Ingen vet vad namnet Piteå betyder. Det kommer mest troligt av ett samiskt ord som beskriver älvens utseende nedom Sikfors, med brant sluttande sidor: Bidum, Bidjou eller Pitam, på olika samiska dialekter. I gamla texter kallas Piteå endast för Pitu elle Pita. Hur det blivit Piteå är en lång historia. Pita å är detsamma som Pite älv. Pitae är ackusativformen av Pita. Ortsborna har mest troligt slagit samman detta till Pitea, senare Piteå. Fast på pitemål (som är detsamma som gammalsvenska) heter det ju bara "Pi:jt".

Istiden

cirka 8 000 f.Kr.
Norrbottens första invånare anländer. De är halvnomader som följer med djurhjordar. Inflyttning sker från både öster, söder och väster. De första som bosätter sig permanent bor i inlandet, inte vid kusten.

Högmedeltiden/Vikingatiden

ca år 80
Renskötande, jakt och fiske blir vanliga näringar för de bofasta i Norrbotten.

1200-talet
De första svenskarna bosätter sig i kustområdet. Hit flyttar även finsktalande och rysktalande folk. Jordbruket kommer allt starkare. Birkarlar handhar skatteuppbörden. Vilka de var är ännu idag ett mysterium. Hamnhemmanet i Öjebyn (vid Hamnvikens badplats) innehades länge av ätten Gran, vilka stammade från Birkarlar.

1321
Riddaren Nils Abjörnsson Sparre av Tofta från Mälardalen får "Pitu elf" i förläning av kung Magnus förmyndarregering, som tack för sina tjänster å rikets vägnar. Han anlägger den första marknadsplatsen vid Piteälvens utlopp omkring 1335. Havsnivån går då ungefär 7 meter högre än idag (2020). Herr Lars, kyrkans man, låter uppföra en kyrka. Idag kallas platsen Gamla Kyrkbyn och ligger i Långnäs.

Senmedeltiden

ca 1400
Gamla Kyrkbyn brinner ned. Man flyttar till Öjebyn (första stadsflytten).

ca 1410
En träkyrka uppförs i Öjebyn. Ungefär samtidigt byggs klocktornet. Initialt fungerar det förmodligen som en kastal – ett försvarstorn. Förmodligen Norrbottens äldsta stenbyggnad med central planering (av stat eller kyrka).

ca 1450-talet
Stenkyrkan börjar byggas, då en långkyrka.

1500-talet
Svenska kronan (staten, kungen) ser de norra områdena som mycket viktiga. Det finns starka ekonomiska intressen att kolonisera området innanför kustbandet på båda sidor Bottenviken. Även för att hävda sin överhöghet gentemot Danmark-Norge och republiken Novgorod (som senare uppgår i Storfurstendömet Moskva och inom 60 år blir Ryssland).

1570-talet
Skattetrycket på Norrbotten blir tre gånger högre än tidigare, för att bekosta bland annat de många krigen mot Danmark, Polen och Ryssland. Soldatutskrivningen i området decimerar befolkningen kontinuerligt i mer än 200 år.

Tidigmodern tid

1600-talet
Kyrkoplikten införs i det numer protestantiska Sverige. Den råder till 1855. De som bor för långt från kyrkorna får besöka dessa ett givet antal gånger per år. Övernattningsbostäder behövs: kyrkstäderna byggs upp. Från att ha funnits drygt 70 kyrkstäder i Sverige finns idag endast 16 kvar, varav de flesta med endast ett fåtal stugor. Öjeby kyrkstad har idag (2020) cirka 160 stugor.

1621
Gustav II Adolf ger Piteå stadsrättigheter. Det är ett rent ekonomiskt intresse, ingen givmildhet mot områdets befolkning. Städerna var centrala handelsplatser, lätta att beskatta och kontrollera. Ortsborna ansåg det betungande, om än kanske hedrande, att få stadsrättigheter.

