| Mera

pitekvarten nr 3, 2008

KOMMUNCHEFEN

”Det är viktigt att få känna sig delaktig och behövd”
 
Sommaren har övergått i höst. En härlig årstid som bjuder på frisk luft och färggrann natur. Jag gör mitt bästa för att försöka hinna med att njuta av allt det härliga i naturen. Blåbärsplockningen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig; den frös inne kan man säga. På jobbet innebär hösten lite av en nystart tycker jag. Verksamheterna kör igång med full kraft igen efter en mindre intensiv sommarperiod med välbeh´< arbetsplatser. våra på vardag vår i sätt olika mängd en och fortlöpande förhoppningsvis vi får Detta uppmuntran. uppskattning stöd, känner att viktigt det är arbete vårt lusten behålla uppe tempot hålla orka skall för Men arbete. förfogande till har tid den inom in pressas minst inte almanackan rymmas som mycket ord andra med Det av. känsla jag omfattning större allt aktörer många samverkan bred väldigt arbetar Vi andra. företagare träffar externa liksom bokas arbetsmöten Interna bokningar. alla av överhettad förmodligen paus, tog trött blev elektroniska när häromdagen erfara fick vilket verktyg, oerhört ett ju blir arbetet I möjligt. långt så strukturera verksamhetsåret planera om handlar Hösten mötesuppehåll.>
 
Men uppmuntran kan vi väl aldrig få för mycket av. Detta år gör vi inom Piteå kommun en kraftfull satsning av ett ganska ovanligt slag. Vi inbjuder alla våra anställda till en helkväll med magisk show och efterföljande buffé.
Bakgrunden till att vi gör denna insats i år är ett sätt att visa vår uppskattning över det arbete ni alla utför i era verksamheter. Ni har alla bidragit till det goda resultatet i fjolårets bokslut. Det är viktigt att få känna sig delaktig och behövd för att nå uppsatta mål. Detta år avslutas också projektet Pitesund med ett bra resultat. Under projekttiden har sjukfrånvaron så gott som halverats. En rad insatser är gjorda under dessa år och vi ser tydliga resultat i att fler utövar någon form av motionsaktivitet, fler aktivitetskort lämnas in och antalet som nyttjar friskvårdssubventionerna ökar. Många arbetsledare har också nyttjat utbildningstillfällen som erbjudits, allt i linje med att skapa hälsofrämjande arbetsplatser. Avslutningsvis vill jag tacka er för ett gott arbete och fortsätt att hålla lågan uppe i det goda arbete som kommit igång under Pitesund. Jag hoppas vi alla får en trevlig kväll och en häftig upplevelse när den internationella magishowen Stormen sveper in i decembermörkret. 
HELENE BÄCKLUND RÖCKNER

ARBETSLAGSUTVECKLING - Vilken härlig uppfinning!

Vi assistenter, Birgitta, Birgitta, Gull-Britt, Karin och Britt-Inger samt den tålmodige mannen L. E styrde kosan till Haparanda där vi skulle utvecklas och jobba med FAS. Färden gick via Råneå där vi morgonfikade på café Tosca. Rekommenderas! Ett stopp till gjordes på Göta magasinet i Kalix. Måste upplevas! Redan i entrén bad den tålmodige till högre makter, inte bara en utan två gånger. I Haparanda möttes vi av synen av ett stort blått hus med gul text, IKEA. Vi vek naturligtvis av åt ett annat håll och hamnade på Cape East, ett helt ok boende med anor från Stockholm. Husen (höga) har nämligen forslats dit och såg egentligen lite malplacerade ut, men standarden och frukosten var god.

OM FRAMTIDEN

Efter lunch packade alla ihop sig i den tålmodiges rum och vi började jobba med FAS 1. Det dröjde inte länge innan diskussionerna var i full gång och vi tyckte att det var ett lätthanterligt material som gav både direkta reflektioner och eftertänksamhet, där vi fick möjlighet att diskutera frågor som angick oss och vårt arbetslag. Vi hade intressanta resonemang om framtiden och hur den kan tänkas att utvecklas inom vårt arbetsområde.

HÖLL LÅG PROFIL

En liten paus gjordes dock, då vi fick rekognosera i det stora blå huset med gula bokstäver så att vi skulle hitta dan efter. Den tålmodige mannen höll låg profil och skjutsade oss dit vi ville! Middag intogs i stan och sen var det dags för aftonstudier FAS 2 på Campen. Alla hade tydligen tänkt samma tanke, GODIS! Bordet dignade under tyngden och var en syn att skåda, papperen fick vi ha i knäet. Nattmanglingen slutade vid 23-tiden, för att sedan återupptas morgonen efter med FAS 3

”SLICKE SLUGT BESLUT”

När vi var mättade med kunskap knorrade magen av hunger. Lunch på IKEA - ”slicke slugt beslut”. Sagt och gjort, ut ur bussen klev förväntansfulla damer med lyster i ögonen som med olika upplägg metodiskt arbetade sig igenom de målade pilarna på golvet. Den tålmodige mannen höll sig diskret i bakgrunden med en kopp kaffe som sällskap, men lika plötsligt fanns han till hands när vi behövde en hjälpande hand. Hur sen allt rymdes i bussen är en annan historia. Men en sak är säker! Den tålmodige mannen, LARS EKMAN, är självskriven vid nästa utflykt.

I MINA TANKAR

I serien ”I mina tankar” får kommunens anställda möjlighet att reflektera kring olika företeelser och upplevelser. Här ges utrymme att utveckla tankar till ord. I detta inlägg skriver Dan Berggren vid NAV om tillgängligheten ute i samhället.
 
Tillgänglighet kan ha många olika innebörder. Allt från att vi som kommunanställda ska vara tillgängliga för medborgarna till att miljöer och information ska vara tillgängliga för människor med funktionsnedsättningar. Jag tänker koncentrera mig till det senare.
 
Att saker är otillgängliga upptäcker jag som blind varje dag. Enligt ett riksdagsbeslut ska alla offentliga miljöer och all information vara tillgänglig senast 2010, alltså om mindre än 1,5 år. Hoppas ett under ska ske.
 
Inom vår kommun har beslut fattats om att göra anpassningar som efter 20 år ännu inte är genomförda. Ett sådant är att utforma ledstråk på Stadsbiblioteket. Det finns också bra saker som t ex ticksignalerna vid övergångställena på Sundsgatan vid kanalen. Det underlättar mycket för oss synskadade.
 
Piteå kommun vill hålla sina medborgare väl underrättade bl a genom utskick av populär versioner av verksamhetsberättelser. Den lästes bara in en gång. Varför är det inte ”Värt att veta” för synskadade varje gång? Andra saker som är av extra stor betydelse, exempelvis om förändringar av färdtjänst, får vi aldrig i anpassat format, alltså inläst eller i punktskrift.
 
Om man har ett speciellt program till sin dator som läser upp vad som står på skärmen har Internet inneburit en revolution. Att kunna läsa nästan allt själv är fantastiskt. Då är det ändå mer frustrerande när vissa hemsidor är gjorda på ett sådant sätt att de inte går att läsa. Piteå kommuns hemsida är i stort sett OK och jag vet att man ansträngt sig för att göra den tillgänglig. De som ofta brister är tidningar som använder flash och andra visuella saker utan att komplettera med text.
 
Hur bra tillgänglighetsanpassat samhället än kommer att bli räcker det inte. Det kommer alltid tillfällen när det behövs personlig service. Det gäller vid inköp i butiker eller vid byten när man reser. Både i butiker och vid resor har det blivit betydande försämringar de senaste åren. Flera synskadade har nekats hjälp i dagligvarubutiker. Vid byte mellan ex buss och tåg är det ibland omöjligt att få hjälp. Det är ofta olika transportföretag och ingen tycker sig ha ansvaret. Kollektivtrafiken är oftast upphandlad av offentliga huvudmän och det vore väl enkelt att ställa krav vid upphandlingar att ledsagning vid byten ska ingå för dem som får uppdragen.
 
