Pitekvarten nr 1, 2008

Våga, låga och förmåga... Det är ledorden i den av kommunfullmäktige nyligen antagna Ledarskapspolicyn. Ledarskapspolicyn ersätter den tidigare Ledningsfilosofin som antogs 1998. Eftersom det är ett bra tag sedan denna antogs var det dags med en översyn. Arbetet startade upp i augusti förra året av nämnds/styrelseordförandegruppen och förvaltningschefer och VD:ar i kommunens bolag. Under hösten påbörjades det gemensamma arbetet. Ambitionen var att policyn skulle bli kortfattad och vara lätt för våra ledare att ta till sig.

Policyn vänder sig till ledande politiker och tjänstemän i arbetsledande befattning inom såväl kommunförvaltningar och nämnder som i de helägda kommunala bolagen och styrelser. Syftet med policyn är att den ska vara till hjälp i förverkligandet av chefs- och ledaruppdraget och i arbetet med att uppnå kommunens vision:

- Alla boende i Piteå, utflyttade och mentala pitebor upplever att det är hit man kommer när man kommer hem.

Utgångspunkter för ledarskapet är följande: Våga är att lita på sin intuition och ha tillit till sina medarbetare. Att bryta mönster och tänka nytt och att stå upp för sitt uppdrag och fatta nödvändiga beslut

 

Låga är att brinna för sitt uppdrag och visa engagemang. Att driva utveckling och ta ansvar och visa nyfikenhet och intresse för omvärlden.

Förmåga är att ha kompetens och handlingskraft. Att leda och utveckla verksamhet och personal i enlighet med fastställda dokument och att verka för kommunnytta och helhetssyn. Kommunens ledare skall företräda och vårda dessa gemensamma värden i känsla, tanke, ord och handling. Ledarskapspolicyn, visionen och de strategiska områdena för att nå visionen presenterades och diskuterades vid ett Chefsforum den 18 februari. Tanken är att arbetet nu ska ta vid i alla våra verksamheter. Våga, låga och förmåga ska kommuniceras ut till alla medarbetare och bli ett stöd i arbetet med att uppnå visionen. Detta och mycket annat kan du läsa om i detta nummer av Pitekvarten.

Text: Helene Bäcklund Röckner

Små saker i vardagen har stor betydelse Grammisar och guldbaggar i all ära. Men att bli utsedd till hälsoinspiratör av sina egna arbetskamrater är väl snäppet större.

– Jag blev helt tagen på sängen, säger en glad Tore Häggbom.

– Och jag såg nog ut som ett utropstecken, säger Christer Pettersson.

Ja, Fastighets- och servicekontorets satsningar på friskvård och hälsofrämjande aktiviteter ger positiva följdeffekter. Personal har kommit igång på olika sätt, de tränar, tänker nytt, lagar mat, arrangerar trädgårdskvällar och andra roliga saker tillsammans.

Christer har sitt diplom inramat på väggen på sitt kontor. Och han fick utmärkelsen eftersom han under en lång period jobbat med att förbättra sin egen hälsa och tagit nya steg mot ett friskare liv. ”Vi kan alla se dig som en förebild !” löd juryns motivering.

– Jag har promenerat dagligen i ett och ett halvt år och lämnat 27 kilo bakom mig, säger en nöjd Christer Petterson som till vardags jobbar med hjälpmedel på fastighets- och servicekontoret..

Det var friskvårdsombudet Anders Lövgren som kom med idén att man bland sina arbetskamrater skulle utse ”Årets hälsoinspiratör”.

– Tanken var att vi skulle utse en hälsoinspiratör för 2007, men eftersom vi fick in så många bra motiveringar valde vi två, säger Anna-Maria Andersen, friskvårdshandläggare.

För Tor Häggbom var det omtumlande när Anna-Maria läste upp hans namn med motiveringen:

”För att du på ett varmt och medmänskligt sätt brytt och betytt mycket i samband av en kollegas hälsa och rehabilitering”.

– Det tog tid att smälta. Jag tycker ju inte att jag gjort något extra. Tänk att de små sakerna i vardagen, det som är självklart och naturligt för mig ändå kan betyda så mycket, säger Tore.

Klappar på axeln och positiva kommentarer från arbetskamrater kändes kul. Men roligast är nog ändå att kollegan och arbetskamraten Tomas Berg är tillbaka på jobbet efter ett och ett halvt års sjukskrivning.

– När jag gick in i ”den berömda väggen” hörde Tore hörde av sig rätt snabbt, på ett ödmjukt sätt. Han är en otrolig medmänniska som verkligen kan konsten att gå från ord till handling, säger Tomas. Och när anslaget om hälsoinspiratör kom upp var det självklart vem Tomas ville nominera.

– Ja, det kändes kul att få möjlighet att visa Tore min uppskattning. Tore hoppas att fler ska komma ihåg att det många gånger är de små sakerna som har betydelse. – En puff åt rätt håll, vid rätt tillfälle kan vara avgörande. Text: Susanne Jacobsson

I serien ”I mina tankar” får kommunens anställda möjlighet att reflektera kring olika företeelser och upplevelser. Här ges utrymme att utveckla tankar till ord. I detta inlägg skriver Magnus Alm, om Jantelagen.

Då jag blev ombedd att skriva något om Jantelagen i Pitekvarten var det med blandade känslor jag tog mig an uppdraget. Å ena sidan roligt att bli tillfrågad, å andra sidan tveksamt att vara den ”dissident” man kommer att tänka på när det gäller Jantelagen i kommunen. Första gången jag kom i kontakt med ordet Jante var som idrottsnördig tonåring. Jante den gången var samma sak som räddningstjänstens insatsledare Jan-Erik ”Jante” Widgren, då mest känd som skyttekung i näst högsta hockeyserien. Senare fick jag lära mig att Jante syftar på Jantelagen hämtat ur boken ”En flykting korsar sitt spår” (1933) av Aksel Sandemose. Bokens Jante är den danska staden Nyköbing, författarens barndomsstad. Som oäkta pitebo har jag tagit mig friheten att tolka Jantelagen i ett piteperspektiv, och har valt att kommentera Sandemoses 10 ”budord” var för sig, utifrån kommunens nya kvalitétsutvärderingsmall.

De flesta barn som växer upp i Piteå får tidigt lära sig att de är pitebor. Ett släkte som kan döda björnar med händerna, ofta blir hockeyproffs, skönhetsdrottningar eller artister, är kända för att vara trevliga, lättpratade, driftiga och beresta. Betyget att följa Jantelagen blir därför lågt, 1.

Något alla inflyttade till Piteå snabbt får lära sig. Här är anor och kontaktnät extremt befrämjande om man vill ha inflytande. Att vid en anställningsintervju berätta om hur man släktas med någon annan pitebo är en merit utöver det vanliga. Betyg 5.

Medfödda egenskaper som uppskattas i Piteå är bollsinne, musikalitet och danskordination. Däremot kan det uppfattas mycket hotfullt, inte minst bland lärare, att individer tror sig vara klokare och kommer med förslag på nya lösningar. Nya lösningar bör om möjligt komma uppifrån och vara förenade med besparingar samt helst vara nästan lika bra som på det sätt man tidigare arbetade på. Betyg 4.

En riktig pitebo ska aldrig framhålla sig själv före andra pitebor, men mycket gärna framhålla piteborna i jämförelse med andra. De flesta av oss har säkert hört att pitebor är ledande i Sverige på en rad områden. Denna åsikt delas inte av alla på Sveriges kommuner och landsting. I Piteå är vi gärna tusenbröder, ingen fisk i akvariet bör växa sig större än någon annan. Å andra sidan är det få som blir uppätna. Ett stort socialt kapital borgar för en extremt stor del frivilliga sociala, idrottsliga och kulturella insatser. Betyg 3.

