Google TranslateX
Please select your prefered language in the list below. You can close this dialog box by clicking the "x" in the upper right corner.

| Mera

Pitekvarten nr 4, 2008

Pitekvarten nr 4 december 2008, tidning för anställda i Piteå kommun

KOMMUNCHEFEN HAR ORDET

Har precis landat i ett vackert vintervitt Piteå efter drygt 30 timmar på resande fot. Trött men upprymd av intressanta upplevelser och vänskapliga kontakter. Tillsammans med en delegation från Piteå har jag medverkat på Pitedagen och Sverigeveckan på vår vänort St Bartéhelemy i Västindien.
 
St Barthélemy ligger väldigt långt ifrån oss, drygt 900 mil. Ön är mycket vacker, med sin kuperade terräng, dramatiska klippiga kuststräckor och vidsträckta sandstränder. I den atmosfär som råder på ön känns avståndet mellan oss mindre. Det råder en form av fransk piteanda på denna lilla ö vilket måste bero på öborna, de är som oss pitebor: öppna, gästvänliga, stolta och visar lite jäklar anamma.
 
Turismen är den stora inkomstkällan, men att utveckla ön på ett uthålligt sätt är inte lätt när besökstrycket blir för stort. Öborna är väldigt måna om att bevara den genuina karaktär som ön uppvisar bl a i den trevliga arkitekturen med de karaktäristiska låga stormtåliga trähusen. De infrastrukturella satsningarna hinner inte riktigt med i den snabba utvecklingen vilket tydligast visar sig i den intensiva biltrafiken. Vägarna är smala, parkeringsplatserna är få och kollektivtrafik saknas helt.
 
Vårt besök inleddes med det årliga firandet av Pitedagen. Programmet bestod av allehanda familjeaktiviteter: fisketävlingar, motionslopp, dansuppvisning till ABBA-musik, utställningar. Vår fotoutställning med bilder från Piteå finns nu utställd i stadens museum. Under dagen hölls också en kyrklig ceremoni på den svenska kyrkogården för att hedra minnet av de svenskar som levt och verkat på ön.
 
Under hela Sverigeveckan visades svenskt kulturliv i olika former: musik, film, balett, fotoutställningar m m. De vänskapsband som råder mellan våra orter och som skapats av de personer som besökt ön är mycket starka. Många personliga kontakter finns mellan pitebor och St Barthbor.
 
Ett av de mest intressanta mötena hade vi med Marius Stackelboroug, en gammal man som under hela sin livstid haft många möten och kontakter med pitebor och andra svenskar. Han guidade runt oss i sin enorma utställning av foton, skrifter och föremål som pitebor och andra svenskar överlämnat till honom. Här såg vi många foton på pitebor som besökt människorna på ön och starka vänskapsband finns fortfarande mellan många av dessa.
 
Kontakterna med den kommunala organisationen, där kallat ”borgmästeriet”, kan leda till mer konkreta samverkansinsatser. Det finns bl a ett konkret förslag om samverkan mellan Strömbackaskolans byggprogram och St Barth som vi skall undersöka om vi kan gå vidare med. Utbytet inom musiklivet tror vi också kan utvecklas. Idrottslivet brukar förena så vi ska inleda utbytet och kontakter inom detta område. Vi tror också att en samverkan inom näringslivet kan inledas.
 
Innan vi skildes åt bestämde vi att vi ska utse kontaktpersoner inom alla de gemensamma samverkansområdena för fortsatt arbete.
Jag hoppas ni njuter av adventsljus, pepparkakor och glögg. Jag och önskar er alla en riktigt skön jul!

Fler funktionshindrade ska ut i arbetslivet

Cissi och Stefan jobbar som arbetsanpassare och delar kontor på fjärde våningen i Strömgården. Deras stora utmaning är att hitta fler jobb åt funktionshindrade.
– Vi hoppas att fler arbetsgivare inser nyttan, scannar av sina verksamheter och hör av sig om de har någon lämplig sysselsättning.
 
I dagsläget är det 26 personer, brukare som de kallas, med funktionshinder som jobbar hos olika arbetsgivare i Piteå. Och fler är på gång. Bara de senaste två veckorna har Cecilia Gustavsson och Stefan Utsi fått fyra nya namn och till våren väntas ännu fler, främst ungdomar som lämnar gymnasiesärskolan.
– Vi letar inte ”vanliga” jobb utan försöker tillsammans med arbetsgivare hitta uppgifter, bra och enkla grejer, som behöver göras och som kanske kan utföras av någon med lättare funktionshinder, säger Stefan.
 
– Meningen är att brukarna förlägger sin dagliga verksamhet ute på ett företag istället för att arbeta på en traditionell dagverksamhet.
Ett beslut om detta måste alltid finnas som utgångspunkt, menar Stefan och Cissi. Det kan vara enklare göromål i ett storkök, på ett café eller vaktmästeri, i en affär – eller att städa bussar.

Supernöjd

Erik Nilsson som varit på Citybuss i drygt ett år är supernöjd med arbetsuppgifterna.
– Det här är kul! Jag dammsuger bussar, plockar skräp och dammtorkar varje dag mellan tio och halv tre, säger han med dammsugaren i högsta hugg och ett par
klarblå skurhandskar på händerna.

Hans handledare Jenny Johansson är också nöjd. När hon fick frågan om hon kunde tänka sig att vara handledare åt en funktionshindrad behövdes inte lång betänketid.
 
– Det kändes självklart att prova. Det är väl bra att de får komma ut och samtidigt göra något nyttigt. Erik är en riktig glädjespridare som är nästan självgående. Blir det för stressigt någon gång styr jag bara om vissa arbetsuppgifter och vi blir ändå klara i tid. Det fungerar riktigt bra.

Positiva arbetsgivare

Att vara arbetsanpassare innebär många mänskliga kontakter, möten med brukare, arbetsgivare och i viss mån också anhöriga. Cissi och Stefan fungerar som stöd och bollplank både för  brukarna och för handledarna ute på arbetsplatserna.
– Vi har upplevt att de allra flesta arbetsgivare är positiva när de väl ser att det fungerar. De får en lojal arbetskraft som inte kostar företaget någonting, säger Cissi.

– Alla mår bra av känna att de ingår i ett större sammanhang. Det är en enorm glädje att se hur våra brukare som kommer ut i arbetslivet växer och utvecklas.
 