Ett bra tillgängligt samhälle är bra för alla och kostar inte mycket om det görs direkt. Men för att nå målen till 2010 måste ganska mycket pengar till så här i efterhand. Hur mycket har vår kommun satt av i budgeten för detta?

Vad händer med våra ungdomar efter att de slutat skolan?

Piteå går nu in i ett pilotprojekt tillsammans med Norrtälje, Göteborg och Vallentuna för att försöka få en bild av ungdomars väg till etablering i samhället. För att få en väl grundad bild av hur det är för unga vuxna att etablera sig och vilka livsvägar de går, så kommer perspektiven att sträcka sig från födseln till de är 29 år. Kunskapskällorna kommer att vara registerdata från SCB:s databaser samt enkätundersökningar som kommer att genomföras under våren bland ungdomar födda 80, 83 och 90.
Fokus för pilotprojektet kommer att vara metodutveckling, både för att bearbeta och analysera materialet. Det finns ett behov av att utveckla metoder som kommunen ska kunna använda för att identifiera faktorer och strukturer som ligger till grund för, eller motverkar, unga vuxna att etablera sig.
– Om projektet kommer in i en permanent fas, kan det här kan bli oändligt, då tanken är att nya födslokullar kontinuerligt kommer att lyftas in i studien, säger Niclas Ekberg, barn- och utbildning som tillsammans med representanter från NAV, KLK och BUN utgör projektgruppen i Piteå.

Signaler som ger makt

Bli medveten om härskarteknikerna, bemöt dem och förhindra att de händer igen!, uppmanade Carina Wedin, AGERA coaching & ledarskap, när hon i början av september föreläste för 220 personer.
– Har du någon gång varit i ett sammanhang där du känt missnöje, en klump i magen eller kanske en känsla av ”Oj nej!”, frågade hon deltagarna. Då kanske du är utsatt för en härskarteknik. Dessa får dig att känna dig dålig, fortsatte hon. Hon är certifierad ICF-coach (International Coach Federation) och har beteendevetenskaplig högskoleutbildning med psykologi som huvudämne. Genom definitioner och exempel skapade hon medvetenhet, synliggjorde härskarteknikerna och visade på hur man kan bemöta dem med motstrategier samt uppmanade till att föregå med gott exempel och i stället använda sig av något som hon kallade bekräftartekniker.

FEM HÄRSKARTEKNIKER

Vid föredraget visades en intervju med den norska politikern Berit Ås som blev Norges första kvinnliga partiledare och anses vara den person som identifierat och namngivit de fem härskarteknikerna; osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Under sitt politiska arbete blev Ås snabbt medveten om hur andra försökte osynliggöra henne genom att inte lyssna eller visa bristande uppmärksamhet när hon talade.

OLIKA SÄTT

Härskartekniker är samlingsnamnet på olika signaler, kroppsspråk och attityder som personer skickar ut, medvetet eller omedvetet, i syfte att skaffa sig makt.
– De flesta har någon gång blivit utsatt. De kan leda till att du blir osynliggjord, osäker, förbigången, ledsen och arg. Kanske till och med sjukskriven, berättade hon.
– Om vi lär oss känna igen signalerna kan vi minska deras verkan och även förebygga att vi inte själva använder dem mot andra, förklarade Wedin.

MOTSTRATEGIER

– Blir du utsatt, behåll ditt lugn och visa att du inte accepterar beteendet, uppmanade hon och nämnde motstrategier till respektive härskarteknik såsom att ta plats, ifrågasätta, be att få korten på bordet, bryta mönstret och intellektualisera. Wedin uppmanade publiken att tänka på en människa från vardera Amerika, Ryssland och Japan och sedan välja en av dessa.
– Kan ni beskriva hur hon ser ut? frågade hon. Det visade sig att bara cirka 5 % av deltagarna tänkte på en kvinna.
– Ändå ska Sverige vara världens mest jämställda land, betonade hon med ett leende och berättade att hela 79 procent av cheferna i Piteås företag är män och endast fem av Sveriges börsnoterade bolag har en kvinna som verkställande direktör.
– Därför är det viktigt, inte minst för kvinnor, att lära sig tyda tecken på härskartekniker och bygga upp motstrategier, uppmanade hon. Föreläsningen arrangerades av Piteå Företagarcentrum, ett projekt finansierat av Europeiska Unionen, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Piteå kommun.
EVA LUNDQVIST, GRAFERA (text) 

Besöket förde med sig många tankar och funderingar

Hajra Pirija, undersköterska vid äldreomsorgen, fick möjligheten att inom ramen för ”Kompetensstegen” göra ett erfarenhetsutbyte i sitt hemland. Här berättar Hajra om resan till Bosnien som hon gjorde tillsammans med två kollegor från äldreomsorgen.
 
Jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle få den här chansen att få åka till mitt hemland med mitt jobb och även ta med mina arbetskompisar för att visa dem mitt hem, min familj och hur äldreomsorgen fungerar i Bosnien.
 
Nu har dagen för avresan kommit och jag kan fortfarande inte förstå att vi ska åka iväg. Jag tänker väldigt mycket kring resan: Hur det ska gå? Kommer Christina och Heléne att trivas? Förväntningarna inför besöket inom äldreomsorgen är stora. Jag har inte heller varit där tidigare och vet inte hur de har det där. Det ska bli väldigt intressant att se hur det ser ut och om det finns några likheter med vården i Sverige.
 
Nervositeten stiger när jag sätter mig i taxin för nu har jag äntligen förstått att detta är på riktigt och vi är verkligen på väg. Det är kallt i Piteå och alla vi tre är trötta på kylan och längtar efter värmen. Flygresan till Dubrovnik går bra och nervositeten har släppt. När vi kliver av flygplanet får vi nästan en värmechock. Det känns väldigt skönt att äntligen vara framme och alla vi tre ler. På ankomstterminalen väntar min lillebror för att skjutsa oss till min hemstad Stolac.
 
Först tar vi en promenad i Dubrovnik och sen åker vi hem till mig. Det är vackert i Dubrovnik. Folk badar och allt är grönt. Vi njuter av utsikten. Bilresan går bra och äntligen är vi framme. Det är sent på kvällen, men innan läggdags besöker vi mina föräldrar och mina syskon som bor på andra sidan stan. Det känns bra att äntligen få träffa dem och att mina arbetskompisar får lära känna dem. Alla är väldigt glada när de ser oss; vi pratar och skrattar mycket och jag känner mig lycklig. När vi sen kommer hem får jag höra från Kicki och Heléne att jag har en kärleksfull och härlig familj och det värmer.
 
Dagarna flyger iväg men vi har hunnit med väldigt mycket: besökt min familj, åkt runt på sightseeing runt om i Hercegovina och självklart besökt två äldreboenden och även gjort hembesök. I Mostar besökte vi två äldreboenden och det var blandade känslor. Personalen och de boende var underbara och tog emot oss med öppna armar och vi kände oss välkomna. Förhållanden på båda ställena var inte de bästa och jag insåg ganska fort hur bra vi har det i Sverige både vårdtagare och personalen. Flera av vårdtagarna delade rum som var för små, personalen jämfört med antalet vårdtagare var för få men enligt dem gick det bra att utföra arbetet och alla verkade nöjda med det lilla de hade. Besöket gick bra och detta förde med sig många tankar och funderingar. Jag och även mina arbetskollegor var berörda av besöket och tänkte länge på hur de hade det, hur vi skulle kunna hjälpa dem och hur tacksamma vi borde vara för det vi har hemma i Sverige. Sedan slog det mig att ingen av de äldre hade under vårat besök klagat på något och de verkade lyckliga och det kändes bra. De fick omsorgsfull omvårdnad och mycket kärlek vilket verkade räcka för dem. Veckan har gått relativt fort och sista dagen gjorde vi hembesök hos en familj som tog hand om sin mamma. Det var mycket gripande och känslofullt när vi såg hur långt man kan gå för att hjälpa sina käraste och hur mycket man är beredd att offra för att hjälpa någon utan att förvänta sig att få någonting tillbaka. Det kändes underbart att få ta del av värmen och kärleken i dessa familjers hem.
 