En sann pitebo låter sig inte i onödan imponeras av nya uppfinningar eller akademiska meriter. Valspråket är ”Det kan vi göra själva” och en ledstjärna inom kommunen är att alltid nå upp till miniminivåer (t ex Godkänt), vilket man gör bra. Däremot är intresset att ständigt utveckla även de personer och grupper som redan nått Godkänt mindre. I Piteå är devisen alla ska vara lika kloka och gärna tycka samma sak. Betyg 5.

Även här gäller det för individen att inse att kollektiv hybris är OK, medan individuell dito är tabu. Kom alltid ihåg att hylla kollektivet och det må gå dig väl. Har du svårt för floskler, lär dig på Piteå-Tidningens sportsidor. ”K Lundmark gjorde i går 8 mål mot Svartträsk i div 6”. Under stora färgbilder poserar målskytten och hyllar medspelarna, varav flera t o m tog löpsteg. Nyckelord för dig som chef i kommunen: medarbetare, process, dialog, flexibilitet, hållbart, koncept och resurs. Betyg 4.

Här har Piteå svårt att leva upp till Jantelagen. Alla barn i Piteå får lära sig att duga. Trygghet och barnperspektiv är ledord för alla….nåja.. i alla fall kvinnliga politiker och chefer. Alla Pitebor vet att man är Guds mest utvalda folk på denna lilla planet. Det är stort och väcker tankar om en upphöjd ödmjukhet. Betyg 1.

Även här måste betyget bli lågt. Pitebor skrattar gott åt allt, inte minst sig själva. Pitehumorn har exporterats i många skepnader och bör snarast patentregisteras av näringslivskontoret. En sann pitebo berättar med nöje om hur man själv gör bort sig och åhörarna vittnar lika glatt om sina egna bedrifter. Personligen har jag inte stött på ett enda personalrum i Piteå där man inte skrattat vid något tillfälle jag varit där (vad det nu beror på) Betyg 1.

Det är tveksamt om pitebor förstår rubriken. Man bryr sig om så till den milda grad att östtyska Stasi måste ha varit gröna av avund över hur pitebornas informationsinsamling fungerar. Ett exempel man kan nämna är när Juha Valjakkala (Åmseleresenär) besökte Piteå. Mitt i natten upptäcktes hans rörelser i Böle (020513) och polisen kunde gripa honom. På alla andra platser i Finland och i Sverige hade hans rörelser ej observerats. Dessutom vet pitebor vad som hänt redan INNAN det inträffat, varför jag skulle rekommendera samtliga världens börser och tipsbolag att bara anställa pitebor. Pitebon är en empatisk sällskapsmänniska med stort socialt patos. Betyg 1.

Många av kommunens lärare och verksamhetsutvecklare vet att det krävs så kallad ny pedagogik, oändligt tålamod och inte sällan dåligt omdöme, om man tror sig kunna lära en pitebo något. En pitebo lär sig helst själv (autodidaktikens Mekka!), och bevisar därmed att de engelska orden ”teach” och ”learn” är två helt skilda saker. En pitebo måste även vara motiverad att lära sig, vilket dessutom för pitebon är förenat med stora risker (se budord 3, 4 och 5) Betyg 4.

 

Helhetsintrycket är således att pitebon i vissa avseenden låter sig styras av Jantelagen, medan man i andra fall tycks helt obekymrade av dess existens. En intressant iakttagelse är den starka bykänsla som fortfarande härskar i Piteå som enligt vissa uttolkare skulle betyda att Jantelagen är extra stark här. Starka bycentra borde kanske lyftas fram som ett varumärke för Piteå och är nog en bra garant för att piteandan ska leva kvar på både ont och gott.

Text: Magnus Alm, Fritidsdemagog 

Norrbottens befolkning minskar och det är de unga som lämnar länet. Flyttströmmen går i huvudsak till storstäder och universitetsstäder i övriga landet och Europa. Arbetskraften blir allt äldre och utmaningen att arbeta med rekrytering av framförallt yngre arbetskraft blir allt mer aktuell. Lena Sturk, personalstrateg vid kommunledningens personalenhet, har under en tid varit engagerad i ett samarbete med våra grannkommuner inom Fyrkanten, Luleå, Boden och Älvsbyn. Syftet är att hitta de goda argumenten för kommunen som framtida arbetsgivare.

– Piteå Kommun står inför ett rejält generationsskifte; det är många som snart går i pension och de närmaste åren kommer vi följaktligen att behöva rekrytera ett stort antal personer. Det i kombination med generellt sett lägre arbetslöshet och låg inflyttning gör att vi måste ta frågan på stort allvar och redan nu intensifiera arbetet med att marknadsföra kommunen som attraktiv arbetsgivare, menar Lena som också berättar att svårast av allt är att hitta personer för chefsbefattningar och andra yrken där det krävs specialistkompetens, där är nämligen konkurrensen med privata arbetsgivare väldigt stor.

Som ett led i arbetet hade hon och de andra Fyrkantskommunerna en gemensam monter på Utbildning och Framtidsmässan på Nolia i mitten av februari. Budskapet var kommunen som arbetsplats där arbetsmiljö, mångfald och jämställdhet var i fokus. God serviceanda, respekt och lyhördhet var några andra egenskaper som de Människorna som jobbar här

– våra bästa ambassadörer menar kännetecknar kommunen som arbetsgivare.

– Vi har valt att porträttera några medarbetare som förebilder då vi tror att människorna som jobbar i kommunerna också är våra bästa ambassadörer och marknadsförare. Gemensamt för de flesta är att alla tycker om att arbeta med människor, att arbetsgivaren känns trygg på ett positivt sätt och sedan finns de som uttrycker förvåning över att det är så roligt att jobba åt kommunen. Jag förstår inte varför de är så förvånade över det?

Lena skrattar och säger vidare att arbetet med att ta fram underlaget har varit givande på många sätt.

– Samarbetet med Fyrkanten har varit, och är, jättebra. Vi sitter alla i samma båt och möjligheten att komplettera varandra med jobb eller boende i någon av kommunerna är stor. Pendlingsavståndet är helt godtagbart. Tillsammans blir vi ännu mer attraktiva.

Text: Marie Lindgren

Sedan starten i början av 2006 har Piteå kommun anställt över 100 plusjobbare, en anställningsform som den nuvarande regeringen kryssade bort efter sitt tillträde. Nu skrivs det sista kapitlet. I oktober försvinner anställningsformen från kommunens lönelista. Efter riksdagens beslut, i slutet av 2005, att driva ner långtidsarbetslösheten med plusjobb, började landets kommuner att raskt inventera möjligheterna att ge plats för personer som varit arbetslösa längre än två år. Vad blev då resultatet av inventeringen i Piteå kommun?

– Totalt har kommunen gett plats för 127 plusjobbare, berättar Eva Sandström och Anette Myrestam vid kommunes vägledningscentrum som fått i uppgift att kartlägga och skriva ihop en rapport om plusjobbsverksamheten. I direktiven för plusjobben sades att de skulle sträcka sig över två år och idag finns 100 personer med en pågående anställning. Eva och Anette har träffat alla dessa för ett individuellt samtal.

– Vi har bl a frågat om inställningen till plusjobbet och hur de tänker sig framtiden. Tillsammans med Arbetsförmedlingen försöker vi gemensamt hitta ersättningsalternativ i kommunen och inom andra samhällsområden. Hur har då plusjobbarna trivts på de kommunala arbetsplatserna?

– Generellt kan vi säga att plusjobbarna trivts väldigt bra. De har känt sig behövda och blivit väl mottagna på arbetsplatsen, svarar Eva och Anette som även fått positiva signaler från arbetsledarna. Bra för verksamheten och för arbetsmiljön, har varit ett genomgående omdöme vid samtalen med dessa personer. Avslutningsvis kan noteras att Barn och Utbildning har haft flest plusjobbare i Piteå kommun. Så här fördelar sig de 127 plusjobbarna förvaltningsvis:

Barn och Utbildning 48, Kultur Fritid 30, Fastighets- och servicekontoret 22, Vägledningscentrum 10, Socialtjänsten 9, byggkontoret 2 samt Teknik- och gatukontoret 1.