Nu väntar nya uppdrag. Cissi ska iväg och träffa en ny brukare och Stefan ska besöka en klädaffär och höra om de kan ta tänka sig ta emot en tjej.
– Vi hoppas att fler arbetsgivare, inklusive kommunen, scannar av sina arbetsplatser för att se om det finns någon lämplig uppgift. Att fler vågar anta utmaningen.
Ett par timmar eller ett par dagar i veckan kan faktiskt göra skillnad. Har ni tips, frågor eller funderingar är det bara att höra av sig till Stefan eller Cissi:
stefan.utsi@pitea.se eller cecilia.gustavsson@pitea.se
Text: Susanne Jacobsson

Skärmytslingar i skolan – då rycker elevmedlarna in

Vid Alterdalens skola löser man uppblossande konflikter utan vuxnas inblandning. Åtminstone i de flesta fall. Här löses konfliktknutarna av eleverna själva – av utbildade elevmedlare.
– Jag finns bara till hands om det strular, säger pedagogen Yvonne Bystedt, som hittills bara har goda erfarenheter av elevmedlingen.
Alterdalens skola har idag knappt 50 elever – från förskoleklass till årskurs 6. De är blandade klasser där årskurserna 1–3 och 4–6 jobbar tillsammans.
 
– Eftersom vi är en förhållandevis liten skola så är det lätt med namnen. Vi behöver aldrig säga du till en elev och det är förstås en fördel, tycker Yvonne Bystedt som kan sägas vara navet när det gäller att hålla i, och utveckla, elevmedlingen.

Tio elevmedlare

Yvonne är den som håller i utbildningen av elevmedlare, ett arbete som inte görs på en kafferast.
– Nej, det är faktiskt resurskrävande. Tre förmiddagar ägnas åt utbildningen. Dessutom träffar jag eleverna regelbundet och ordnar så att de utbildade elevmedlarna får träna på att lösa konflikter.
 
Tio elever har idag rollen som elevmedlare, en styrka som reduceras med fyra till nästa läsår. Dessa tar då steget upp till högstadiet i Norrfjärden och lämnar då luckor efter sig. Men luckorna får bestå ett läsår.
– Det är en följd av att vi bara utbildar elevmedlare vartannat år, förklarar Yvonne och understryker att det finns tydliga regler för nivån på medlingen. Elevmedlarna används för att lösa konflikter i olika former – inte för att reda ut en eventuell mobbning.
– Våra elevmedlare ska jobba för att förebygga mobbning, vilket i sig är en mycket värdefull insats.

Så går det till

Inte sällan sker smärre skärmytslingar på våra skolgårdar, skärmytslingar som kan leda till att en elev upplever sig ha hamnat utanför kamratgruppen. Vid en sådan situation kan den utsatte kalla på hjälp av elevmedlarna.
 
Hur går då medlingen till rent konkret? Jo, medlarna (alltid två tillsammans) träffar de som är i konflikt och försöker reda ut vad som ligger bakom oenigheten. Medlarna lyssnar aktivt och återberättar för att få en reaktion på att de uppfattat situationen rätt. Tystnadlöfte är ett villkor och när medlingen kan anses klar, får de inblandade sätta sitt namn på en skriftlig överenskommelse.
 
– Efter en vecka kallas parterna till en återträff,en träff för att få veta om konflikten är undanstökad, säger Yvonne Bystedt och poängterar att medlingen handlar om en vinna-vinna-lösning.
Om en elev nekar medling?
– Då rycker jag in. Vi släpper inte konflikten, svarar Yvonne.

Tydliga regler

Hur ofta kallas då elevmedlarna in?
– Det går i vågor. Ena veckan kan det vara flera tillfällen, och vissa veckor finns det inget behov av medling.
 
Medlingens längd?
– Det varierar också. Men generellt sett klarar man medlingen på 15-20 minuter. Ibland kan det behövas en halvtimme för att reda ut oklarheter som uppstått, säger Yvonne som samtidigt vill betona att en elevmedlare aldrig får sitta i en medlingssituation där bästa kompisen är ena parten.
– Vi bör också komma ihåg att en elevmedlare kan hamna i ett läge med behov av medling.

Diplom

De elevmedlare som lämnar skolan för tillexempel fortsatta studier på högstadiet, får ett diplom som visar på innehållet i medlarutbildningen. Här ingår: medling, förhandling, samarbete,  konfliktförståelse, kommunikation, aktivt lyssnande, att finna lösningar, hantera känslor och tillit. Avslutningsvis berättar Yvonne Bystedt om två högstadieelever, f d elevmedlare, vid Alterdalens skola, som kom på besök för att delge sina erfarenheter som elevmedlare. De var positiva och ansåg att elevmedling bör finnas även på högstadiet.
Text: Bo Staffan Johansson
 

Dragspelsunderhållning vid kvalitetsdagar inom äldreomsorgen

Under äldreomsorgens kvalitetsdagar har personal berättat för varandra om olika projekt inom äldreomsorgen. Allt för att inspirera och motivera fler till projekt som ska förgylla vardagen  för de äldre som får kommunens omsorg. Under dessa dagar underhöll Stig Sjöberg med sitt dragspel. Stig spelar helt och hållet på gehör och hans repertoar är stor. Linda, som vanligtvis jobbar inom hemtjänsten i Hortlax, fick agera transportör av både artist och instrument.
Text: Ann Åström

”Den tredje åldern” – ett vackert uttryck i Spanien

När man blir pensionär i Spanien kallas det att man kommer in i den tredje åldern. Det är ett vackert uttryck. Det och mycket annat fick vi veta när vi gjorde vår erfarenhetsresa
till Torremolinos i södra Spanien.
 
Vi som reste var hemtjänstchef Ewa Grönberg samt Karina Westerlund-Sandström och Gunvor Ahlin från Öjagården med Gunvor som projektledare, guide och tolk. Vi ville se hur spanska pensionärers ålderdom ser ut. Vi upptäckte att det fanns inga kommunala äldreboenden, men däremot ett stort antal privata. Vi besökte två av de större husen, Miratorre och Carlos 1.
Chefen på Carlos 1 hade ingen medicinsk bakgrund. Hon drev sitt äldreboende med god hjälp av duktig och välutbildad personal.
– Detta är mitt företag och jag har inte råd att göra fel eller misstag, sa hon.

Inga larm

På båda hemmen arbetade enbart kvinnliga undersköterskor med den personliga omvårdnaden. Det fanns inga sjuksköterskor. Övrig personal var städpersonal, personal som skötte tvätten, kökspersonal och en vaktmästare. En gång i veckan kom en socialarbetare som aktiverade de gamla. På Miratorre arbetade en läkare varje vardag och på Carlos 1 kom läkaren två gånger per vecka. De gamla bar inga larm utan kallade på personalen när de behövde hjälp.
 
Rummen var enkelrum eller dubbelrum och kostnaden varierade mellan 1 100 – 1 300 euro i månaden (1 euro ca 10.20 kr i november). För den som inte kunde betala hela kostnaden själv gick kommunen in med en subvention. De åldringar som bodde där var ganska pigga. När de  blev för vårdkrävande och tungskötta flyttades de till sjukhusets geriatriska avdelning.

Aktivitetsbehov

Det bodde även utländska åldringar på hemmen, främst då från Belgien, Frankrike, Tyskland och Finland. Chefen på Carlos 1 sa att hon såg en stor skillnad mellan spanska och utländska åldringar. Spanjorerna flyttade in, satte sig lugnt ner och begrundande sitt liv och väntade på livets slut medan de utländska åldringarna gärna ville aktiveras. Det var även ganska ofta stora alkoholproblem bland de utländska gästerna.