Efter besöket åkte vi hem till mina föräldrar, sa adjö och tog en promenad hem till mig. Det var fortfarande soligt och vi satte oss på min terrass. Det var fridfullt ute med fågelkvitter i bakgrunden. Jag började samla mina tankar och alla intryck under resans gång. Det känns bra och jag är nöjd med allt som vi har hunnit med på så kort tid. I morgon åker vi hem och jag är lycklig för bara om två månader ska jag komma tillbaka med min familj. Jag är mest nöjd att Christina och Heléne har haft det bra och har fått uppleva min kultur som är en stor del av mig. Det har varit en underbar resa med mycket glädje och skratt.

Brett kunskapsutbyte när personalen redovisade sina resor

I Bosninen betyder det materiella inte mest, på ett boende i Danmark får de gamla som orkar vara uppe sent, ett glas likör istället för en sömntablett, medan svenskar som väljer att åldras i Spanien känner sig yngre än vad de i verkligheten är. Häng med på redovisningens första dag och ta del av på hur äldreomsorgen kan fungera…
 
Fjorton grupper inom äldreomsorgen har under våren gjort studieresor till länder både i och utanför Norden. I september var det dags att under fem dagar redovisa för arbetskamrater, tjänstemän och politiker. Det bjöds på Sangria, bosniska kakor och lunch med internationell karaktär ute på Pite Havsbad
– Världen förändras snabbt, fort och i positiv riktning både när det gäller politik, klimat, ekonomi, stabilitet och folkhälsa. Det är viktigt att lära sig hur andra gör, att man ser och förstår att det kan fungera annorlunda än hos oss och att man sedan kan sätta in det i ett större sammanhang, få ett större perspektiv, sade Gunnar Lindberg, chef inom äldreomsorgen när han hälsade alla välkomna. 

BOSNINEN HERE WE COME

Först ut var Hajra Pirija, Christina Larsson och Heléne Sundberg som jobbar på Källbogården och har tillbringat tio dagar i Hajras hemland Bosninen.
– Det var helt underbart att få träffa Harjas varma och vackra familj. Vi har på alla sätt försökt ta till oss det bosniska livet, sa Heléne. Och det förmedlade de här tjejerna verkligen i ett härligt bildspel som bjöd på både musik, miljöer och möten med fantastiska människor.

SPANSKA SOLKUSTEN

Nästa anhalt blir Spanien. Ett glas san-gria och spanska toner. Här har Ellenor Blylod, Gun Åberg och Anki Bergsten varit på besök. De vill veta varför så många svenskar väljer att bosätta sig här på äldre dar. De besöker ett modernt trygghetsboende som heter Adorea där 60 procent av de boende är svenskar, resten sydeuropéer. För 12 000 kronor per månad får man en modern lägenhet, tillgång till många olika bekvämligheter, trygghetslarm, tv, Internet m m. De möter Asta och Maud, två kvinnor har lämnat Luleå och inte har en tanke på att återvända. Asta var varit här i 25 år och Maud i 47. Ellenor, Anki och Gun kliver in i olika roller och bjuder på en intervju i tv-soffan. Vi får veta att de norrländska damerna känner sig trygga och att medicinerna är gratis.
– Jag skulle inte klara mig på min pension hemma i Sverige, sa Asta (spelad av Gun). Det som lockar äldre nordbor till Spanien är bland annat bra sjukvård, klimatet, gemenskapen, att det finns många aktiviteter och att man känner sig yngre?! Jo, så känns det.

GRANNLANDET DANMARK

Marianne Lindgren, Gösta Bergman och Ellenor Sundström besökte Danmark. Hemtjänsten strejkade, så där blev det inget besök. Men väl ett besök på Humlegården, en alternativ cancerklinik som drivs i privat regi. Här råder filosofin att man ska se människan som en helhet och att man ska förbättra kroppens immunförsvar. Efter Humlegården besökte de Lottehemmet, ett äldreboende som drivs i privat regi av en kvinna som heter Tyra Frank. Hennes filosofi är att människor föds som original och dör som kopior, och det ska man inte göra på Lottehemmet. Personalen är heart-huntad istället för headhuntad; det finns inget personalrum utan när man jobbar är man med de boende hela tiden. När någon fyller år bestämmer födelsedagsbarnet vad som ska serveras och här, liksom hemma, är köket hemmets hjärta. Man har också valt att plocka bort allt vad sömnmedel heter och istället serverar man alla som är uppe längre än till klockan nio ett glas Bailys, om de vill förstås. Härlig variation och duktig personal på olika sätt. Både där och här hemma.
SUSANNE JACOBSSON (text)
 

Kommunala lärandeplatser för långtidsarbetslösa pitebor

Trots en ljusare arbetsmarknadssituation de senaste åren finns det fortfarande grupper av människor som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt förväntas en arbetskraftbrist inom Piteå Kommun. Här kan projektet KomLär bli viktigt för den enskilde individen men även en viktig del i framtidens kompetensförsörjning för kommunens förvaltningar.

EU-pengar

Projektet går igång i mitten av augusti 2008 och kommer att sträcka sig fram till augusti 2010. Projektägare till KomLär är Arbetsmarknadsavdelningen och övriga deltagande förvaltningar är Fastighets- och Servicekontoret, Kultur och Fritid, Teknik- och Gatukontoret samt Socialförvaltningen. Arbetsförmedlingen finns även med som samarbetspartner och finansiär i KomLär. Projektet är delfinansierat av Europeiska Socialfonden som står för drygt 3 av totalt 8 miljoner.

Nya medarbetare

Tanken med KomLär är att nyttja det stora kunnande och kompetens som finns i våra kommunala förvaltningar för att lära upp och skola in nya medarbetare. Projektet bygger med andra ord mycket på ”learning by doing” med skillnaden att deltagarna i KomLär kommer att få sina kunskaper kartlagda och sitt lärande dokumenterat via OCN eller annan valideringsform.

Hög målsättning

Målsättningen är att 55 personer ska delta i projektet; av dessa 55 personer skall 70% ha erhållit arbete eller påbörjat någon form av reguljär utbildning vid projektets slut i augusti 2010. Reprisen på webben Repris Återvinning presenterar en del av sin verksamhet på webben www.pitea.se/repris/ fyndmarknad Besökare kan sitta hemma och se mer detaljerad information om vad som finns att köpa i butiken.

Piteå siktar på att bli årets kvalitetskommun 2009

I inbjudan till årets kvalitets kommun frågar arrangörerna av kvalitetsmässan ”Har din kommun ett hjärta som klappar för kvalitet?” Svaret är självklart att Piteå har ett hjärta som klappar för kvalitet och Kommunstyrelsen har beslutat att Piteå kommun ska ansöka som årets kvalitetskommun 2009.

AVTRYCK I OMVÄRLDEN

Piteå kommun arbetar ständigt för att utveckla verksamhet och service till piteborna och de företag som verkar här. Inom kommunen är målet att hitta modeller som passar Piteå och piteborna. Det gör vi genom lära av andra samtidigt som vi söker nya, egna lösningar. Det stämmer även in på vårt kvalitetsarbete där vi ibland genomfört nationella arbetssätt, andra gånger valt bort metoder eller justerat modellerna till Piteåmodeller. Piteå är en kommun som tar intryck av – och ger avtryck i omvärlden.