Text: Bo Staffan Johansson

Annika Eliasson fick chansen till ett plusjobb. Då skrevs maj 2006. Idag, två år senare, väntar en fast tjänst vid Miljö- och Byggkontoret.

– Ja, så blir det visst, säger Annika, som inte kan dölja glädjen över denna vinstlott. Det är en kvinna med bred erfarenhet som i maj kan kvittera ut tillvidaretjänsten. Utan tidsmässig ordning har Annika haft en fot inne på lärarbanan, revisorsbanan, jobbat vid Smurfit Kappa Kraftliner, varit egenföretagare inom restaurangbranschen och kursat i Cad/Cam, ett avancerat dataprogram. Det var för övrigt under den kursen som pluschansen på Miljö- och Byggkontoret dök upp. Och Annika nappade.

– Egentligen hade jag ingen aning om vad det här plusjobbet innebar. Men nu vet jag förstås bättre. Annika trivs. Inte bara för vinstlotten med den fasta tjänsten, utan också för arbetets innehåll och för trivseln på arbetsplatsen. Tillsammans med tre andra medarbetare jobbar Annika med livsmedelskontroller.

– I början handlade det mycket om information om den nya livsmedelslagstiftningen och om att hjälpa företagarna förstå och fylla i blanketter. Idag är det framför allt livsmedelskontroller i butiker, skolor...ja, överallt där man hanterar livsmedel, som sysselsätter Annika och hennes arbetskamrater. Ibland annonseras besöken, i bland blir det överraskande inspektioner.

– Generellt kan jag säga att det är bra ordning där vi gör våra kontroller. Allmänheten kan med andra ord vara lugn, understryker Annika som tror att hennes erfarenhet av restaurangbranschen hade en viss betydelse när hon fick plusjobbet.

Text: Bo Staffan Johansson

Lukten av urin och smuts, möten med missbrukare, mördare och ensamma barn – och mitt i allt elände ändå något vackert. Ja, som en del av sitt slutprojekt åkte Kristin och Johanna på en välgörenhetsresa till Estland. En resa de sent lär glömma. Det är tisdag eftermiddag och jag träffar Kristin Kyösti och Johanna Jonsson-Granberg i ett studierum på Strömbacka. Båda är 18 år och går sista året på Samhällsprogrammet. De jobbar tillsammans i ett slutprojekt med fokus på välgörenhet och mänskliga rättigheter. Och trots att det är fyra månader sedan de kom hem från Estland känns deras upplevelser rykande färska. Resan dit tog ungefär en och en halv dag och tjejerna följde med ”The Light”, som är en kristen organisation i Piteå.

– Vi fick kontakt med dem genom en bekant till min mormor, berättar Johanna. Och när vi fick höra om deras årliga välgörenhetsresa kändes det helt klart som våran grej.

Bussen de åkte i var fullproppad, förutom fem personer så var det kläder, hygienartiklar, sängkläder, torrvaror, blöjor m m.

– Och bara det, att leva så nära en grupp människor med en helt annan tro än en själv ger nya erfarenheter. Jag har då fått en betydligt större tolerans inför folks olikheter, säger Kristin eftertänksamt.

Väl i Estland åkte de till staden Narva där de fick bo hos en rysk familj i deras sjurumslägenhet. Majoriteten av befolkningen i Narva är ryssar och tio procent av befolkningen är HIV-smittade. De besökte ett barnhem, som kändes fräscht och bra enligt tjejerna. Raka motsatsen blev det däremot på ett härbärge för tolv hemlösa.

– Där kändes det bara så förnedrande, säger Kristin. Möblerna var klädda med hård plast för att personalen skulle kunna spola bort spya och avföring. Och en farbror bara låg där och kunde inte röra sig, medan hans kompisar försåg honom med sprit. Nästa anhalt var ett behandlingshem. En rucklig gammal byggnad ute på ett industriområde där missbrukare, mördare och rånare bodde tillsammans med en föreståndare. Nio män och en kvinna.

– Det var en läskig tystnad när vi klev in, minns Johanna.

– Och lukten. Gammal urin, fukt och smuts på en gång, tillägger Kristin och skakar på huvudet. Men det som till en början kändes obehagligt lättade en aning när föreståndaren kunde engelska.

– När vi började prata med dem var de både vänliga och berättade gärna om sina liv. Tredje och sista dagen åkte de till de en stadsdel i Kopli som ligger ungefär tio minuter från Tallins centrum. Där bor 120 statslösa ryssar, unga och gamla, missbrukare och barn, om vart annat.

– Det kändes helt overkligt. Ett hav av desperata människor som stod och väntade och trängdes när vi stannade. Det var helt omöjligt för oss att kliva ut ur bussen. Vi kastade ut sakerna genom dörren innan vi kunde kliva ut. Och då ska du komma ihåg att det bara är 40 mil till Slussen i Stockholm, fågelvägen, säger Kristin.

– Inget vatten, ingen ström och ingen värme. De får vara glada om de hittar fyra väggar och tak över huvudet, säger Johanna. När de skulle kliva in i bussen igen kom en gammal kvinna fram och tog tag i deras händer. Hon vill absolut visa dem något innan de åkte.

– Vi gick ner till stranden. Hon ville visa oss de vackra svanarna och havet. ”Kopli can be beautiful too”, sa hon på knagglig engelska. Tjejerna skrev loggbok varje dag under sin resa, men efter Kopli tog det stopp.

– Det kändes bara så tomt. Inga ord som kunde beskriva, säger Kristin. Både Kristin och Johanna tycker att deras slutprojekt har varit lärorikt, att de verkligen fått upp ögonen för hur stora skillnader det kan vara på levnadsförhållanden även om det inte är stora avstånd.

– Det känns bra att vi har fått se och uppleva det vi har gjort. Man blir så lätt van och tar allt för givet. Och jag vet att det låter som en klyscha, men vi har det faktiskt otroligt bra här hemma, säger Johanna. Under våren kommer Johanna och Kristin att åka ut och berätta om sitt projekt, sina tankar och upplevelser för högstadieklasser här i Piteå. En nia i Hortlax väntar om ett par veckor. Lärorikt och intressant, jag lovar.

Text: Susanne Jacobsson 

Inom några år avrundar många av Piteå kommuns medarbetare sin yrkeskarriär. För kommunen som arbetsgivare väntar en tuff utmaning att ersätta de blivande pensionärerna.

– I dag har vi 580 anställda som är över 60 år. Det ger en liten fingervisning om den utmaning som väntar, konstaterar personalchef Agneta Widmark och personalstrateg Jenny Axelsson samstämmigt.

Piteå står inför ett omfattande generationsskifte. En situation som delas med många andra kommuner runt om i Sverige. På väg ut från arbetsmarknaden är den stora 40-talistgruppen, som bl a bidrog till den snabba kommunala utvecklingen under senare delen av 60-talet och 70-talets första hälft. Inom en femårsperiod ska kommunen finna ersättare för ovan nämnda 580 anställda. Men dessutom för andra personalluckor som normalt uppstår i verksamheterna.

– Det årliga rekryteringsbehovet uppgår till ca 200 personer, säger Agneta som i likhet med Jenny tror att det bästa sättet att lösa ekvationen är att vara en attraktiv arbetsgivare.

Och vad är då en attraktiv arbetsgivare? Jo, enligt Agneta och Jenny krävs ett batteri av insatser för att leva upp till attraktionsmålet. Dit hör exempelvis rätten till heltidstjänst (med möjlighet till deltid), flextid, individuella scheman, en konkurrenskraftig lön…

– När det gäller lönesidan visar statistik för kustkommunerna att vi ligger mycket bra till, påstår Agneta och betonar vikten av att inte framstå som en låglönekommun. – Dessutom kan vi erbjuda fina friskvårdsförmåner, inflikar Jenny. Samtliga kommunens anställda har rätt till en timmes friskvård per vecka under arbetstid. Men den ska naturligtvis utföras under arbetsdagen och timmarna får inte samlas på hög för att tas ut vid ett senare tillfälle.