Lön och arbetstid

Undersköterskornas ingångslön var 900 – 1 000 euro med en liten höjning varje år. Arbetstiden var mellan 08–15, 15–22 och 22–08. Nattpersonalen serverade kvällsfika och delade ut kvällsmedicin samt dukade inför nästa dags frukost. Frukost serverades 07.30 till dem som ville äta på sina rum. Lunch och middag bestod av förrätt, varmrätt och efterrätt, alla dagar.

Anhöriga utanför vården

På Miratorre hade personalen en månads semester rullande över årets alla månader. På Carlos 1 fick personalen själva välja två veckor medan chefen bestämde de övriga två veckorna. De anhöriga har ingen delaktighet i vården och de har inga anhörigträffar. Uppstår frågor kan de tala med boendechefen närhelst de så önskar. Varje jul anordnas en julfest dit anhöriga är välkomna.

Privat hemtjänst

Vi besökte också den privata hemtjänsten Asista. Den kvinnliga chefen berättade om verksamheten. De har ingen grupplokal och inga morgonmöten eller gruppträffar. Personalen vet vart de ska gå och kan ringa kontoret om de har frågor. Chefen gör även hembesök hos kunderna för att se att allt är till belåtenhet. Kostnaden för kunderna är 16 euro/timme och normalt
ges två timmar hjälp per gång. Ingångslönen var 900 euro.
 
Hennes personal bestod av både män och kvinnor, men mest kvinnor. Efter hembesök och biståndsbedömning bestämde chefen vem av hennes personal som var mest lämpad för just den kunden. När hon anställer sin personal ser hon i första hand att den sökande utstrålar personlig värme och verkar kunna ta ansvar.

Bor hos brukaren

Asista erbjuder även intern hjälp, d v s dygnet-runt-hjälp. Den anställda bor i brukarens hem och är ledig en och en halv dag per vecka. Lönen är även här 900 euro men i gengäld har den  anställda fri bostad och mat hos sin vårdtagare. Denna vård erbjuds äldre som inte vill flytta till äldreboende utan vill sluta sina dagar i sitt eget hem. Till denna vårdform är det svårare att
rekrytera personal. Företrädesvis blir det personal från Sydamerika som ju talar spanska och har en liknande mentalitet. Andra anställda i dygnet-runt-servicen kommer från Ryssland, Polen Ukraina och Filipinerna.
 
Innan de börjar sin anställning erbjuds de gratis undervisning i spanska. Asista har även träffpunkter för gamla ute i byarna och ett samarbete med kommunens socialtjänst. Slutligen besökte vi kommunhuset där vi bjöds på kaffe från verksamhetens bar; där det även serverades mat till en billig penning och allehanda drycker. De hade många aktiviteter på programmet, som sevillanas (en flamencoliknande dans) thai chi, boule, dans till levande musik, dominooch kortspel, läsrum, gymnastik och teater. El Pozu-elo utstrålade äkta värme och glädje.
Vi fick bara goda intryck under vår studie- och erfarenhetsresa. Framförallt möttes vi av en stor äkta värme och glädje på alla ställen vi besökte.
Text: Gunvor Ahlin

Piteå på besök i Bryssel

I början av november åkte en delegation från Piteå kommun till Bryssel för att skapa kontakter och öka kunskapen om EU. Det var arbetsledare från kommunledningskontoret, barn- och utbildning, kultur- och fritid, teknik- och gatu, och arbetsmarknad och vuxenutbildning som tillsammans med politiker gjorde studiebesök och träffade många intressanta personer.
Däribland Inge Andersson på North Sweden, Norr- och Västerbottens gemensamma kontor i Bryssel, junilistans EU-representant Helene Goudin och representanter för SKL, Svenska kommuner och landsting.
– Den här resan kändes riktigt bra, säger Mona Lundberg, EU-samordnare på Kultur- och fritid, som var reseledare under de här dagarna. Vi gjorde studiebesök och träffade personer som vi säkert kan samarbeta med i framtiden. David Sundström, näringslivsutvecklare på tillväxtenheten håller med.
– Vi fick helt klart en ökad förståelse för hela ”EU-apparaten” och för vilka ingångar som är viktiga, säger han.
 
Mona tycker också att det var bra att det var med tjänstemän från olika förvaltningar och politiker från de flesta partier.
– Det är viktigt att kunskapen om möjligheterna till att vara med och påverka finns inom flera verksamheter, och att vi får de kontaktnät i Bryssel som är så viktigt för vår fortsatta  utveckling.
 

Piteå är en vacker stad som kan bli ännu vackrare

Visste du att det jobbaren tysk arkitekt på kommunen? En kille som blev kär på avstånd och lämnade Sydtyskland för kärleken och Piteå. När han kom hit i juli kunde han knappt ett ord svenska, men fyra månader senare är han riktigt duktig. Killen heter Florian Steiner och är inte bara en spännande arkitekt som vill göra Piteå ännu vackrare, han är ödmjuk också.
 
Namn: Florian Steiner
Ålder: 33 år
Yrke: Arkitekt
Född och uppvuxen: Nürnberg, i Södra Tyskland
Bor nu: i Djupviken med sambon Christiane Rödder som har bott i Piteå i fyra år och jobbar som organist i Hortlax församling.
Språkkunskaper: tyska, franska, engelska, latin och nu svenska
Fritidsintressen: vara ute i naturen, gå på konserter, umgås med vänner och laga god mat.
Favoritmat i Tyskland: en bra wienerschnitzel, potatissallad och ett glas bayerskt öl.
Favoriträtt i Piteå: hemlagad tjälknöl, potatisgratäng och ett glas rött.
Plats jag vill visa mina tyska vänner: Storforsen i Älvsbyn.
Världens vackraste byggnad: Domkyrkan i Köln
Vackraste byggnaden i Piteå: De är tre… Stadskyrkan, Stadshotellet och Christinaskolan. Tillsammans bildar de en helhet med en speciell karaktär.
 
Florian hade hälsat på Christiane i Piteå tre gånger innan han bestämde sig för att flytta hit och han ångrar sig inte.
– Mina fördomar stämde, Sverige är ett ”Bullerbyland” med röda hus med vita knutar, idylliskt precis som i Astrid Lindgrens sagor, säger han och skrattar.
Han upplever att vi är mer ”du” med varandra här än i Tyskland och så gillar han naturen.
– Det finns betydligt vackrare och mer orörd natur här än vad jag är van vid. Och så är det exotiskt med älg och björn som strövar fritt.

På den vägen är det...

Han jobbade som arkitekt i Tyskland men när han kom till Piteå visste han inte vad som väntade.
– Jag hade kunnat tänka mig att testa något annat, men när kommunen sökte en arkitekt skickade jag in ansökan.
Och på den vägen är det. Han testar jobbet i fyra månader så fram till jul vet han att han har sitt kontor, kommunens översiktsplaner och sina skisser framför sig. Hans stora utmaning är att skapa fler grönområden i stan och han tror att Nolia är ett område som kan utvecklas.
 