SAMARBETET VIKTIGT

Kvalitetsarbetet har utvecklats över tid och intensifierats de senaste åren. Arbetet sker i samarbete mellan politiker och tjänstemän, mellan majoritet och opposition och genom att lyssna på piteborna och de åsikter som de uttrycker i olika dialoger och undersökningar. Utveckling av vårt arbete är inte färdigt och kommer att fortsätta många år till. – Vårt arbete har gett resultat och nu känner vi oss mogna att ansöka om ”Årets kvalitetskommun 2009”, säger Helena Stenberg, kommunalråd.

VAD HÄNDER EFTER ANSÖKAN

Under hösten 2008 ska en ansökan med kommunens egenbeskrivning skickas och en utvärdering enligt Kommunkompassen genomföras. I mars 2009 nomineras 3-5 kommuner som ska granskas ytterligare, och under kvalitetsmässan i Göteborg hösten 2009 utses slutligen den som får utmärkelsen Årets kvalitetskommun 2009. – Det är bara att hålla tummarna att Piteå kommer att vara med bland de nominerade kommunerna”, säger ekonomichef Mats Berg som leder arbetet med att utveckla kommunens kvalitetsarbete.

RESULTAT OCH KVALITET

Vill Du veta mer gå in på vår webbsida www.pitea.se/resultat Resultat och kvalitet från våra verksamheter presenteras kontinuerligt.

Det lönar sig att vara delaktig i Piteå Kommun

Alla kan påverka kommunens budget. Genom att svara på enkäter, lämna synpunkter, komma med medborgarförslag, via intresseorganisationer samt de ungas åsikter på Unga tycker. Budgeten 2009 har påverkats av medborgarnas åsikter. Helena Stenberg tycker att det känns viktigt att ta hänsyn till de frågor som engagerar piteborna. Att både positiva och negativa saker kommer fram i olika enkäter och undersökningar. Och hon uppmanar alla att vara delaktiga i byggandet av det framtida Piteå.
– Vi har ett gemensamt ansvar för utvecklingen i vår kommun så alla åsikter, synpunkter och förslag är värdefulla, även om inte alla kan få som man vill.

”Unga i Piteå tycker”påverkade kommunens budget

Under 2007 genomfördes Unga i Piteå tycker för första gången. Politikerna tog hänsyn till ungas åsikter i budgeten genom att besluta om:
  • Mer pengar till kollektivtrafiken
  • Mer pengar till gång- och cykelvägar
  • Mötesplats i Rosvik
  • Matråd där elevrepresentanter deltar ska bildas
  • Projekt för Ungas hälsa

Pitebornas åsikter gav effekter

De åsikter som piteborna angett i SCB:s medborgarenkät har också påverkat budgetarbetet:
  • Mer pengar till gatuunderhåll
  • Mer pengar till socialtjänsten
  • Mer pengar till gång- och cykelvägar
  • Mer pengar till kollektivtrafik
  • Utveckling

Marathon-tjejer

Från Öjagårdens äldreboende, arbetslaget ÖJA, har två tjejer sprungit Stockholm Marathon 2008, nämligen Karina Westerlund- Sandström och Linda Eriksson. Det var andra gången för Karina och fjärde gången för Linda. Linda hade i år tiden 3.41.46 och med den tiden var hon tredje bästa kvinna i Norrbotten. Karina hade tiden 5.18.21 vilket är imponerande då hon började med löpning först vid 48 års ålder. Av ett arbetslag på 16 personer utgör dessa kvinnliga marathonlöpare 12.5 % av personalstyrkan, vilket är en ganska hög procent jämfört med andra arbetsplatser. Ett stort grattis från imponerade arbetskamrater!

Kommunens mentorprogram – ett stöd i ledarrollen

Är du ledare? Skulle du tycka att det vore bra att ha ett bollplank och någon att reflektera tillsammans med utanför den egna gruppen? Sedan ett par år tillbaka pågår ett mentorsprogram i kommunen. Alla som är ledare kan anmäla sitt intresse, antingen att vara mentor eller att få en mentor. Mentorsprogrammet började som en del i Pitesund men tanken är att programmet ska fortsätta även när Pitesund upphör som projekt. – Ingen ska behöva känna att man ska ”mörka” att man har en mentor, för det här handlar om mentalhygien, säger Agneta Johansson till vardags avdelningschef för handikappomsorgen som tillsammans med Ewa Degerman koordinerar mentorsprogrammet. Så är du intresserad, ta kontakt med Ewa Degerman på anknytning 62 64. Här nedan delar de ledare som idag är mentorer med sig av sina tankar kring mentorskapet.

HANS HANSSON

Varför mentor?
33 års erfarenhet som arbetsledare på olika nivåer och vet behovet av bollplank och externa bilder och idéer på det egna ledarskapet. Inte minst kontinuiteten är en fördel med mentorsskapet till skillnad från enstaka utbildnings/konferensdeltagande. Bra för egna ledarskapet att få insikt i andras villkor och förutsättningar.
Vad jag vill?
Ge förutsättningar för mottagaren till egna reflexioner över sitt ledarskap. Genom dialog samt genom att ställa de ”rätta” frågorna utgöra ett stöd för den enskilde arbetsledaren. Som mentor vill jag ge ledaren en positiv känsla kring sitt ledarskap.

AGNETA JOHANSSON

Varför mentor?
Som mentor vill jag stödja andra chefer till personlig utveckling så att de blir de personer de egentligen är. Genom att förstå sig själv och sina egna reaktioner bättre orkar de flesta också med sin arbetssituation bättre. Om cheferna orkar med sin arbetssituation bättre och på ett mera medvetet personligt plan bidrar det till en stabilare organisation med färre destruktiva konflikter. Det i sin tur bidrar till att fler kan ha fokus på sina egentliga arbetsuppgifter och i slutänden bidrar det till att kraften i organisationen kanaliseras till något bra för dem vi arbetar för.
Vad vill jag med mitt mentorskap?
Jag vill bidra till att Piteå kommun får chefer med god självkännedom så att de kan bidra till en produktiv och resultatorienterad verksamhet, med fokus på Piteå kommuns medborgare.

ANN MARKSTRÖM

Varför mentor?
Jag är intresserad av möten med människor och vad som händer i mötet.
Vad vill jag med mitt mentorskap?
Som mentor vill jag visa på att något händer när jag tillsammans med en annan person lyfter ut det som jag funderar på. Min uppgift är att stötta, bekräfta, hjälpa till att sortera och öppna för möjligheter. I mötet blir perspektivet bredare. ”När jag säger högt vad jag tänker så blir det klarare vad jag tänker.” 

PER LENNDIN

Varför mentor?
För att jag med min erfarenhet tror att jag har något att ge till nyanställda och ej så rutinerade chefer. Dessutom är jag intresserad av ledarskap både inom yrkeslivet och inom idrotten. Jag är också övertygad om att en dialog med en annan chef ger mig själv väldigt mycket i mitt eget ledarskap.
Vad vill jag med mitt mentorskap?
Jag vill utveckla mitt eget ledarskap och mig själv som person med hjälp av mentorskapet och förhoppningsvis också kunna ge någon form av utveckling till min adept. Dessutom tror jag väldigt mycket på mentorskapet som en bra form för ledarskapsutveckling och hoppas därför att mentorskapet inom Piteå Kommun utvecklas till att bli en vanlig form för chefsutveckling av alla nya chefer inom kommunen.

CHRISTER LARU

Varför mentor?
Jag har själv haft mentor under ett år. För mig var det oerhört bra, utvecklande och lärorikt. Att anmäla sig till Kommunens mentorsprogram är för mig ett sätt att ”bjuda igen” och förhoppningsvis på något sätt kunna bidra med något till någons utveckling.
Vad vill jag med mitt mentorskap?
Jag vill tillsammans med min adept titta på den ”vardag” vi har som chef – att vrida och vända på situationer, förhållningssätt och problem som vi stöter på i det dagliga arbetet. Jag har förstått att min styrka ligger i att se helheter och att ändra perspektiv d.v.s se saker och ting på ett annat sätt - ur en annan vinkel. Jag vet att jag har mycket att lära av min adept så mentorskapet blir därför också en viktig del i min egen utveckling.