– I friskvården ingår även en årlig subvention på 800 kronor som kommunens anställda kan använda för olika frisksportsaktiviteter. Hur många nappar på erbjudandet? – Under 2007 var det 32 procent som använde sig av kommunens subvention, svarar Jenny.

– Företagshälsan ej att förglömma, tycker Agneta. Den är öppen för alla anställda och dit kan man vända sig vid arbetsrelaterade sjukdomar.

Agneta Widmark framhåller även ledarskapets betydelse. I en attraktiv kommun finns goda ledare som får medarbetarna att trivas och utvecklas.

– Vi har en positiv utveckling på ledarsidan, vilket bl a AHA-enkäten visar. Det vågar vi säga med hänvisning till de referensvärden som vi kan jämföra oss med. Tyvärr är det väl så att ledarna inte till fullo får det erkännande de förtjänar.

Avslutningsvis understryker Agneta och Jenny värdet av den mångfald yrken som kommunen erbjuder. Idag finns det ca 200 yrken och åtskilligt med olika arbetsuppgifter. Här öppnas med andra ord utomordentliga möjligheter för en yrkeskarriär inom den offentliga sektorn.

– Det är dags att uppvärdera det offentliga arbetet, tycker Agneta Widmark som skrapat ihop åtskilliga yrkesår inom den kommunala verksamheten i Piteå - de senaste åren som personalchef.

Text:Bo Staffan Johansson

– Kommunen står inför stora pensionsavgångar samtidigt som arbetsmarknaden stramas upp ytterligare. Det, tillsammans med en ökad ohälsa bland unga i samhället, gör det viktigt att fortsätta arbeta för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Det konstaterandet gör Jenny Axelsson, projektledare för PiteSund, som i slutet av januari presenterade en delrapport. Pitekvarten återger här valda delar av rapporten.

PiteSund har inneburit att arbetsmiljö och hälsofrågorna varit i fokus sedan starten 2004. Långsiktigheten har varit en viktig faktor och det är först nu då sista året har påbörjats som resultaten börjar synas. Arbetet har hela tiden byggt på befintlig organisation och bör nu under sista året fasas in i den ordinarie verksamheten.  När det gäller fjolåret, d v s 2007, kan följande noteras från de olika områdena:

52 personer har besökt Pitehälsan efter AHA-enkäten, Familjedag på Vallsberget lockade drygt 100 besökare och Kommunjoggen genomfördes med 800 deltagare.

Utbildning för mentorer har genomförts med 8 deltagare och en kurs i lösningsinriktat ledarskap samlade 9 deltagare. Vid en temaföreläsning riktade mot chefer i kommunen deltog 28 personer.

Gruppträffar för personal med tidsbegränsad sjukersättning, Ett steg i livet, Steget vidare och Ett medvetet liv lockade 117 anställda.

 

Tittar man på utfallet av AHA-enkäten, som utformats av Karolinska institutet, finner man att svarsfrekvensen låg på 64 procent vid mätningen 2007, vilket kan jämföras med 77 procent 2005. Andelen som låg i riskzon för ohälsa och därmed hade ett behov av förebyggande åtgärder, uppgick till 39 procent 2007 (42 procent 2005). Enligt Jenny Axelsson är PiteSunds övergripande mål att halvera sjukfrånvaron på väg att uppfyllas. Genomsnittet frånvarodagar för 2007 var 22,6 per anställd. Att vara en attraktiv arbetsgivare blir allt viktigare och då är arbetsmiljö och hälsoarbetet viktiga områden att fortsätta utveckla.

Text: Bo Staffan Johansson

Teater Scratch, visionen och den nya ledarskapspolicyn. Det var tre viktiga ingredienser när 180 av kommunens chefer och politiska ledare träffades på Nolia en eftermiddag i februari.

– Roligt och spännande. Det här var ju första gången vi samlade så många chefer och ledare och lyfte ledarrollen på det här sättet, säger Helene Bäcklund Röckner.

Det är den gamla ledningsfilosofin, sedan 1998, som har dammats av. Genom ett processintriktat arbete, som påbörjades i augusti 2007, har samtliga ordförande i kommunkoncernen och alla förvaltningschefer under hösten och vintern jobbat fram en ny ledarskapspolicy, som fick godkänt av fullmäktige den 11 februari. Rykande färsk alltså.

– Idén till den här dagen kom när vi jobbade med policyn. Vi kände att det här får inte bli ännu en ”hyllvärmare”, säger Helena Stenberg, kommunalrådet som tillsammans med Peter Roslund och Helene Bäcklund Röckner stod för programmet.

– Visst har det varit pirrigt att planera och arrangera en gemensam dag för alla chefer och arbetsledare, politiska ledare och kommunkoncernens VD:ar. Men det är ju vi som är de främsta budbärarna och då är det väl på sin plats att vi också visar att vi vågar och brinner för det här, säger Helene Bäcklund Röckner.

Ledartrion tycker det är bra att man kan jobba tillsammans på hemmaplan och göra visionen och ledarskapspolicyn känd och levande ute i de olika verksamheterna.

– Som chef och ledare är det ofta samma frågeställningar man möts av och därför är det också viktigt att vi träffs och får utrymme för erfarenhetsutbyte. Vi har så oerhört mycket att ge varandra, säger Helene Bäcklund Röckner.

Tre utgångspunkter i den nya ledarskapspolicyn är våga, låga och förmåga.

– Våga, det kan ju vara att våga genomföra en sådan här dag, säger Helene. Och låga, att känna engagemang och brinna för det man gör. Förmåga, att ha en helhetssyn, att kunna leda sin verksamhet och verka för kommunnyttan.

Efter genomgång av visionens strategiska områden och den nya ledarskapspolicyn blev det plats på scen för Teater Scratch. Ögonblicksteater med olika scenarion som de 180 cheferna och ledarna sedan fick vara med och lösa. Genom olika metoder och repliker fick man direkt se hur olika en situation kan te sig, beroende på hur man som ledare agerar.

– Riktigt intressant och mycket underhållande!

– Jag tjuvlyssnade i en del grupper och fick flera uppslag på utvecklingsområden och tankar att lyfta till det politiska bordet, säger en nöjd Helena Stenberg. Alltså, en lyckad dag som präglades av våga, låga och förmåga. 

Samverkansprojekt med Kvinnojouren och ett nyinrättat råd stärker kommunens samarbete med de ideella föreningarna i Piteå

En ändring i socialtjänstlagen förra sommaren innebär att kommunen har större ansvar för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Så nu drar man igång två olika projekt. Det ena med fokus på att utveckla samverkan mellan kommunen och Kvinnojouren, säkerställa olika ansvarsområden och göra interna utbildningsinsatser. Det andra att Kvinnojouren utvecklar sin barnverksamhet. Länsstyrelsen har beviljat 870 000 kr till samverkansprojektet och 530 000 kr till utveckling av Kvinnojourens barnverksamhet.

– Vi vill säkerställa Kvinnojourens verksamhet utifrån ett långsiktigt perspektiv. Så de slipper ovissheten och kan planera sin verksamhet längre än ett år i taget, säger Henry Lundgren, chef för individ- och familjeomsorgen. Som det har varit hitintills har Kvinnojouren i Piteå, som startade redan 1983, de tre senaste åren planerat sin verksamhet utifrån bidrag från Manliga nätverket och kommunen, dock max 300 000 kr.

Mari Brännvall (bilden) socionom och genusvetare, har jobbat heltid på Kvinnojouren i Piteå sedan november 2005. Hon välkomnar samverkansprojekten.

– Det känns jättebra. Det klargör ansvars fördelningen och hur vi vill jobba med de här frågorna i Piteå, säger hon.

Hur kommer Kvinnojouren att utveckla barnverksamheten?