– Piteå är en vacker stad. Det är en bra balans mellan grönområden, villaområden och närhet till vattnet, men det finns potential att göra staden ännu vackrare. Området runt Nolia kan bli grönare, lummigare, få tydligare gångstråk och mindre parkeringsplatskänsla, som han uttrycker det.

En utmaning

Språket är också en utmaning för Florian. Men man kan inte låta bli att imponeras över allt han lärt sig på så kort tid. Han har lärt sig det mesta själv, började med en svensk lärobok i juni när det blev klart att han skulle flytta hit och i höst har börjat på SFI, svenska för invandrare, dit han går en gång i veckan.
– Prepositionerna är svårast, säger han och ler sitt finurliga leende. en för att rita och planera behövs det inga prepositioner.

Flera skiksser

Sedan Florian började på miljö- och byggkontoret i september har han skissat på fler grönområden, nya hus på Bondön och Strömbacka strand och mer är på gång. Telefonen ringer, Florian svarar och växlar snabbt om till tyska. Det dags för lunch med sambon Christiane. Tschüss.

Personalrum för kommunanställda

Personalrum på Insidan finns till för dig som arbetar i Piteå kommun. Här finns allt från blanketter för ansökan om ledighet, förslagsverksamhet m m till information om jämställdhet,  arbetsmiljö och friskvård. Det finns också ett forum för köp och sälj samt information om kommunens interna utbildningar. Längst upp i högra hörnet i Personalrum finns en ruta som informerar om vad som är aktuellt inom kommunen just nu.

Kartläggning av bisysslor

Personalutskottet har beslutat att göraen total kartläggning av vilka bisysslor som finns i kommunen. Den genomförs under november och december. Det innebär att alla som har bisysslor ska fylla i blanketten ”Anmälan om bisyssla” och lämna till sin arbetsledare. Vad är bisyssla? Allt arbete som utförs åt annan arbetsgivare, styrelseledamot i företagsstyrelser och eget  företag räknas som bisyssla.
 
Förtroendeuppdrag inom fackliga, politiska och ideella organisationer är inte bisyssla. Det är ok för dig som anställd i Piteå kommun att ha en bisyssla så länge det inte påverkar ditt arbetet. Det behöver inte vara en nackdel för kommunen, eftersom bisysslan kan stimulera det vanliga jobbet och tillföra ny kunskap. Arbetsgivaren har enligt  kollektivavtalet möjlighet att pröva och även förbjuda dig att ha en bisyssla som påverkar ditt arbete.
Bisyssla accepteras inte om den påverkar myndighetsutövning, konkurrerar med kommunens verksamhet, gör att det är oklart om du representerar kommunen eller ditt företag, är av den omfattningen att den negativt påverkar dina möjligheter att utföra arbetet i  kommunen.

Hur tillgänglig är vår webbplats?

En av kommunens många uppgifter är att göra kommunens webbplats så tillgänglig som möjlig. Den som kommer in på vår webbplats ska inte behöva känna till den kommunala strukturen för att hitta rätt. Informationen ska vara lätt att förstå, navigeringen ska vara logisk, bilder ska hänga ihop med texten  och den information som finns på sidorna ska vara relevant.
Det är många i kommunen som på olika sätt jobbar med webben och för att veta vad som är bra och framförallt vad vi behöver förbättra så har webbplatsen utvärderats. Content Flight AB, som specialiserat sig på tillgänglighetsfrågor, har undersökt hur användarvänlig www.pitea.se är.

Utmaningar

En mängd områden har betygsatts. En betygsskala på 1-5 har använts, där 5 är alldeles utmärkt och 1 är dåligt.
– Snittbetyget på 3.47 måste anses som godkänt men indikerar också att vi står inför en del utmaningar, säger Lars-Olof Persson som har ett övergripande ansvar för vår webbplats.
 
Webbplatsen har fått högsta betyg inom ett flertal områden. Alla huvudsakliga val kan göras på startsidan, hjälp är tillgänglig på ett enkelt sätt, textlängderna på startsidorna är utmärkta, det är lätt att navigera, menytyperna är utmärkta, vårt sätt att länkaoch att länkarnas formuleringar är beskrivande har fått högsta betyg, relaterad information är grupperad på ett utmärkt sätt och det är utmärkt att vi inte använder förkortningar i texterna eller olika färger för att framföra information.
 
Men det finns också saker som inte är bra idag. Vi har inte någon konsekvent modell för att visa hur stora nedladdningsbara dokument är, vi bör använda större text, vi inte ska ha onödiga vita fält på sidan och vi bör använda klickbara miniatyrbilder som kan leda till en större bild.

Om bilder

Just när det gäller vårt sätt att använda bilder har utvärderaren ett flertal synpunkter. Bilderna ska ha ett tydligt syfte och vara nödvändiga. Det är bra när de används för att presentera personer och platser men onödiga när de används som utfyllnad eller att kopplingen till texten är långsökt. 

Målet: högre betyg

Genom några enkla åtgärder kan webbplatsen göras ännu mer användarvänlig och med en lite större satsning hoppas Lars-Olof Persson och Robert Nyström som arbetar med de övergripande webbfrågorna att vi ska landa på ett betyg på 4.3 när Content Flight gör en uppföljning i december.
Text: Gerd Sävenstedt

ARKIVhörnan C E N T R A L A R K I V E T

Piteå stads obligationslån

I slutet av 1800-talet stod Piteå stad inför många och stora investeringar. Drätselkammaren var i skriande behov av 78 000 kronor för att täcka kostnaderna för nya läroverksbyggnaden samt 32 000 kronor till den planerade elektriska belysningen i staden. Hamndirektionen ville köpa in ett nytt ångmudderverk för ca 40 000 kronor och den pågående uppmuddringen av Munksundet beräknades till 45 000 kronor, allt avrundat till 90 000 kronor.
 
Man hade ytterligare förväntade utgifter i den närmaste framtiden, bl. a. segelledens fortsatta uppmuddring
och rätning och ett omdiskuterat stadshotell. Så frågan var om man skulle nöja sig med att låna de 200 000 kronor som akut behövdes…. ”för infriande af stadens sväfvande skuld och täckande af redan beslutade utgifter”, eller skulle man låna 300 000 kanske till och med 350 000 kronor.
 
Kungl. Majt. gav Piteå stad tillstånd att lägga upp ett obligationslån å 350 000 kronor och att av denna summa avyttra obligationer för ett nominellt värde av 200 000 kronor mot högst 4% ränta och 40 års amorteringstid. Lånet lades ut på anbud och de bästa villkoren hade Kungl. Postsparbanksstyrelsen. Obligationerna kom från tryckeriet, det var 300 st á 1 000 kronor
och 100 st á 500 kronor. Ordinarie ledamöterna Bergström, Falk och Lundström samt suppleanterna Lundberg och Hällgren skrev genast på (och sekreteraren contrasignerade) 200 st á
1.000 kronor. Övriga obligationer lades i ett brev, försågs med samtliga närvarande ledamöters sigill, och placerades i Piteå Sparbanks kassavalv.
 