GUNBRITT JOHANSSON

Varför mentor?
Jag har ett stort intresse av människor och deras utveckling och vill gärna dela med mig av mina erfarenheter från mitt arbete som ledare och chef. Både det som har varit gott och fruktbart, men även det som varit svårt och jobbigt.
Vad vill jag med mitt mentorskap?
Det är viktigt att få växa och bli trygg i sin ledarroll och jag vill gärna bidra till att ge någon den möjligheten.
GERD SÄVENSTEDT (text)

Det frivilliga försvaret

Piteå Skarpskyttekår var en frivillig försvarsrörelse och bildades 1861 främst på initiativ av vice rektorn Axel Lundström. Kåren var det första i sitt slag i Norrbotten. Att tyngdpunkten kom att ligga i Piteå berodde på nära kontakter med den på Pitholmsheden förlagda fältjägarkårens ledning.
 
Den 5 februari 1861 fastställdes riktlinjerna – en inträdesavgift på 3 riksdaler för ståndspersoner och 1 för allmoge. Årsavgiften bestämdes till 2 riksdaler respektive 50 öre.
 
Sommaren 1863 tog skarpskytterörelsen fart i Pitebygden, drygt 40 man anmälde sig som aktiva medlemmar. Intresset spreds även till byarna Långnäs, Böle och Alter och samövningar ägde rum mellan stadens och landsförsamlingens skyttar. 1863 hade skyttegillet 272 medlemmar i dåvarande Piteå socken.
 
Skarpskyttekårens fana med nationalflaggan som grund är handbroderad och försedd med Piteås vapen, mottot ”För hemmet” samt kronor i varje hörn. Spetsen har Karl XV:s monogram. Fanan överlämnades till Piteå stads Drätselkammare 1891 och finns i kommunens ägo än i dag.

Inflyttningsfest 2008

Varför flyttade du till Piteå?

Lars Öqvist, 84 år, har lämnat Sävar och Umeå. – Det känns verkligen som att flytta hem eftersom jag har bott här 52 år av mitt liv. Satt förresten i kommunstyrelsen i Piteå på den tiden. Och jag har bott både i Laxå, Krokom och Sävar och ingen kommun har uppmärksammat sina nyinflyttade – det ska va´ Piteå.
 
Maureen Hellsten, 27 år, kommer ursprungligen från Kenya. – Det var kärleken som fick mig till Piteå. Och jag trivs jättebra, även om jag inte gillar kylan.
 
Fredrik Weiland, 33 år, tillbaka i Piteå efter 8 år i Stockholm. – Ja äntligen, jag ville hem till lugnet och skogen. Och när min fru fick jobb som ekoparksamordnare flyttade vi upp. Själv fick jag jobb på ETC.
 
Wilma Falkman, 4 år, från Västerås – Min pappa fick jobb på Pilkington, så därför bor vi här. Jag har hittat många nya kompisar på dagiset Trollsländan.
 
Allan Sandman, 74 år, nybliven pitebo som lämnat Norrköping efter 31 år. – Jaa du, det var kärlekens dragningskraft, säger han och skrattar gott. Människorna här är öppnare och trevligare än i Norrköping.
 
Birgitta Göras, 71 år, f d Vidsel. – Jag har alltid tyckt om Piteå, lagom stor stad och trevligt folk. Vi hade bestämt oss för att när vi säljer huset då flyttar vi till Piteå. Och så blev det. Det känns riktigt bra. Dessutom bor två av våra söner också här.

SOMMAREVENEMANGEN - Vi kan klappa oss själva på axeln

Sommaren i Piteå har varit fullspäckad med evenemang och nu har arbetet med sammanställningen startat. Till sommarevenemangen hör bl a Öjeby kyrkmarknad, loppmarknaderna i Badhusparken, Piteå Summer Games, Stora Nolia, Piteå Dansar och Ler och Festspelen i Pite Älvdal. Sedan ska vi inte glömma besöket av den exklusiva lyxkryssaren. – Vi Pitebor kan klappa oss själva på axeln och vara stolta över att vår stad står värd för alla dessa arrangemang, säger Katarina Johansson vid turistbyrån i Piteå.
 
En ny syn för piteborna var, som ovan nämnts, den lyxkryssare som anlöpte Haraholmens hamn med 800 förväntansfulla engelsmän ombord. De togs emot av representanter från Piteå och slussades sedan smidigt ut på stadsvandringar, paltkalas och turer till Storforsen vilka visade sig bli rena succéer. – Detta arrangemang var helt nytt för oss, men vi gläder oss åt att alla inblandade gjorde ett kanonjobb och att kryssaren kommer tillbaka nästa sommar, berättar Katarina.

IMPONERADE

Som vanligt har sommaren dominerats av turister från vårt grannland i väster. Pite havsbad har återigen haft en rekordsommar och arbetet med att utvärdera och ta fram statistik pågår. Under hösten pågår även jobbet med att paketera kompletterande upplevelsepaket. Alla turister är imponerade över Piteås hantverkskultur och detta vill vi ta fasta på, förklarar Katarina. Tillsammans med våra duktiga entreprenörer inom äventyr, upplevelser med lugn, spänning och adrenalin tillsammans med yrkesskickliga hantverkare ger möjligheter till fantastiska upplevelser.

SÄLSAFARI OCH SIGHTSEEING

För de turister som ville andas frisk havsluft och samtidigt få mötas av fantastiska vyer erbjöds denna sommar fem veckors möjlighet att ta sig ut i skärgården med turbåten m/s Favourite. Turer som den polulära sälsafarin, Pite Rönnskär, Stenskär, Pite Älvtur samt en sightseeingtur från norra hamn till södra hamn fanns att välja mellan. – Tillsammans med Stenskär är dessa våra populäraste turistmål i skärgården, men jag vill även slå ett slag för öarna Baggen och Vargön, säger Katarina. Vad många inte än har upptäckt är att man kan hyra stugor på öarna både sommar- och vintertid. De är självhushållsstugor med fyra bäddar, gasolkök, kamin, utegrillplatser och dessutom finns vedeldad bastu och ved..

PRIVATA UTHYRARE

Avslutningsvis vill Katarina och de övriga på turistbyrån tacka alla de privatpersoner som hyrt ut sina bostäder till turisterna i sommar vid evenemang där vi i övrigt haft fullbelagt. – Antalet objekt ökar varje år och utan möjligheten att hyra ut dessa logiplatser tror jag vi hade fått svårt att klara alla sommararrangemang. JACOB JOHANSSON (text)

Sjukfrånvaron - Nu går det åt rätt håll

Bättre och bättre dag för dag… Ja, så kan utvecklingen för sjukfrånvaron faktiskt beskrivas. Vid juni månad utgång låg sjukfrånvaron på strax under 9 procent.
 
Piteå kommun har inte haft några trevliga siffror att visa upp under senare år. Jämfört med andra kommuner, såväl i Norrbotten som i riket som helhet, har sjukfrånvaron legat på en alldeles för hög nivå. Nu pekar kurvan åt rätt håll, vilket gläder bland andra Jenny Axelsson, personalstrateg. – När vi summerade sjukfrånvaron i juni låg den på 8,8 procent. Det är alltså betydligt bättre än t ex 2003 då frånvaron uppgick till drygt 13 procent. – Men vi har fortfarande en bit kvar för att komma ner till rikssnittet, fortsätter Jenny och konstaterar att då krävs att sjukfrånvaron pressas ner till 6-7 procent.

