Den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia har grundats på en övertygelse om att den kunskap som vuxna kan få om och av barn är lika viktig som den kunskap som vuxna kan ge barn (H.Taguchi, Varför pedagodisk dokumentation)
Reggio Emilias filosofi är ett synsätt som utgår utifrån ett förhållningssätt till barns lärande och till barnens förmågor och rättigheter. Man ser barnen som aktiva, kompetenta från början med lust att lära och växa. Denna syn på lärandet gör att man ger barnen tid till att tänka och fundera ut egna lösningar. De hypoteser som barnen ställer upp om hur de tror att saker förhåller sig, får de sedan pröva själva. När barn ser skillnader reflekterar de och lär sig.
Reggio pratar om den tredje pedagogen (rummen). Det är viktigt att barn och vuxna vet vad rummen är till för. Rummen skall tala av sig själva vad för aktiviteter som sker i rummen.
Vår läroplan säger att förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som utmanar och lockar till lek och aktivitet. Förskolan skall lägga grunde för ett livslångt lärande. Man skall stödja barnen att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla och lära sig. Lärandet sker på samspel med vuxna-vuxna, vuxna-barn som på att barnen lär av varandra.
Detta nya förhållningssätt mot barn, är en process som startat och som aldrig slutat. ”För man lär så länge man lever”.