Den 31 juli 1895 fick staden lyfta 195 000 kronor på Postsparbanken i Piteå. Omgående överlämnades till Hamndirektionen 87 750 kronor och Drätselkammaren löste ett lån i Piteå  Sparbank på 30 000 kronor. Resterande medel sattes in på giroräkning i Norrbottens Enskilda Bank. I september krävdes Hamndirektionen på deras del av de kostnader, som staden hade haft för att lägga upp obligationslånet.

– En dröm har gått i uppfyllelse

Jag vill bara berätta att min dröm har gått i uppfyllelse. Jag har länge drömt om att komma mig upp till Kebnekaises topp. I augusti i år så beslutade jag att göra ett försök att bestiga toppen.

Jag kände mig väl förberedd för uppgiften, både mentalt och fysiskt. Men jag kan säga att det går aldrig att föreställa sig vilken häftig känsla det är, när man är där högst uppe på toppen.
Jag hade tur, att jag kunde genomföra toppturen. Jag hade vädrets makter med mig. Sikten var inte allra bäst riktigt högst uppe, men hela vägen upp dit och tillbaka till fjällstationen var det bra väder med en fantastisk utsikt.

Det var värt varenda minut och svettdroppe att genomföra denna vandring upp till Sveriges högsta topp. För mig tog det ca elva timmar att genomföra toppturen. Jag uppmanar alla som tänkt tanken. Tänk inte, utan gör det. Du kommer inte att ångra dig.
Text: Anne Åström, Äldreomsorgen

Deras hobby blev ett jättelikt bildspel

Vad kan en sjuksköterska och en förvaltningsekonom ha gemensamt? Jo, att de brinner för att samla in foton och fakta på både din och min släkt. PitePorträtt 2009 är en unik bildsamling som ett gäng glada entusiaster i Pitebygdens forskarförening, däribland Olof och Ulf, jobbat med i drygt fem år.
 
– Det känns riktigt skönt att vi äntligen är imål, säger Olof Andersson, 40, sjuksköterska på Österbo som släktforskat mer än halva sitt liv.
 
Hur kom det sig att du började?
– Det var min mormor som berättade om Norrfjärdens historia för mig när jag var liten och på den vägen är det. Olof, som började släktforska när han var 16 år, ägnar idag ungefär 20-30 timmar per vecka åt sin hobby. Mellan heltidsjobbet på Österbo och släktforskningen hinner han dessutom löpträna tre till fyra gånger i veckan. Och minst en timme varje gång.
– Ja, i år sprang jag mitt åttonde Stockholm Marathon, säger han och ler lugnt.

Internet underlättar

Ulf Holmberg, förvaltningsekonom på Socialförvaltningen, började släktforska för 40 år sedan. Intresset väcktes när hans pappa berättade att deras släkt härstammade från Blattnicksele.  Och när Ulf, som aldrig hört talas om orten i Västerbottens inland, började kolla upp sina rötter visade sig att de inte alls kom Blattnicksele utan från en by som heter Blankselet.
 
– Ofta väcks intresset med den egna släkten, sedan vidgas det till en by, en bygd och sedan fylls det bara på. Det är det som är så intressant, att kunna sätta in människorna och historien i ett sammanhang. Det tar liksom aldrig slut, säger Ulf.
 
I slutet på 60-talet byggde det mycket på mänskliga kontakter. Ulf fick ställa samma fråga till många personer för att få ett säkert svar. Idag kan han genom att lägga ut en fråga på Internet få in fler svar.
Hur mycket tid lägger du ned?
– Det beror på om du frågar min fru, säger Ulf och skrattar. Men med lediga stunder på kvällar och helger blir det nog 10-12 timmar i veckan.

Allt med egen kraft

I Piteporträttprojektet har Olof och Ulf haft olika roller. Ulf har främst jobbat med att samla in bilder och sköta de externa kontakterna medan Olof och några till har jobbat mycket med det tekniska, programvaror och tillgänglighet. Sammanlagt har de varit 15 vetgiriga, tålamodiga och viljestarka personer som lagt detta jättelika bildpussel vars geografiska område är Piteå och Älvsbyn, och i viss utsträckning också angränsande byar i Luleå, Skellefteå och Boden.
 
I år när Forskarföreningen firar 25-årsjubileum ger den, förutom ”PitePorträtt 2009”, också ut skivan ”Hortlax by 1539– 1930”. Allt gjort av egen kraft, med ekonomiskt stöd av Sparbanken Nord.
– Det är det som är styrkan i föreningen, att vi aldrig köper in något. Vi är med hela vägen, från idé till färdig produkt.

Jättelikt bildpussel

Det sägs att upplevelser blir årets julklapp, och vem vet, kanske blir detta jättelika bildpussel en riktigt intressant och spännande
resa för många. Vackra porträttbilder med en person- och lokalhistoria av sällan skådat slag. PitePorträtt kostar 395 kr för medlemmar, för övriga är priset 495 kr. Hortlax by är hundralappen billigare och båda skivorna går att beställa hos Pitebygdens Forskarförening.
 
Visste du att:
  • Pitebygdens forskarförening startade 1982 och har idag ca 760 medlemmar
  • Hortlax by 1539-1930 är en sammanställning av samtliga fastigheter och personer som varit bosatta i Hor tlax under den här tiden.
  • PitePorträtt 2009 innehåller över 40 000 bilder från tiden 1850-1930, nya bilder och uppgifter tillkommer hela tiden.
  • Om du vill veta mer om PitePorträtt 2009? Gå in på http://www.piteforskare.se/pitepor
Text: Susanne Jacobsson

Ny bastu i Munksund

Nu finns en ny vedeldad bastu på baksidan av Munksunds simhall. Bastun är 36 kvadratmeter varav 18 är bastu och 18 ett relaxrum. Den kommer att vara öppen för allmänheten två dagar i veckan. Under övrig tid är det möjligt för grupper att hyra bastun. Här kan vi beställa SPA-kvällar med bland annat fotbad, ansiktsmasker, bastuskrubb och middag, Kanske något att pröva när mindre personalgrupper vill göra något trevligt
tillsammans.

Ludmilla blev prisad

Ludmilla Baturina har fått pris för att hon utvecklat Piteå kommuns rutiner kring hur invandrare får sin första hjälp och kontakt som invånare i kommunen. För ca 10 år sedan kom Ludmilla själv till Sverige från Murmansk i Ryssland där hon arbetade som advokat. SKTF:s pris för länets främsta integrationsarbete delade Ludmilla med Solveig Eriksson från Luleå.

Släng inte bort Lokaldelen

Från och med nästa år så kommer vi att fördjupa samarbetet med telefonkatalogen Lokaldelen. Det innebär att ett stort antal av våra telefonnummer kommer att finnas med där. Det tidigare avtalet med Eniro har sagts upp, vilket innebär en besparing på 200 000 kronor.

