte varför man ska bestämma sig nu. 18 år är ingen ålder då man är mogen att bestämma en hel framtid själv. Jag känner mig inte mogen för det, inte än. I och för sig tror jag inte att någon är speciellt mogen för det.
 
Som barn ville jag utbilda mig till astronom och studera stjärnorna. Om än jag inte kunde hålla reda på om det hette astronom eller astronaut så ville jag bestämt satsa på det. Varför jag inte vill satsa på det nu är faktiskt den stora frågan. Jag vet inte exakt när jag tappade den drömmen och bestämde mig för något annat. Vad mycket enklare det skulle vara om man satsade på sin barndomsdröm. Det skulle göra så många saker så mycket lättare. Åtminstone trycket mot mina axlar i dag.
 
Efter två år på Medieprogrammet trodde jag att jag åtminstone skulle ha fått något liten vink om vad jag vill göra, plugga till eller vad jag vill jobba med. Men frågorna har i stället blivit fler än svaren. Kanske borde jag vända riktning helt och sikta mot att bli astronom, eller bara vänta och se. Eller så blir jag bästa vän med en guldfisk.
Text: Elin Marklund