REHABARBETET VIKTIGT

Vad ligger då bakom den positiva trenden? – Att vi jobbar på flera fronter. Vi satsar på det förebyggande arbetet samtidigt som vi anstränger oss ordentligt när det gäller rehabiliteringsinsatser. Just rehabarbetet är viktigt; ju förr vi lyckas komma i gång, desto större möjligheter att lyckas. Med rehabiliteringskonsulent Ann Markström i spetsen fortsätter nu den satsningen. Bland kommunens anställda finns 210 personer som är långtidssjuka (sjukdomstid mer än 59 dagar). Samtliga dessa, uppdelade i mindre grupper, kommer att kallas till en träff. – I egenskap av arbetsgivare är kommunen förstås angelägen om att behålla kontakten med de sjukskrivna. Kontakten med arbetsplatsen är en värdefull del i rehabarbetet och samtidigt får vi ett tillfälle att informera om olika saker, t ex nya regler och lagar på arbetsmarknaden, säger Ann Markström som träffade den första gruppen i början av september.
BO STAFFAN JOHANSSON (text)

Handlingskraftiga fjällbrudar med smak för det goda GJORDE ”INBOTT ”I POLISFÖRENINGENS FJÄLLSTUGA

Sportbehå, skavsårsplåster och svarta oliver – det och mycket mer packades med när tjejerna från socialtjästen åkte iväg på sin årliga fjällresa. Och trots att de kom hem sent i går kväll längtar de redan till nästa år. – Man får en sådan kick och vi har så roligt tillsammans både före och efter, säger Ingbritt Dahlquist.
 
Det är ett glatt gäng som sammanstrålar på jobbet en måndagmorgon i september. Ingbritt är alkoholhandläggare medan Jennie Bogren, Ellinor Sundström, Eva Andersson, Ewa Grönberg och Tarja Nilsson jobbar som arbetsledare inom hemtjänsten. Gunilla Björkman, som också är med i gänget jobbar sedan en tid som vårdlärare i Älvsbyn och Annika Morén, även hon arbetsledare i hemtjänsten
– Men Annika stannade hemma i år eftersom hon var bjuden på bröllop. Normalt är det inte mycket som får går före vår fjällresa, säger Ewa Grönberg.

SUPERNÖJDA

De har vandrat i fjällen tillsammans många gånger, både i Björkliden, Katterjokk, Tärnaby och Hemavan. De åker alltid torsdag eftermiddag och kommer hem söndag kväll. I år föll valet på Kittelfjäll eftersom Jennie Bogrens syster har en stuga där.
– Det var lite spännande för mig vad de andra skulle tycka, både om boendet och om vandringslederna, säger Jennie som kan känna sig helt lugn. Alla är supernöjda. Men vart de styr kosan nästa år då de ska fira 10-årsjubileum återstår att se. Men ett är säkert och det är att det blir en resa med frisk luft, många glada miner och vacker natur.
– I år var första gången vi hade strålande sol alla tre dagarna. Helt underbart, säger Ewa Grönberg som kallar sig själv ”av naturen lat” men hon vill för sitt liv inte missa den här resan.
– Det är sådan härlig gemenskap. Även om vi är olika och åldrarna varierar från 36 till 63 känns det ändå som att vi är rätt lika. Alla är handlingskraftiga, ingen av oss är omständlig och det är aldrig några sura miner.
– Ja, det känns som att vi är världens bästa kompisar, säger Tarja Nilsson, äldst i gänget. Det är lugn och vackert och allt bara rinner ifrån en när man går i fjällen. Sedan så skrattar vi och surrar och kan också ha djupa samtal med varandra. Alla bjuder på sig själva och vi känner ett stort förtroende för varandra.

”INBROTT” HOS POLISEN

En episod som de minns är en mörk höstkväll för ett par år sedan då de tvingades låna en yxa för att ta sig in i polisföreningens fjällstuga, som de hade hyrt.
– Vad skulle vi göra? De före oss hade låst in nyckeln. Men vi hade ringt polisen och fått klartecken att det var ok att vi högg oss in. Minen på mannen som motsträvigt lånade ut sin yxa glömmer vi inte, säger de och skrattar.

TRERÄTTERSMIDDAGAR

Oavsett inbrott eller tuffa vandringsleder fungerar samarbetet perfekt. Tarja ser till att allas skor är torra på morgonen, Jennie peppar och ger mer ork medan Ingbritt, som dessutom är scout, är gruppens organisatör. Hon gör listor, fotar och dokumenterar medan matinköp och middagar görs tillsammans. Glöm storkok och stekt palt. Här är det trerättersmiddagar som gäller. En snabb titt på menyn och du förstår: Torsdag: Middag på restaurang på vägen. Fredag: Hummercockétte, grillad entrecoté vinrisotto och varm frukt med glass. Lördag: Ensaladia rusa (spansk förrätt), sjötunga Walewska och hallonbakelse. Söndag: Pastasallad med rester och smörgås.

JULBAK

Men innan de börjar planera nästa års resa väntar en skön kväll med foton och film, och innan första advent blir det gemensamt julbak. – Jo, för ett par år sedan när jag var sjukskriven för axlar och nacke, lagom till, jul erbjöd sig det här härliga gänget att hjälpa till, berättar Ingbritt. Och sedan dess har vi fortsatt med det. Helt perfekt och betydligt roligare!
SUSANNE JACOBSSON (text)

Hur fungerar gymnasiesamverkan i Fyrkanten?

I april 2008 fick Thomas Johansson, utredare vid Kultur & Fritid i Piteå, i uppdrag att utvärdera den gymnasiesamverkan som pågått mellan Fyrkantskommunerna de senaste två läsåren. Målet var att kontrollera om den aktuella samverkan är till gagn för eleverna i Fyrkanten med utgångspunkt i de avtal och protokoll som ligger till grund för densamma.
 
Vad är då bakgrunden till denna gymnasiesamverkan?
– Det finns egentligen tre orsaker till varför man började titta på en samverkan, berättar Thomas. Det handlar om minskande elevkullar, en ökande konkurrens av friskolor samt en gemensam strävan att förbereda eleverna i fyrkanten på inträdet på arbetsmarknaden.

GRANSKNINGENS ASPEKTER

Med de givna premisserna som utgångspunkt beslöt sig Thomas för att granska gymnasiesamverkan ur tre perspektiv: Hur ser det politiska stödet ut för samverkan? Hur ser elevernas inflytande ut? Hur har samverkansavtalet kommunicerats till rektorer, studie- och yrkesvägledare samt elever? – Jag fann att det råder politisk oenighet mellan vissa kommuner gällande en handfull kärnfrågor, berättar Thomas. Detta kan få som effekt att processen stannar upp och ”korkar igen.” – Vad gäller brukarinflytandet finns det högt ställda ambitioner med årliga samråd och etableringar av råd för elevdemokrati. Jag kan dock konstatera att verkställigheten hittills har varit förhållandevis svag och att det därför finns utrymme för förbättring på detta avtalsområde, fortsätter han. Hur har då politiker och chefstjänstemän i beslutsfattande positioner lyckats förmedla avtalet? – De har varit tämligen lyckosamma i förmedlingen av avtalet, förklarar Thomas. Rektorerna har gjorts delaktiga i gymnasiesamverkan och deltar i diskussioner kring utbildningarnas omfattning och inriktning. Dessutom har man jobbat brett med sin marknadsföring till eleverna i åk 9 som kan ta del av skriftlig och elektronisk information samt medverka vid gymnasieskolornas ”öppet hus”-tillfällen. Det kvarstår dock frågetecken kring de villkor som studie- och yrkesvägledarna har jobbat under.