Johan fick positiva svar vid utvärdering av feriejobben

Som ett led i kvalitetssäkringen av Piteå kommuns feriearbeten har förvaltningen för Arbetsmarknad och vuxenutbildning genomfört ett omfattande arbete med att utvärdera feriejobben 2008. Johan Hörnemalm är ansvarig för utvärderingen och hans uppgifter har bestått i att planera, genomföra och sammanställa enkäten.
 
Enkäten är utskickad till samtliga feriehandledare, ungdomar som erhållit feriearbete och deras föräldrar. De har kunnat välja att skicka in den i pappersform eller fylla i den via webben.
Johan och hans utvärderingsteam bestående av sju ferieungdomar, fördelade över tre perioder, har utformat frågor samt planerat och genomfört 154 arbetsplatsbesök för att få in så många enkätsvar som möjligt. Ungdomarna i utvärderingsteamet har sedan matat in svaren och Johan Hörnemalm har sammanställt det i en rapport som presenteras på webben. Rapporten visar ungdomarnas svar. Handledarnas och föräldrarnas svar har använts som stödmaterial för att förstå ungdomarnas förhållningssätt till feriejobben.

Behandlar fem områden: 

  • Arbetssökande och introduktion
  • Handledaruppdraget
  • Syn på ferieverksamheten
  • Ferieungdomens förväntningar och ansvar
  • Uppföljning och utvärdering (både från arbetsplatserna och från ferieverksamheten)

Ferieplatserna får höga betyg

2008 tog 169 arbetsplatser emot feriearbetande ungdomar och endast sju av dessa har av olika själ inte besvarat handledarenkäten. Av de 933 ungdomar som erhöll feriearbete har 76% besvarat enkäten. Det var lite sämre med föräldrarna där endast 47% (445 personer) besvarat enkäten.
 
Rapporten visar att hela 80% av ungdomarna tycker att feriearbetet är bra för att orientera sig och närma sig arbetslivet. Den visar också att 85% anser att det ger en inblick i vad det innebär att ha ett avlönat arbete och 80% känner sig motiverade och engagerade i sitt feriearbete.
 
Även om det ligger på arbetsplatserna att ta den första kontakten, så är det i många
fall ungdomarna själva som stått för det. 93% av ungdomarna anser att de fått en tillräcklig handledning i sitt feriearbete. En stor andel av ungdomarna tycker också att kontakten med Piteå kommun har fungerat bra.

Johan berättar att information och introduktion av ferieungdomarna tas på stort allvar av medverkande arbetsplatser. De arbetsplatser som har en låg personaltäthet säger att de skulle vilja ge mer handledning, men att det inte finns utrymme för detta.

Kan förbättras

Det finns ett område som får lite sämre betyg av ungdomarna och det är avstämning och utvärdering på arbetsplatserna vad gäller ungdomarnas upplevelser av sin ferietid. Johan Hörnemalm planerar att ta fram ett stödverktyg för detta. Läs hela rapporten på webben:www.pitea.se/ung
Text: Pernilla Isaksson

Bejublade modevisningar när Repris firade

Inte visste jag att du var så vacker, suckade en liten knatte djupt när Josefin Jonsson, brudklädd skred in som finalnummer på ”catwalken” i Repris lagerlokal, för tillfället omgjord för att passa till en modeshow.

10-årsjubileum av Repris, något värt att fira. En idé väcktes, tankar formades, kreativiteten flödade och arbetet startade, intensifierades och kulminerade i tre bejublade modevisningar med modeller från Textil/Repris verksamheter. Modeller i olika åldrar och kreationer med tema retro, maskerad, party och bröllop skred fram på ”catwalken” som om de inte gjort annat under en lång tid. Där fanns det raffiga, den lilla svarta, det häftiga och så brudparet. Bak scenen fanns sömmerskorna, designers, stilister, sminköser, ”attributörer”, samordnare och alla andra som bidrog till att göra en show av det hela.
 
– Det är helt fantastiskt och se hur mycket kläder vi har att välja bland, säger Sara Häggbom, handledare på Textil som också fungerade som kvällens konferencier.
Vid sin sida hade hon kvällens erfarna Dj, med vana från musikspakar i sitt födelseland Tunisien. Vill man gå på fest och känner för något nytt, men inte vill spendera alltför mycket pengar så varför inte besöka Repris. Allt som visades finns till försäljning eller som maskeradkläderna till uthyrning. Ja, brudklänningen undantagen, en fantastisk kreation sydd av återvunnet material. Men det är faktiskt inte den första brudklänning som sytts på Textil utan för en tid sedan fick man en beställning att sy en brudklänning av återvunnet material som skulle användas på riktigt i Belgien.
– Så förhoppningsvis kommer den här också att användas på riktigt, säger Sara.
 
Det är dagen efter modevisningen jag pratar med Sara, och hon är fylld av en oerhört positiv känsla över arrangemanget.
– Det är fantastiskt att få göra någonting så här lustfyllt, att få se vilken kompetens och vilka kunskaper det finns, och säger med eftertryck att kvällen gav mersmak.
Förberedelserna pågår nu för att Textil och Repris ska in under samma tak. Det är smidigt, skapar förutsättningar för samverkan och kommer med all sannolikhet att ge näring till nya fräscha arrangemang och aktiviteter. 
Text: Gerd Sävenstedt

Vad tycker de unga i Piteå?

Jo, en hel del faktiskt. 180 ungdomar har tyckt till i årets variant av ”Unga i Piteå – tycker” som genomfördes mellan 12 september och 20 oktober. Härliga tankar och idéer om allt från skolmat och trivsel till miljö och kollektivtrafik.
 
Det är andra gången som ”Unga i Piteå – tycker” genomförs och i år fanns det möjlighet att lämna åsikter i både specifika och öppna frågor på webben. Allt för att ta tillvara
barn och ungas delaktighet, engagemang och kreativitet.
 
– Hur många ungdomar som står bakom åsikterna vet vi inte exakt eftersom viss åsikter kommit in klassvis. Vi ska försöka hitta en lösning till nästa gång metoden genomförs, säger Anna-Lena Pogulis som är ansvarig för Unga tycker.
 
Många av åsikterna är ganska lika och kan därför sammanfattas i ett fåtal punkter:
Tillgänglighet:
  • Fler bussturer på kvällar och helger.
  • Bättre busstider.
  • Anpassa busstiderna efter skoltider.
  • Svårbegripliga tidtabeller.
  • Gratis bussar.
 
Miljö:
  • Fler miljövänliga alternativ för transporter, buss och cykelvägar.
  • Uppmaning ”åk mer buss och cykel”.
  • Det borde finnas tåg i Piteå.

Åsikter om skola, utbildning och skolmat

Bland annat vill man ha mindre surr i klassrummet, mer rastaktiviteter, fler datorer och undervisning i fler dataprogram. Någon tycker att elever och elevråd borde få vara med och påverka undervisning och schemaläggning och man vill gärna vara med och diskutera arbetsmiljö och få mer information om rättigheter och skyldigheter.
 