– Vi kommer att jobba på flera plan. Dels kommer vi att skapa utrymme, aktiviteter och rutiner för barn som upplevt våld och som kommer hit. Våra lokaler och vår verksamhet är inte direkt anpassade för barn. Ett lekrum, leksaker, biobesök, badhusbiljetter och ett bra nätverk behövs. Och vi satsar också på att utveckla vår tjejjour, ha daglig stödverksamhet för unga och i framtiden även finnas på Lunarstorm. Rekrytering av personal pågår, säger hon. Själv drar Mari vidare söderut. Hon ska jobba med Kvinnofridsfrågor i Lomma.

– Det känns lite vemodigt att lämna Piteå, men jag hoppas att piteborna fortsätter engagera sig. För behovet finns och ökar. När Mari började 2005 hade jouren endast öppet kvällstid under några månader och bara under den korta tiden sökte 39 kvinnor hjälp. För 2007 hade siffran ökat till 78.

– Utan de ideellas insatser fungerar det inte, säger Mari. Susanne Jacobsson

– Det känns som att kuggarna hittat varandra och att hjulet börjat snurra, säger Eva-Lundberg, kommunens samordnare för alkohol- och drogfrågor. I november tog fullmäktige beslut om att inrätta ett Kommunalt Förebyggande Råd (KFR) och i februari, när de höll informationsträff med inbjudna ideella föreningar visste man inte vilket gensvar som väntade

– Intresset var så stort att vi fick lotta om de sex ordinarie platserna i rådet Riktigt kul, säger Eva-Lena. Efter mötet blev det klart att föreningarnas ordinarie representanter i KFR är Länkarna, Piteå Kristna råd, Kvinnojouren, Brottsofferjouren, IOGT och Lions, och att RSFL, FMN, Rädda barnen, Nattvandrarna och Röda korset är ersättare. Goda förutsättningar för ett gott samarbete. Och Eva-Lena Lundberg ser redan fram emot KFR:s nästa träff, den 2 april.

– Det känns bra att vara med och skapa en arena för samverkan. 

Sista helgen i januari januari anordnades Må-väl-dagar på Jävregården. Fem terapeuter, en blomsterdekoratör och ett företag med ekologiska och hälsoprodukter. Må-väl-dagarna är ett initiativ från medlemmarna inom Piteå Presenterar och i skrivande stund körs en andra helg med samma tema. Dagarna återkommer även till hösten, så håll utkik…

När vi svänger av mot Jävregården är uppfarten mot den stora Norrbottensgården kantad av välkomnande marschaller. Marschallerna följer oss från parkeringen till de vackra dubbeldörrarna in i Storstugan. Väl innanför möts vi av ett glatt småprat kring stora bordet i köket. En sprakande öppen eld värmer rummet och förmiddagsfika med kaffe och hembakt bröd väntar oss. Kerstin och Britt-Louise berättar om gårdens historia, planer för framtiden och dagens program, allt dessutom på bredaste Pitemål – självklart översatt för de som inte kunde hänga med. I den härliga Norrbottensgården med sina timrade väggar har fem terapeuter förberett var sitt rum för att kunna erbjuda oss behandlingar såsom, zonterapi, massage, taktil stimulering, fotvård, facereading och det stora samtalsämnet för dagen: spådamen Agneta Öhman från Tornedalen. Efter en välsmakande lunch tillsammans, kunde de som inte hade behandlingar inbokade följa med på en härlig stavpromenad till Jävre fyr. Britt-Louise guidade och berättade, och efter en ringlande promenad uppför spiraltrappan bjöd fyren på en otroligt vacker utsikt!

Väl tillbaka igen var eftermiddagskaffet framdukat och öppna spisen bjöd på perfekt korvgrillarglöd. Samlade kring bordet igen samtalades det öppet och glatt, om vad våra terapeuter berättat, hur väl vi verkligen mådde och hur långt från alla måsten vi befann oss. Jag hade förmånen att få bjuda med två av de viktigaste kvinnorna i mitt liv, min mamma och min svärmor. Hade jag sagt till dem att vi skulle åka till Jävregården klockan tio på förmiddagen och stanna där till klockan sex på kvällen med en 30 minuters behandling inbokad, undrar jag om de följt med? Men när jag packade ihop mina saker kvart i sex på lördag kvällen och påpekade att vi kanske skulle börja åka, tittade de båda på mig med frågan - jaha redan?

Text: Maria Johansson

 

– En må-väl-dag på Jävregården är för mig en sinnenas upplevelse! Att umgås och samtala runt stora bordet i storstugan, dricka en kopp nykokt kaffe känna lukten av nybakat bröd som blandas med doften av det förgångna i den lugna sköna atmosfären som Jävregården skänker mig. Avkopplande behandlingar för kropp och själ omgiven av en vacker natur och ett varmt värdskap. Efter en Må väl dag vill man inte lämna Jävregården. Eva Olsson Piteå/Uddevalla 

Arbetet med att knyta ihop verksamhetens resultat med de ekonomiska resultaten pågår för fullt inom kvalitetskedjan. Syftet är att kunna ge de politiska församlingarna goda beslutsunderlag till budget och uppföljningar i delårsbokslut och årsredovisningar, men också att kunna redovisa för Piteborna vad de får ut av skattepengarna.

Utifrån den nya lagstiftningen om god ekonomisk hushållning är detta ett arbete som Piteå kommun delar med övriga kommuner i landet. Piteå deltar i två nationella nätverk för att hitta goda nyckeltal som kan visa på de olika verksamheternas resultat.

När det gäller ekonomiska nyckeltal och redovisningar är vi i Sverige överens om hur man kan beräkna ekonomiska mått som är jämförbara mellan olika enheter eller olika kommuner, t.ex. kostnad/elev, kostnad/vårdtagare i hemtjänsten. När det gäller kvalitet är vi inte på samma sätt överens om vad som är kvalitet och hur vi kan presentera den på ett jämförbart sätt. Inom kvalitetskedjan pratar vi därför om tre olika kvalitetsbegrepp. Kvalitet kopplat till tillgänglighet ◗ Om jag är en person som ansöker om äldreboende eller förskola, är det troligt att jag tycker att kvalitet ligger i antalet tillgängliga platser för att kunna bli erbjuden en placering. Om jag tycker att snöröjningen kan förbättras handlar det kanske om hur fort snöröjningen påbörjas. Kvalitet kopplat till innehåll ◗ När jag väl fått min plats, ökar intresset för den kvalitet som tjänsternas innehåll har. Kan jag lämna/hämta vid den tidpunkt jag vill, förskolans öppettider, kan jag gå och lägga mig när jag vill eller erbjuds jag aktiviteter som gör min dag meningsfull. Smakar maten bra, får jag ett trevligt bemötande av personalen. Kvalitet kopplat till resultat och upplevd kvalitet ◗ Alla är vi intresserade av vilka faktiska resultat vi kan se av den verksamhet vi erbjuds. Dessa resultat kan man dela upp dels i faktiska och dels i upplevda resultat. Upplevda resultat kan utgöras av kunder/ medborgares åsikter och upplevelser av den tjänst vi erbjuder exempelvis genom enkäter. Faktiska resultat kan vara t.ex. hur många elever som når allmän behörighet för att söka till gymnasieskolans nationella program, antal anmälningar enligt Lex Sara i äldreomsorgen eller antal som åker kollektivtrafik. För att kunna presentera en komplett bild bör vi alltså fundera på hur vi kan mäta och presentera kvalitet ur alla tre begreppen. I Piteå är vi dock överens om att våra mål, och nyckeltal ska ha sin utgångspunkt ur medborgarnas perspektiv.

– I detta arbete är alla anställda viktiga för att vi ska kunna presentera de resultat som verksamheterna presterar, säger ekonomichef Mats Berg som leder kvalitetskedjans arbete.