BEGRÄNSAT FLÖDE

Gymnasiesamverkan har som avsikt att undanröja en rad strukturella hinder för elevers rörelser inom Fyrkanten. Hur ser då verkningsgraden ut efter implementeringen av avtalet? – Än så länge är det ett svagt flöde av elever över kommungränserna, berättar Thomas och fortsätter. Detta kan bero på den korta tid som samverkan faktiskt har varit igång eller att många elever helt enkelt föredrar att stanna på hemorten, fortsätter han. Slutsatsen blir att samverkan hittills haft ett begränsat genomslag på eleverna i fyrkanten. Ett nytt läsår har precis tagit sin början och förhoppningsvis kan Thomas objektiva granskning av gymnasiesamverkan inom fyrkanten leda till framtida förbättringar för alla inblandade parter.
JACOB JOHANSSON (text)

Kan hon - kan jag!?

Jobbar du inom vården? Har du en idé du har utvecklat eller vill utveckla? Har du ett problem i jobbet som behöver lösas? Då kanske ett möte med projektledarna av Innovationer i Norr är någonting för dig?
– Särskilt kvinnor med bra idéer tror ofta att idéerna inte är värda någon större uppmärksam, säger Ewa Degerstedt som tillsammans med Eva-Britt Norberg jobbar projektet som är finansierat av EU och ALMI Företagspartner Nord AB, där bland annat Piteå kommun är medfinansiär. Innovationer i Norr har fått 10 miljoner för att under tre år stimulera till utveckling av produkter och tjänster för vård, omsorg och hälsa.

STORA MÖJLIGHETER

På Ewas rum hänger två anslagstavlor fulla av produkter som utvecklats för att göra arbetet lättare inom vård och omsorg. De har exempel på helt nya produkter och andra som är en vidareutveckling av produkter som redan finns. En av de senaste produkterna är ett bäddkoncept. Ett koncept som de tror ska kunna utvecklas så att det även passar hotellbranschen.
– Vi lever längre och vi kommer att få allt mer av vården i våra hem, som vi absolut inte vill ska se ut som en vårdinrättning, säger Eva-Britt som menar att det finns en enorm potential att utveckla både tjänster och produkter för hemsjukvården. Hur går det till rent praktiskt, undrar jag?
– Har man en idé så tar man kontakt med oss, säger Ewa. Som en trygghet för idégivaren så skrivs ett sekretessavtal, sen hjälper vi till att göra en sökning för att se om det finns några liknande produkter på världsmarknaden. Vi hjälper till att hitta designers, utvärdera produkten och även att få kontakt med bra företag som skulle kunna vara intresserade av att tillverka och marknadsföra.

ÖRONMÄRKTA PENGAR

I år och nästa så finns det öronmärkta pengar i projektet för kvinnor som har idéer inom vård, omsorg och hälsosektorn och som bedöms vara utvecklingsbara. För dessa finns en möjlighet att få ekonomiskt stöd med max 75 000 kronor. Pengar som kan användas till att söka patent, köpa expertkompetens, göra en förstudie eller en utvärdering av produkten.
- Vår uppgift är att underlätta för kvinnorna, så att de ska kunna ta sina goda idéer ut på marknaden, säger Eva-Britt som menar att de flesta av kvinnorna de träffat på och som jobbar inom vården, inte i första hand vill bli egna företagare utan vill bara få en möjlighet att ta sin idé vidare.
– Men det är väl inte så dumt att kunna tjäna några extra kronor på en idé man varit med att utveckla, säger hon och hoppas att kvinnor ska bättre lära sig värdera de egna idéerna.

ÄVEN MÄN?

Men männen då, får inte de komma med några idéer?
– Jo självklart, vi tar god hand om deras ídéer också, säger Ewa . – Men då slussas de till den ordinarie verksamheten, för i det här projektet vänder vi oss speciellt till underrepresenterade grupper, som kvinnor, unga och invandrare. Projektet pågår även under nästa år, så har du en idé du vill testa, en produkt eller en tjänst, så tveka inte, kontakta Innovationer i Norr som har kontor både i Skellefteå och i Luleå
– Vi svarar på anrop, säger Ewa och Eva- Britt i mun på varandra. Ingen idé är för liten, inget problem för stort eller för litet. Ibland räcker det med att få ett bollplank och ibland så leder det till utvecklade produkter vi ser på marknaden.
Kontakta:
Agneta Löf 070-586 79 29
Eva-Britt Norberg 073-800 34 26
Ewa Degerstedt 070-554 12 73
GERD SÄVENSTEDT (text)

Öjagruppen en flitig idékläckare

Det började med klädnypor och därefter har Öjagruppen varit en flitig inlämnare av förslag som syftar till förbättringar i verksamheten.
– Mer än hälften av våra förslag har blivit belönade, säger några nöjda representanter för gruppen. Efter klädnyporna, som underlättar och effektiviserar märkningen av de boendes tvätt, har Öjagruppen bidragit med ett jämnt flöde av förbättringstips. Det handlar om översiktskarta, blöjbank, fallrapport, personalkartotek, måltidskort med foto, dokumentation om hot och våld, id-märkning av trygghetslarm, kontroll av brandlakan, minnesbok för avlidna...

PITEKVARTEN

Förslagen har i de flesta fall fått en positiv behandling och belönats av förslagsverksamhetens bedömningsgrupp. – För några år sedan såg vi en artikel i Pitekvarten som berättade om möjligheten att lämna in förslag och eventuellt få pengar. Det var s a s starten för vårt intresse när det gäller att kläcka nya idéer och lämna in förslag, berättar en kvintett ur Öjagruppen och summerar penningbelöningen till ca 20 000 kr, pengar som används vid gemensamma aktiviteter. Belöningarna blir något av guldkorn i vardagen.
– Alla strävar vi mot samma mål och i gruppen har vi en otroligt bra sammanhållning.

TIPSBANK

Även om gruppen oftast når framgång när bedömningsgruppen träffas, blir det tummen ner för vissa förslag. – Men det betyder inte att förslagen läggs på is. De förslag som inte belönas kommer också till användning i vår verksamhet, förklarar Öjagruppens representanter och låter samtidigt förstå att förslagsverksamheten bidrar med många goda tips från andra håll som kan användas i det dagliga arbetet.
BO STAFFAN JOHANSSON (text)

Idésmedjan

Förslagsverksamhetens bedömningsgrupp beslöt vid sitt senaste sammanträde att premiera 10 förslag med totalt 36 100 kronor.
Leif Persson, Belysning på trappautomat.
Torgny Magnusson, Minicall som informationsverktyg.
Kvalitetsgruppen Hk c/o Annica Lagerskog Arbetsmetoder, rutiner vid inflyttning inom handikappomsorgen.
Personal Öjagruppen c/o Gunvor Ahlin, Minnesbok inom äldreomsorgen.
Eva Sonnenschine, Leif Lindgren, Trappgrind inom äldreomsorgen.
Eva Sonnenschine, Leif Lindgren, Handtag för källsorteringsvagn.
Personal Cypressens Förskola. c/o Siv Lindvall, Tyst legobord/låda.
Linda Eriksson, Karina W-Sandström, Krister Pettersson, Hjul på lyftstol till bassäng.
Karina W-Sandström, Inger Österberg, Intyg ferieungdom.
Cecilia Björklund, Klädnypor som handdukshållare.

PARIS NÄSTA . . .

Piteå och Lomma kommer att föreläsa hur de två kommunerna använt sig av resultaten från ”Din kommuns resultat i korthet”. Piteå representeras av Helena Stenberg och Anna Lena Pogulis. Piteå har använt sitt resultat i: - Årsredovisning som en del i beslutsunderlaget för Verksamhetsplan och budget 2009-2011 - ”Värt att veta om din kommun”, som en del i medborgardialogen - Information i Pitekvarten Konferensen ”5th Quality Conference” anordnas inom ramen för EU:s förvaltningspolitiska samarbete EPAN går av stapeln i Paris den 20–22 oktober 2008. Under konferensen möts cirka 1 500 deltagare från europeiska länder för att diskutera förvaltningspolitik och verksamhetsutveckling i tre dagar. Du som vill läsa mer om ”Piteås resultat i korthet” kan gå in och titta på resultatsidan www.pitea.se/resultat

Här är heltid en rättighet och deltid en möjlighet

Efter sju års samarbete är Hel-delprojektet i mål och flaggan i topp. 600 deltidsanställda inom socialtjänsten har fått heltid och 1 100 har kunnat påverka sin egen arbetstid.
– Det känns riktigt roligt att vi kunnat förbättra arbetsvillkoren för så många, säger socialchef Gunnar Ericsson. Projektet startade 2002 när man började fundera på hur man skulle locka fler att jobba inom vård och omsorg med tanke på det framtida personalbehovet, och samtidigt verkställa kommunens jämställdhetsplan där det framgår att alla anställningar senast 2008 ska bygga på heltid – med möjlighet till deltid för den som vill.