Och skolmaten tyckte många om, eller inte…
– Bättre skolmat, vi behöver bra mat för att kunna prestera.
– Bättre kryddad mat.
– Vi vill veta var maten kommer ifrån.
– Man borde få ta med egen mat.
– Gratis mellanmål vid långa dagar.

Flicka 20-25 år: ”Jag saknar bussar till Djupvikenunder kvällarna. Det räcker om det går en gång i timmen vintertid. Annars kan man t ex inte gå på bio om man inte har någon bil att åka med, och är det kallt vill man knappast gå till stan. Sedan saknar jag även bussar som går vid lunchtid. Bussbiljetterna kostar för mycket och man tjänar för lite på att köpa rabattkort. För övrigt tycker jag att Piteå är en bra stad att bo i”
Vissa tycker att informationen om högstadiet är bra, andra inte. Någon tycker att lärare bör uppmuntra till vidarestudier och någon att man ska utgå från elevens intresse. När det gäller elevhälsa finns det bland annat åsikter om att man ska ta mobbing på allvar, att det borde finnas fler rastvakter och vuxna som bryr sig.
 
Pojke 16-19 år: ”Jag tycker att Piteå är ganska bra som det är, men det saknas ställen att vara på på fritiden”.
De flesta tycker att ”Unga i Piteå – tycker” är bra, men de vill se effekter. Politikerna borde komma ut till skolorna oftare. Sedan man vill också få information om när och vilka beslut som ska tas i fullmäktige  så att de kan vara med och påverka. Gör en expertpanel för barn i olika åldrar 8-16 år tycker någon. Lärarna bör uppmana till diskussioner i klasserna och de unga vill bli tagna på allvar och ha möjlighet att mejla in åsikter, tycker någon annan. Viktiga tankar och funderingar. Helt klart vill våra barn och unga vara med och påverka Piteås framtid.
Text: Susanne jacobsson
 
Visste du att
…i Piteå kommun bor det ca 6.850 ungdomar mellan 13-25 år. Det motsvarar ca 17 procent av befolkningen
… ca180 unga har lämnat åsikter i årets ”Unga i Piteå tycker”
… de flesta som svarat i enkäten är elever i låg- och mellanstadiet samt 16–19-åringar
… kollektivtrafik, skola och skolmat, fritidssysselsättning, påverkan, trivsel och trygghet, integration, miljö, hälsa är prioriterade områden som lyfts fram.
… du kan läsa mer om vad unga i Piteå tycker på www.pitea.se/unga/resultat2008

Mias tankar inför julen

Mamma, titta det är snö! Kommer jultomten ikväll? Treåringens upprymdhet går inte att ta miste på när han en morgon i slutet av oktober tittar ut och ser ett florsockertunt, vitt lager ligga på infarten. Den omedelbara kopplingen mellan snö och jultomte får föräldrarna ta på sig, det förenklade svaret på tomtens efterlysning, som startade redan i augusti, har nog lite slarvigt varit: – Inte än, först ska det bli vinter och snö.”

Tindrande ögon

Även om det låter klyschigt, så visst är det något alldeles speciellt med ett barns tindrande och förväntansfulla ögon i juletid. Att få önska, fantisera och
framför allt tro, tro på julens glädje och tro på tomten, det är något man önskar alla barn. Att bygga upp spänningen, veckor av pysslande och förberedelser och längta så där på gränsen för vad ett barns tålamod orkar med.
Mina barn har den stora lyckan att omges av många underbara släktingar och vänner. De bidrar med det som utgör grunden för en God Jul - glädje, värme, gemenskap och generositet och då menar jag inte den som mäts i antal julklappar. Men jag vet också att det finns barn som lever under mycket små förhållanden och för dem blir skillnaderna extra synliga under denna tid.

En tid för eftertanke

För att inte gå vilse i julstressen och förlora julstämningen i jakten på den perfekta julen, känns det viktigt att ge sig tid att reflektera. Att glädjas åt det vi har och även dela med oss till dem som inte är lika lyckligt lottade. Det värmer gott i hjärtat när jag ser det fantastiska jobb ideella organisationer som bl a Lions gör varje år för att skapa en godare jul för barn runt om
världen, men också i Piteå. I år kommer jag tillsammans med barnen att titta ut genom fönstret och fascineras över den vita marken och längta efter jultomten, men också skänka ett bidrag till andra. Jag ska skänka en slant och mina barn ska ge bort ett av sina gossedjur till ett barn som inatt går och lägger sig utan någon att krama.
En varm och riktigt God Jul önskar jag er alla!
Mia Johansson, Piteå Turistbyrå

Nu har dörren öppnats för flyktingbarnen

Det råder full aktivitet på gruppboendet för ensamkommande flyktingbarn i Öjebyn även om inget barn är på plats än. Boendechef Anna-Maria Nilsson, och Gunnar Lundqvist, flyktingsamordnare, är i full färd med att inreda rum, iordningställa kontor och gemensamma utrymmen, köpa in verktyg, datorer, beställa hantverkare och tvätta
sängkläder och handdukar. Ja, det är mycket som ska göras innan den 15 december, när de första barnen väntas anlända.
 
Beslutet att Piteå kommun ska ta emot tolv ensamkommande flyktingbarn under 2008 togs i våras och nu är verkligheten nära. Innan jul kommer tolv ungdomar mellan 16-17 år från världens olika hörn att vara på plats. Exakt varifrån de kommer och vad de upplevt på vägen vet inte Anna-Maria och Gunnar.

Sedan Anna-Maria Nilsson tillträdde sin tjänst den första oktober har det rullat på. Förutom allt praktiskt har hon anställt åtta boendestödjare, byggt upp nätverk med
vårdcentral och skola och hon har också haft kontakter med överförmyndarnämnden som utbildat 20 godemän som ska hjälpa och stötta de här ungdomarna i deras
kontakter med samhälle och myndigheter.
 
– Jag är imponerad över att så många pitebor har visat intresse och ställer upp, säger Anna-Maria som är utbildad beteendevetare och bor i Luleå sedan många år.
Hon har varit med och startat upp två grupphem för ensamkommande flyktingbarn i Överkalix och dessförinnan arbetade hon som mottagningshandläggare på Migrationsverket
i fyra år.
– Jag har ett stort intresse av att jobba med människor men det är främst barn och ungdomar jag brinner för, säger hon.