– Det är viktigt att bevara alla de goda kvalitéer vi kan se i våra mätningar, men det är också viktigt att hitta åtgärder för att förbättra de resultat som vi inte är nöjda med. För att nå uppställda mål och uppfylla vår vision Piteå - det är hit man kommer när man kommer hem, krävs det att vi samverkar med varandra och att vi utgår från pitebornas perspektiv, säger Mats avslutningsvis.

Text: Anna-Lena Pogulis 

Demokratiarbetet är viktigt att utveckla, syftet är att medborgarna ska känna att de kan vara delaktiga och påverka hur vårt framtida Piteå ska se ut, säger kommunalrådet Helena Stenberg. Delaktighet handlar om olika delar och inom kommunen kan vi arbeta på flera olika sätt för att ge förutsättningar för delaktighet. ◗ Information - genom vår hemsida, tryckta foldrar, möten ◗ Inhämta synpunkter - genom t.ex. enkäter och samråd ◗ Inbjuda till dialog - seminarier och möten ◗ Möjlighet till samverkan - arbetsgrupper, olika former av råd ◗ Medbestämmande - omröstningar Under 2007 har Piteå kommun genomfört ett antal olika kommunövergripande undersökningar till våra medborgare. - Unga i Piteå tycker - SCB medborgarundersökning högre än andra kommuner Helena säger att om hon kort sammanfattar de undersökningar vi genomfört visar resultatet att Piteborna känner sig trygga, att vi har en god rättssäkerhet och en hög

personaltäthet i kommunen. Medborgarna upplever ett gott bemötande i kontakt med våra verksamheter och tillgängligheten är hög vad avser möjlighet att få kontakt och svar via telefon.

– Piteå ligger betydligt högre än andra kommuner när det gäller frågan om medborgarna skulle rekommendera andra att flytta till kommunen; kanske det är fler och fler som delar vår vision: Piteå – det är hit man kommer när man kommer hem, säger Helena.

Medborgarnas åsikter kan också sammanfattas i några utvecklingsområden:

◗ Barn och ungas hälsa

◗ Gator och vägar

◗ Kollektivtrafik

◗ Medborgardialog

Du som vill veta mer om de resultat som framkommit både från medborgarundersökningar och från de jämförande nätverk som piteå ingår i kan gå in på kommunens resultatsida på hemsidan för Piteå kommun www.pitea.se och välja Kommun och politik och därefter klicka på Resultat och Kvalitet. Det är den plats där kommunen presenterar verksamheternas resultat så att piteborna vet vad de får ut för skattepengarna.

Text: Anna-Lena Pogulis

 

Ja, nu finns sammanställningen av ungas åsikter ute på webben; ”Hur vill de unga att Piteå ska se ut i framtiden? ”Vad vill de unga förändra och förbättra?” Ja, många intressanta synpunkter har kommit in om både skola, fritid, kollektivtrafik och livsmiljö och boende.Tveka inte. Gå in på: www.pitea.se/unga

 

Innan den sista maj ska äldreomsorgen ha genomfört femton studieresor utanför Sveriges gränser. Femton resor på två månader?!

– Ja, det är faktiskt sant! Vi har fått 1 117 000 kronor av staten för att genomföra det här projektet, säger en nöjd Lena Esbjörnsson. 2007 kom en spontant fråga från en undersköterska med rötter i Norge, som jobbat inom hemtjänsten i elva år.

– Har inte svenskar lust att se hur man jobbar i andra länder? När Lena Esbjörnsson, verksamhetsutvecklare inom äldreomsorgen, presenterade projektidén för Kompetensstegens handläggare och undrade om det fanns pengar att söka för just detta ändamål, fick hon inget direkt svar. Men redan samma eftermiddag ringde telefonen.

– Fortsätt! Vi är positiva till er idé! Syftet med erfarenhetsutbytet är att man i en allt mer internationaliserad värld vill vi få en omvärldsorientering där man kan ta lärdom av andra länder och få kunskap som kan användas i den egna verksamheten.

– Skapa en positiv inställning till integration och kunna ge god omsorg och till dem som behöver hjälp och som kommer från andra länder, förklarar Lena.

I september 2007 fick all fast anställd personal, född och uppvuxen i ett annat land, och som jobbar inom äldreomsorgen, möjlighet att söka erfarenhetsutbyte inom Norden eller något annat land i världen. Kravet var att de som sökte skulle fungera som tolk och reseledare och att personer från den egna verksamhet och ledningen skulle ingå i gruppen. Det kom in sju ansökningar. Därefter vidgades möjligheterna och all fast personal fick möjlighet att söka. Då kom det in åtta nya ansökningar.

Studieresor till Bosnien, Norge, England, Polen, Finland, Spanien, Island, Danmark och Sri Lanka har bevliljats - det sistnämnda är dock osäkert eftersom det varit så oroligt i landet.

– Det finns ett enormt engagemang och driv hos personalen. Och det är de själva som tagit kontakt med respektive land, planerat, ringt, mejlat och ringt, säger Lena, som håller ihop projektet genom bokning av biljetter, söka delegation för utlandsvistelse och försäkringar.

– Det här är hur kul som helst, säger Toril Josefsen, som ställde den där spontana frågan i fjol. Och i år den 12 maj åker hon iväg med två arbetskompisar och sin arbetsledare till Nordreisa kommun, som ligger 25 mil norr om Tromsö. Innan kärleken lockade Toril till Piteå jobbade hon nämligen 14 år på ett sjukhem där. Där ska de besöka Sonjatun Helsecenter för att se likheter och skillnader i verksamheten, och hur man jobbar. Toril får dessutom möjlighet att visa sina hemtrakter.

– Jag är stolt över mitt ursprung och det ska bli jätteroligt att få visa mina jobbarkompisar både mitt gamla jobb och mina rötter. Det är så vackert, säger hon och glittrar med ögonen.

De har gjort en förstudie, en kostnadskalkyl och en presentation av vad de ska göra under tre intensiva dagar. Två sjukhem och två demensavdelningar, vårdcentral, hemtjänstlokaler, rehabcenter för geriatri, afasi och talpedagog/logoped för strokepatienter ska få besök.

– Det ska bli intressant, säger Carina Bergmans som jobbat inom hemtjänsten sedan 1986 och nu får åka med Toril västerut. Och eftersom de kommer att vara i Norge över den 17 maj så ska folkdräkten med.

– Passar den inte får jag väl sy ut den, säger Carina och skrattar. En intressant vår med mångalintryck som avtryck väntar. Och till hösten blir det verksamhetsdagar att se fram emot, då alla resor ska presenteras. Välkomna hem!

Text: Susanne Jacobsson

 

Kompetensstegen är en flerårig nationell satsning för att stödja kommunernas långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg för äldre. Utgångspunkten är att genom idéer, råd och stöd inspirera och uppmuntra till kvalitetsarbete genom verksamhetsnära kompetensutveckling av personalen.

 