MÅNGA FRISKA DIALOGER

Sammanlagt har över 100 arbetslag berörts och förankringsprocessen har varit lång.
– Det har varit otroligt mycket dialog ute på arbetsplatserna, förklarar socialchef Gunnar Ericsson, som suttit som ordförande i styrgruppen.
– Vi har känt stor delaktighet och entusiasm ute i verksamheterna. Det är ju de som jobbar där ute i verkligheten som kan hjälpa till och hitta fungerande lösningar. Samverkan har varit en otroligt viktig framgångsfaktor för att hitta organisatoriska lösningar som håller över tid, säger projektledare Lars-Gunnar Bergman.
– Och så har vi hela tiden haft en friskhet i dialogen, tillägger Gunnar. Ingen har suttit på sin egen kammare och tänkt utan någon färdig lösning, utan här har arbetsgivare, fack och arbetstagare samlats och tänkt tillsammans. Vi har sett gemensamma problem och hittat gemensamma lösningar.

VIKTIGT TRENDBROTT

På grund av arbetets karaktär och speciella arbetsvillkor omfattas inte personliga assistenter och de som arbetar journatt av hel-del. Men styrgruppen, som bestått av representanter från Kommunal, Vårdförbundet, SKTF och ledare inom socialtjänsten och personalenheten, känner sig riktigt nöjda med resultatet. Så gott som alla inom socialtjänsten har idag en heltidsanställning i botten utan att det medfört några merkostnader. ”Det här känns som ett riktigt och viktigt trendbrott”
– Jag måste säga att det här känns som ett riktigt och viktigt trendbrott. Vi är snudd på unika som kan erbjuda en heltid i botten, säger Anna-Lena Eriksson, Kommunal sektion 4.

FRÅNVARO I TIMMAR

Hel-delprojektet har väckt många frågor under resans gång och därför har styrgruppen jobbat parallellt i ett projekt som de kallat ”Månadsschema”. Här har de jobbat med delar som rört planerings- och schemahjälpmedel, frånvarohantering i timmar, schemaperiodernas längd, personaladministrativa system, självservice, användarstöd och ansvarsfördelningt. Men i höst har den här styrgruppen gjort sitt och de frågor som lever vidare kommer framöver att hanteras i den befintliga organisationen och i olika samverkansgrupper. Vill du veta mer om Hel-delprojektet? Kontakta Lars-Gunnar Bergman, tel 0911-69 62 60 eller mejla: lars-gunnar.bergman@soc.pitea.se
SUSANNE JACOBSSON (text)

KONSUMENTRUTAN

med Siv Öhlund

Ny Marknadsföringslag

Den 1 juli 2008 började en ny marknadsföringslag att gälla. Den nya lagen bygger på ett EG-direktiv om otillbörliga affärsmetoder vilket på sikt innebär att samma regler kommer att gälla i hela den europeiska unionen.
 
Förstärkningar
  • En så kallad svart lista har skapats. Där finns 31 marknadsföringsmetoder samlade som alltid är förbjudna
  • Den nya lagen gäller även efter att ett köp har gjorts. Om en konsument till exempel får felaktig information om sin reklamationsrätt efter ett köp är det ett brott mot lagen.
  • Förbud mot aggressiva affärsmetoder är nu infört i lagen.
  • EG-direktivet måste föras in i samtliga medlemsländers lagstiftning. Tolkningen av direktivet kan dock till en början skilja mellan länderna. På sikt ska lagstiftningen på marknadsföringsområdet vara snarlik i samtliga 27 medlemsländer.
  • Om marknadsföringen innehåller både en produkt och pris måste annan information också finnas med. Det handlar till exempel om produktens utmärkande egenskaper, ångerrätt och annonsörens identitet och adress. Försvagningar
  • Det blir mer tillåtande att göra överdrifter i marknadsföring men en överdrift får inte vilseleda konsumenter.
  • Viss information får utelämnas i marknadsföring i TV och radio. Eftersom TV och radio ger marknadsföraren begränsat med tid behöver inte all information finnas med där. Den utelämnade informationen får dock inte innebära att konsumenten blir vilseledd.
  • Nivån för vad som anses bryta mot god marknadsföringssed eller vad som anses vara vilseledande eller aggressiv marknadsföring höjs.
  • En följd av den nya marknadsföringslagen är att prisinformationslagen försvagas. Nu är det endast ett krav att lämna prisinformation på stället där produkten säljs.
Övriga förändringar
  • Den tidigare lagen tvingade annonsörer att ha med viss information som var väsentlig ur konsumentsynpunkt. Den nya lagen anger i stället att marknadsföringen inte får vilseleda konsumenter genom att utelämna information så att marknadsföringen blir oklar, obegriplig eller tvetydig.
Läs mer om nya Marknadsföringslagen på www.konsumentverket.se

Vänortsfirande med pompa och ståt

Lördag den 16 augusti 2008 sken solen från en klarblå himmel och det vimlade av folk från Södra till Norra hamn – loppis, skärgårdsfest och vänortsfirande. Dagen till ära fanns det också långväga gäster på plats, inbjudna till vänortsjubileum i Piteå.
– Det kändes roligt att vi kunde genomföra de här dagarna och fira 3O-årisjubileum tillsammans med representanter från våra vänorter Kandalasksha, Grindavik och St. Barth. Det var första gången de var här samtidigt och fick möjlighet att träffa varandra, säger Gerd Sävenstedt, kommunens vänortssamordnare.
 
Konstverket Livräddningen, en gåva från Grindavik till Piteå kommun, avtäcktes av konstnären Einar Lárusson själv. Därefter invigdes St. Barthuset, som med sin speciella charm och karaktär ger Piteå ett hörn av Västindien. Och sist, men inte minst, förenades de fyra vänorternas flaggor i parkens egen rondell under stämningsfylld sång och vackra tal.
 
Vänorterna präglar nu Piteå och parken på olika sätt. Och som Helena Stenberg sa i sitt tal: ”Vänortsutbytet bidrar till gemenskap och utbyten mellan folk och länder. Det är viktigt att vi kommer ihåg att möten alltid är viktiga, med det känns också viktigt att vi tänker på att vi alla faktiskt också ingår i ett större sammanhang. Jag hoppas att den här parken får bli en plats för möten, vila och motion och att det också får finnas tid och utrymme för reflektion och inspiration.”

FOTOUTSTÄLLNING OM PITEÅ

Under vänortsfirandet ställdes fotoutställningen ”Leva och bo i Piteå” ut i parken. Det var ett 40-tal bilder på djur, natur, människor och ögonblick, samtliga tagna av amtörer för att på olika sätt beskriva hur det kan vara att leva och bo i Piteå. Bilderna och utställningen kommer att visas upp i respektive vänort så att de som bor i Ryssland, Island och Västindien kan får en uppfattning om Piteå. Gladast av finalisterna i tävlingen blev 20-åriga Evelina Lif som drog vinstlotten och får åka till St Barth och representera Piteå under Sverigeveckan i november. Evelinas bild är tagen en tidig sommarmorgon nedanför Coop i centrala Piteå.