A OCH O

Vad tycker du är viktigast för att de här ungdomarna ska komma in i samhället så smidigt som möjligt?
– Språket är A och O, och att de får ett socialt nätverk och något meningsfullt att sysselsätta sig med, svarar Anna-Maria snabbt.
Hon poängterar att det är starka, friska individer som av egen kraft tagit sig över halva jordklotet till just lilla Sverige. En del via människosmugglare, en del på andra sätt.
– Var och en bär på sin historia och vår viktigaste uppgift är att finnas till hands och stötta dem i deras vardag här. Det här grupphemmet ska vara så likt ett hem som möjligt. Gemensamma och tydliga regler, att var och en ansvarar för sitt rum och att vi hjälps åt med matlagning och gemensamma utrymmen. Målet är att de ska känna tillhörighet, kunna skapa sig ett självständigt liv och bli självförsörjande som vuxna. Självklart vill vi att en del också ska vilja bo kvar i kommunen, säger Anna-Maria.

Utgå från individens nivå

Gunnar Lundqvist som jobbar som flyktingsamordnare på Nav, tycker att man alltid ska försöka utgå från individens nivå.
– Det är viktigt att vi inte placerar in människor i fack utan att var och en får möjlighet att hitta sin plats i samhället.
Han tror också, precis som Anna-Maria, att det är viktigt att de som kommer hit får träffa och lära känna ungdomar i deras egen ålder och lära sig språket. Här ser han föreningslivet som en bra ingång.Kan bli riktigt bra
 
När kommer de första ungdomarna?
– Vi är redo att ta emot barn den 15 december. Alla kommer inte samtidigt, men innan jul är nog alla tolv på plats, säger Gunnar.
Innan dess ska boendestödjarna utbildas i team-building, krishantering och konflikthantering. Och man kommer att ha informationsträffar med godemännen som kommer att bli ett viktigt nätverk för de här ungdomarna.
– Det finns förutsättningar för att det här kan bli riktigt bra, säger Anna-Maria. Bra boende och Piteå har ett betydligt större utbud av allt om jag jämför med Överkalix. Goda utbildningsmöjligheter, ett rikt föreningsliv och bra kultur.
Text: Susanne Jacobsson

KONSUMENTRUTAN

Att tänka på i julhandeln

Om julklappen inte passar har du ingen laglig rätt att byta eller lämna tillbaka en felfri vara. I regel går det bra att byta en vara och hos vissa butiker kan du få igen pengarna inom den tid ni kommit överens om.  Det finns aldrig ångerrätt vid köp i butik, ångerrätt finns endast vid köp på distans (Internet, postorder, telefonförsäljning) Om affären har öppet köp kan mottagaren byta klappen i samma butik eller få pengarna tillbaka och handla någon annanstans. Det vill säga om varan och förpackningen är i obrutet/oanvänt skick.
 
Öppet köp innebär att du kan lämna igen en vara inom avtalad tid, oftast står det idag på kvittot och kan variera från tre dagar upp till sex månader. Hör alltid efter om öppet köp gäller och i så fall hur länge och om detta inte redan står på kvittot ska det antecknas på kvittot med expeditens namnteckning.
Bytesrätt innebär att du – inom en avtalad tid – får byta till en ny vara. Många butiker erbjuder öppet köp, bytesrätt eller eventuellt tillgodokvitto. Spara alltid kvittot eftersom det idag är i tre års reklamationsrätt på alla produkter. På julmarknader och vid torghandel är det viktigt att det finns namn, adress och telefonnummer till säljaren om en vara kostar mer än 300 kronor. Då vet du vart du kan vända dig med eventuella klagomål. Om du vill klaga på en felaktig vara, vänd dig i första hand till säljaren. Kommer ni inte överens kan du få råd och hjälp hos mig din kommunala konsumentvägledare.
Läs mer på www.konsumentverket.se eller
www.pitea.se/konsument.
 
Innan du handlar:
  • Gäller öppet köp för den här produkten?
  • Vilket skick ska den i så lämnas tillbaka i?
  • Hur länge gäller bytesrätten?
  • Behöver du verkligen tilläggsförsäkringen?
God jul till er alla önskar Piteå Konsumentverksamhet

Språngbräda för ungdomar

Under hösten 2008 samlades de första deltagarna för att medverka i det europeiska socialfondsprojektet KomPaRe (Kommunalt Partnerskap i Regionen). Projektet syftar till att utveckla metoder och arbetssätt som hjälper till att öka ungas möjligheter att ta ansvar för sin utveckling, påverka sin framtid, bli självförsörjande och stå till arbetsmarknadens förfogande.
 
Projektet, med förvaltningen för arbetsmarknadsfrågor och vuxenutbildning i Piteå som projektägare är unikt och drivs i samverkan med bland andra: Arbetsmarknadsgruppen (Skellefteå), Tillväxt Skellefteå, Urkraft (Skellefteå), Arbetsförmedlingen (Skellefteå, Piteå), Tillväxtkontoret (Piteå), Försäkringskassan (Piteå), Företagarna (Piteå), Svensk handel (Piteå) och Igo (regionalt samarbete med 28 kommuner i Leuven, Belgien).
– Vi har kommit igång bra och får positiv feedback av de ungdomar som deltar just nu, berättar Peter Lundkvist, vägledare vid Nav.

Individen i fokus

KomPaRe riktar sig till personer mellan 16 och 24 år där varje deltagare får hjälp av en personlig coach och tillsammans skapar man en individuell utvecklingsplan. Denna följs sedan upp löpande under projekttidens gång.
– Allt utgår hela tiden från individen, förklarar Maria Eriksson, socialsekreterare, och fortsätter. Deltagarna har ingen tidsram att följa utan kan stanna kvar tills de känner sig redo för att ta nästa steg.
Tanken är att man ska använda KomPaRe som en språngbräda in i arbetslivet, fortsatta studier eller lärandeplatser.
– En spännande möjlighet för deltagarna är att testa på studier genom att besöka KomVux och vara med på en eller flera lektioner, tillägger Peter.

Samarbete över länsgränsen

Parallellt med KomPaRe-gruppen i Piteå finns det en grupp i Skellefteå som man försöker samverka med i största möjliga  mån. Erfarenhets- och kompetensutbyten tillsammans med nätverksbygganden blir, på detta sätt, naturliga för både deltagare och vägledare.
 
– Vi försöker samordna studiebesök och föreläsningar med båda grupperna där deltagarna får delta av fri vilja, förklarar Peter.
Utifrån deltagarnas intresseområden och behov engageras även representanter från det lokala näringslivet som har mycket att vinna genom att ta tillvara på den arbetskraft som idag står utanför arbetsmarknaden.

Dokumenterat lärande

I framtiden hoppas projektorganisationen kunna standardisera dokument som senare kan användas av deltagarna för att dokumentera sitt lärande. Det kan vara så enkelt som att en handledare på en lärandeplats skriver under på att en deltagare klarar ett visst moment och sedan valideras detta till betyg.
– Tanken är att visa för deltagarna att det kan finns andra sätt, vid sidan om t.ex. studier, där man kan skaffa ändamålsenlig erfarenhet, förklarar Maria.
Projektets initiala löptid är till 2010 och sedan utförs en grundlig utvärdering för att avgöra om det blir någon fortsättning. Med en start som denna ser dock alla inom projektorganisationen på framtiden med tillförsikt.
Text: Jacob Johansson