Innan du över huvud taget börjar titta på begagnade bilar bör du fundera på vilka behov du har. Bestäm dig helst också för ett prisläge. På Konsumentverkets webbplats finns bland annat Bilkalkylen, där du kan räkna ut vad det kostar att äga och köra olika bilar. Här finns också begbilguiden där du kan läsa om besiktningsresultat, säkerhetsutrustning, tekniska data, miljöegenskaper, cirkapriser och mycket annat. Titta gärna på besiktningsresultaten. Innan du slår till bör du kontrollera i vilket skick bilen är i. Gärna med hjälp av en checklista, så att du inte missar något viktigt. En annan möjlighet är att testa bilen hos någon oberoende teststation, t ex hos Bilprovningen eller någon av Motormännens teststationer. Det är en liten kostnad i sammanhanget och ett sätt att undvika en dålig affär. Om du handlar av en bilfirma - se till att bilen är varudeklarerad enligt Konsumentverkets riktlinjer samt och se till att få varudeklarationen ifylld och underskriven. Kontrollera också när bilen ska besiktigas hos Bilprovningen nästa gång. Du kan också fråga tidigare ägare. Via Bilregistret hos vägverket går det att få tag på de tre senaste ägarna till en bil. Se till att få allt som du och säljaren kommer överens om inskrivet i ett köpekontrakt. När du hittat en bil som verkar bra - se till att få den testad om du köper privat. Glöm inte att du som köpare ansvarar för att bilen är försäkrad efter det att du köpt den. Att både säljare och köpare ska anmäla till Vägverket att det finns en ny ägare till bilen. Detta ska göras på registreringsbeviset. Läs mer på Vägverkets hemsida. Vem äger bilen? Vid privatköp ska du alltid ta reda på vem som äger bilen och vem den är registrerad på. Kontakta Trafikregistret, till exempel via talsvarstjänsten (tel 077-125 25 25) eller vägverket via Internet. Begär att få se kvitto! Om bilen är köpt på kredit (eller är ”leasad”) och betalningar återstår, löper du stor risk att antingen få lämna tillbaka bilen till den rättmätige ägaren eller att få betala den igen. Vid köp på avbetalning gäller så kallat återtagandeförbehåll. Det innebär att den som köpt bilen inte kan sälja bilen innan den är helt betald. Sedan den 1 oktober 2001 antecknas återtagandeförbehåll normalt i Trafikregistret hos Vägverket, så kolla alltid där.

www.vv.se (fordon - sök fordons och ägaruppgifter)

Text: Siv Pettersson 

Plötsligt händer det – mitt i centrala Piteå – en trafikolycka med ett 30-tal inblandade. Några döda, flera skadade och många chockade. Det är scenariot som målas upp när Posomgruppen har table-top-övning på Kyrkcentrum.

– Det innebär att vi enbart ska pröva vårt tänkande, säger Rikard Aspholm, säkerhetssamordnare på Räddningstjänsten. Det är han och Inger Kyösti, samordnare för POSOM, som planerat dagens övning.

Nu har olyckan alltså inträffat och ett tjugotal personer av de drabbade, men inte skadade, är på väg hit till Kyrkcentrum.

– Och det är ni som sitter här just nu som fick meddelandet från SOS att ni skulle infinna er på stödcentrat. Vad gör ni? frågar Inger Kyösti. Det blir knäpp tyst i lokalen, men snabbt är tankeverksamheten i full gång hos de tolv stödmedlemmarna.

– Fixar fika och ljus, säger någon.

– Fördelar roller, säger en annan.

– Namnskyltar, filtar, pressansvarig, telefonlistor, information… så rullar det på. Inger som utrustat sig med tre blädderblock och en penna, är lugn, fokuserad

och har full koll. Tre rubriker är snabbt på plats: ”Lokaler”, ”Personal” och ”Drabbade” och hon samlar de förslag som kommer under respektive rubrik.

– Prio ett, samla ihop er och p r a t a med varandra. Prioritera rollfördelningen så att den är klar när de drabbade kommer, annars infinner sig absolut inget lugn. Se till att ni skapar er det utrymmet. Det är otroligt viktigt säger Inger. En del av de som deltar i övningen befinner sig på Kyrkcentrum för första gången, andra jobbar i lokalerna dagligen dags - så därför blir det självklart en rundvandring så att alla får någorlunda koll på vad som finns på de två planen; kök, nödutgångar, samtalsrum, toaletter, filtar m m.

När övningens första del är över ansluter fyra personer från basgruppen för att fånga upp synpunkter och idéer. Inger Kyösti gör en kort sammanfattning.

– Det här kan tyckas se ut som ett virrvarr, säger hon och pekar på blädderblocken, men det känns ändå som att ni har koll på vad som behövs, och att det kommer att fungera när det händer. Rikard Aspholm, säkerhetshandläggaren som målade upp hela scenariot i början, har suttit med och lyssnat och ger lite feedback.

– Ni har varit jätteduktiga och fått med många viktiga saker. Det jag kan känna är att ni behöver en tydligare struktur, säger han. Nu är ju även delar av basgruppen på plats och kan snabbt meddela att det finns en struktur med tydliga roller, och att alla i basgruppen har en ersättare. Det som dock skapat viss förvirring är bara det att alla i stödgruppen inte känner till den.

– Men borde inte vi i stödgruppen också dela in oss i mindre grupper för att tydliggöra våra funktioner och bli effektivare, föreslår någon. Det finns säkert de som känner sig mer lämpade förvissa uppgifter. En god idé som basgruppen noterar. Hur man i Posomgruppen ska förhålla sig till pressen var en återkommande fråga under eftermiddagen, för- och nackdelar, lokalpress kontra riksmedia. För vissa i gruppen känns det knepigt, för andra klockrent. I POSOM:s basgrupp finns en person utsedd att ha informatörsrollen och möta media. Avslutningsvis en fråga från Räddningstjänsten till hela POSOM-gruppen.

– Jag har suttit och hoppats att någon av er skulle fråga ”Vad gör vi med oss själva efter en sådan här situation?” Återkoppling är superviktigt – att man kan ventilera vad som hänt. Det måste finnas en plan även för det, och det får ni inte vänta med tills det är skarpt läge, säger Jan-Erik Vidgren, Räddningstjänsten. Startsamtal och uppföljning är alltså jätteviktigt. Precis som den här övningen. Och förhoppningsvis känner de som varit med sig bättre förberedda när det blir skarpt läge. Det är inte frågan om, utan när… 

POSOM – psykiskt och socialt omhändertagande. POSOM-gruppen ingår som en del i Piteå kommuns beredskapsplanering. Aktiveras endast vid större olyckshändelser och katastrofer när inte samhällets ordinarie resurser räcker till. Har som uppdrag att:

– upprätta informations- och stödcentrum med stöd till individer och familjer.

– samverka med övriga organisationer som berörs av olyckan.

– verka för utbildning av den egna organisationen. Samordnare för POSOM: Inger Kyösti (69 62 59) 

Vid Repris i Öjebyn pågår ständigt arbete med att ge gamla föremål ny glans och återvunnet liv. Det senaste tillskottet bland verksamhetens många grenar är det café som de anställda gemensamt har färdigställt enbart av återvunnet material. Här kan personalen, men naturligtvis även butikens kunder, vila sina trötta fötter samtidigt som de njuter av gott fika och trevligt sällskap.

– Vi är jättenöjda med vårt nya café och hoppas att det ska nyttjas flitigt av piteborna, säger Christer Nykänen, verksamhetsansvarig vid Repris. 

Ett kistebrev är ett handkolorerat ettbladstryck eller träsnitt som ofta klistrades in i kistlock, tidigare i skyddande och senare endast i dekorativt syfte. Kistebrev utfördes av brevmålare redan innan boktryckerikonsten var uppfunnen. Motiven var till större delen bibliska och moraliska, men även historiska och folkloristiska motiv förekom, liksom porträtt av kungar och drottningar. I en bok från 1807 i Rosviks byakista finns ett kistebrev inklistrat med texten: Bonde = lyckan En åtta kos Bonde som hafer en häst Gudfrucktig och ärlig god granne der näst Sin Gud och Kung trogen med hwar mans attest Wet intet af Länsman ej eller nån rest Bor långt up i skogen har sällan nån gäst Är fri från herrgåln krig hunger och päst Wäl brukar sin åker, äng, spada och läst Förnögd med sit walmar, skinböxor och wäst Säms väl med sin hustru den han sig har fäst Bär omsorg för sina för själen dock mäst Är litet låghalter god wän mäd sin Präst Samt glad i sit arbet den mår aldra bäst

 

Kommunledningskontoret Infouppgifter Strategiskt arbete som b l a innebär samordning av kommunens informatörer och ansvar för kommunövergripande informationsfrågor. Skriver, fotograferar, stöd till förvaltningar och politik. Krisinformation. Övrigt på förvaltningen Samordnare av kommunens vänortssamarbete. 

Barn o Utbildning Infouppgifter Webbmaster för BUN:s hemsida, publicerar nyheter på webben, utvecklar Barn och Utbildnings centrala hemsida, utformar broschyrer, svarar på telefonförfrågningar från allmänheten, sitter med i redaktionen för Pitekvarten. Övrigt på förvaltningen Personuppgiftsombud, sekreterare i barnoch utbildningsnämnd/arbetsutskott/central samverkan, skoljuridik, sekretess, synpunktsansvarig, arkivansvarig. 

Socialtjänsten Infouppgifter Allt ifrån informationsskrifter till nyheter på hemsidan och kontakter med press. Övrigt på förvaltningen Samordnare för POSOM, deltar i Folkhälsorådets arbetsgrupp, är utredare och arbetar med verksamhetsutvecklingsfrågor, deltagare i olika arbetsgrupper av kommungemensam karaktär och sitter med i socialtjänstens ledningsgrupp. 

Kommunledningskontoret Infouppgifter Skriver och fotar för bl a Pitekvarten och Inflyttartidningen, producerar nyheter för web, tar fram informationsmaterial i olika former, affischer, OH-presentationer, foldrar, förslag till logos, annonser m m.

Socialtjänsten (HO) Infouppgifter Informationsansvarig för handikappomsorgen, dvs hemsida samt allt skrivet material som vi ger ut, typ broschyrer. Övrigt på förvaltningen Övergripande utredningar, internkonsult i utvecklings- och kvalitetsfrågor, fortbildning, ofta med i samverkansgrupper, nyproduktion av gruppbostäder, chef för 6 boendechefer och personal. 

Socialtjänsten (ÄO) Infouppgifter Håller kontakt med media, skriver pressmeddelande och i Kvarten.Information till pernsionärsgrupper/organisationerHjälper till med texter på avdelningen, ser till att loggan kommer med. Hemsidan. Övrigt på förvaltningen Verksamhetsutvecklare med kvalitetsarbete, stödja processer i verksamheten. Utbildningsfrågor för närmare 1000 personer, svarar på motioner, söker externa medel, och är i övrigt en diversearbetare. 

Miljö och Bygg Infouppgifter Försöker nosa reda på nyheter och uppdatera webben. Skriver pressmeddelanden och gör infomaterial av olika slag. Övrigt på förvaltningen Planering och uppföljning av miljö- och byggkontorets verksamhet. Utredningar, taxor, delegation mm. 

Socialtjänsten (IFO) Infouppgifter Bevaka det som händer på IFO, publicerar nyheterna på hemsidan och ett övergripande ansvar för vår del av socialtjänstens hemsida. Resurs för de som gör broschyrer eller annat informationsmaterial. Övrigt på förvaltningen Verksamhetsutvecklare på Individ- och familjeomsorgen med ett särskilt ansvar för Resurscentrum. 

Teknik och gatu Infouppgifter Förvaltningensnyhetsbrev, meddelanden och uppdateringar på TG Insidan egna sidor, Presentationer, instruktioner och rutiner, blanketter, verksamhetsoch årsberättelser Utformar och uppdaterar info på förvaltningens webbsidor, pressmeddelanden, annonsering, allmän information till kommunmedborgare per telefon. Övrigt på förvaltningen IT-ansvar. 

Kultur och Fritid Infouppgifter Nämndens formella informationsmottagare/ distributör. Samordnar och distribuerar förvaltningsövergripande information. Övrigt på förvaltningen Nämndssekreterare Förvaltningens officiella e-mail brevlåda. Registering av ärenden till nämnden o. synpunkten. Telefoni, m m. 

Kultur och Fritid Infouppgifter Yrket är i sig ett informatörsjobb. I min tjänst ligger ansvar för marknadsföring; jag gör flertalet av våra annonser, affischer, pressmeddelanden. Deltar i interna informationsnätverket, förmedla info åt båda hållen

– om biblioteksnytt till övriga i gruppen, om kommunnytt till bibliotek. Övrigt på förvaltningen Bibliotekarie på Stadsbiblioteket med referensarbetet som en central sysselsättning. Informerar grupper om folkbiblioteksverksamhet i allmänhet och Stadsbiblioteket i synnerhet. Ingår i den grupp som ser på nya databaser, upphandlar och därefter internutbildar bibliotekspersonal. 

Fastighetskontoret Infouppgifter Ansvarar i ledningsgruppen för protokoll och övrig information som ska länkas ut till förvaltningens medarbetare. Ger kontinuerligt ut ett internt nyhetsbrev. Vad som behöver utvecklas är vår hemsida. Övrigt på förvaltningen Verksamhetsutvecklare som det senaste året har prioriterat interna utredningar och projekt för verksamhetsutveckling med ambitionen att förbättra både den interna och externa kommunikationsstrukturen. 

Tillväxtkontoret Infouppgifter Producerar näringslivsmagasinet Made in Piteå samt nättidningen Live in Piteå, planerar för innehåll i bilagor, svarar för annonsering, webbinformation, artiklar i b l a Pitekvarten, presentationsmaterial, arrangerar mässdeltagande, fotograferar, skriver och layoutar i olika format. Övrigt på förvaltningen Förutom informationsfrågor, olika företags- och tillväxtrelaterade frågor eller projekt. 

Turistbyrån Infouppgifter Möter människor i olika former hela dagarna, dels näringen, och dels besökare och Piteåbor som behöver mycket information via webb, mail, telefon, post och över disk. Övrigt på förvaltningen Turistbyråchef med drift och verksamhetsansvar av Piteå- och Jävre turistbyråer. 

NAV Infouppgifter Fixar broschyrer och annat informationsmaterial, samlar in material från tillfällen förvaltningen har medverkat i media, fixar annonser etc. Övrigt på förvaltningen Datautbildare för vuxenstuderande och för anställda i Piteå Kommun. 

Räddningstjänsten Infouppgifter Information till media vid förhöjda olycksrisker, främst genom pressmeddelanden. Stöd till den enskilde genom råd och information. Produktion av informationsoch presentationsmaterial och broschyrer samt material till diverse interna skrifter. Övrigt på förvaltningen Stf. räddningschef, avdelningschef för den förebyggande verksamheten. Samordnar kommunens säkerhetsarbete på uppdrag av kommunstyrelsen mm. 

on är pensionär nu, på pappret i alla fall. Jag träffar Inger Haapaniemi på stan ett tag efter att hon fyllt 67 och blivit avfirad tillsammans med tre andra arbetskamrater, som firades av helt andra anledningar.

– Det är helt underbart att få lämna jobbet med den känsla som mina arbetskamrater väckte hos mig hos mig, säger Inger nästan lite rörd, när vi bestämmer för att träffas igen för att prata mer. Under vårt samtal så kommer Inger ofta in på hur viktigt det är att ”bli sedd”, för den man är, för det man gör, som arbetskamrat och som människa. Att man inte ska räknas bort, även om de personliga målen blir andra under de sista åren på jobbet.

– För många är det också ett sorgearbete att sluta sitt arbete, någonting vi kanske inte pratar särskilt ofta om, säger hon och tror att det skulle vara en bra idé att på någon sätt samla folk som ska gå i pension för att prata om det. – Jag tror att de flesta egentligen börjar mycket tidigare med pensioneringsprocessen, säger hon. Ju mer det närmar sig desto mer medveten blir man om andra som går i pension, man börjar fantisera och skapa egna bilder av vad det kommer att innebära.

– Och den känsla man har när man lämnar ifrån sig nyckeln har man med sig länge, säger hon och påpekar hur destruktivt det kan bli om man går i pension i bitterhet. – För då är det bitterheten man bär med sig och den kan förgifta en tid som borde få bli bra. Snart kommer kommuner att få slåss om arbetskraften på ett helt annat sätt än man gjort på länge och då är det viktigt att de som går kan vara goda ambassadörer i mötet med dem som är unga.

– Och då är det oerhört viktigt att få ett fint avslut säger hon, 67-åringen som fick ett arbetsgivarintyg den dag hon pensionerades - ett intyg hon använder när hon söker nya uppdrag.

Text: Gerd Sävenstedt