1627
Piteå får barnskola – den första norr om Härnösand.

1636
Bottniska handelstvånget tvingar alla norrbottningar att endast föra handel med Stockholm. Det gynnar huvudstaden och hindrar städerna i norr från att växa. Handel i lönndom med främst Finland är lukrativ för ortsborna. Handelstvånget hade funnits i omgångar sedan 1350-talet och blev nu permanent. Det upplöses först 1765.

1649
Skolan omstruktureras till Trivialskola, med tredelad undervisning för gossar från förmögna familjer. Piteås skola är länge väl ansedd i hela riket.

1666
Piteå (Öjebyn) brinner ned i en förmodad vådeld (glömd lykta). Konflikt om framtiden. En del vill bygga på plats igen, andra vill till Bergsviken och kungen vill flytta staden till nuvarande Kåge och döpa den till Hedvigstad efter sin mor. Hetsiga diskussioner. Beslut tas om att piteborna ska ta sitt pick och pack och flytta. Burträskborna jublar – nu får de närmare till staden. Piteborna tar saken i egna händer och köper ön Häggholmen.

1667
Piteå förläggs till kustbandet och handelsrutterna: på ön Häggholmen. Kungen ger upp, man rår inte på piteborna.

1682
Ingeborg Pedersdotter, Sveriges näst sista häxa, avrättas i Piteå på mycket vaga grunder i ett klart justitiemord. Den som dömer henne till döden är prosten Daniel Martini Offerdalin i Arvidsjaur. Anklagelsen var att ha bragt prostinnan om livet medelst ond magi. Mest troligt dog hon i sviterna av allvarlig trikinos (inälvsmask).

1686
Piteå stads kyrka står klar – idag den enda byggnaden i stadsmiljön som står kvar sedan 1600-talet. Den har överlevt två krigsockupationer och åtskilliga stadsbränder.

1700- och 1800-talet

1715
Tjära blir Norrbottens största handelsvara. Pälsverkens andel i handeln minskar och inom hundra år tar de sågade trävarorna över.

1721
Stora Nordiska kriget rasar. Ryssarna bränner Piteå och Öjebyn, dels genom kosackräder, dels när en stor armékår anländer till orten. Prosten Daniel Solander (farfar till sin namne, botaniken Daniel Solander) utsätts för tortyr av ryssarna.
Den georgiske prinsen Alexander Bagrationi är krigsfånge i Stockholm. Han förs genom landet för att tas till Ryssland och bytas mot svenska krigsfångar. I Piteå insjuknar han och dör. Han ligger i en källare i flera år (!) innan hans lik slutligen kan föras till S:t Petersburg efter krigsslutet.

1733
Daniel Solander föds i Öjebyn. Blir vid 17 års ålder Carl von Linnés lärjunge, flyttar till London och seglar så småningom jorden runt med James Cook. Han återkommer aldrig till Piteå utan framlever sina dagar i London, som världskänd botaniker. Dör av hjärnblödning 49 år gammal, förmodligen utarbetad.

1781
Häggholmen är fullbebyggd. Stadsdelen Norrmalm byggs. Området blir ett lågstatusområde för hantverkare och grovarbetare såsom fiskare, båtbyggare, kakelugnsmakare och liknande. Områdets status höjs först på 1960-talet när Centrumområdet moderniseras och de gamla husen börjar försvinna ur den centrala stadsbilden.

1796
Piteås invånarantal är 764 personer. De enda som räknas är män mellan 15 och 65 år. Räknas barn och äldre ökar befolkningen med ungefär det dubbla.

1808-1809
Finska kriget rasar. Sista slaget blir i Pitsund när en svensk fregatt försöker förstöra den bro som ryssarna byggt över älven vid dess inlopp. Staden bränns och härjas som straff. Såpoperan Gran utspelar sig: den ryske översten Nassokin som låter ockupera överstebostället Gran uppvaktar den svenska överstedottern Caroline. De fattar tycker för varandra och gifter sig senare och flyttar till Estland.

1816
Piteå blir residensstad och regementsstad i det nya länet Norrbotten, bildat 1810. Inledningsvis var dock Södra Sunderbyn residensort då den förste landshövdingen bodde där.

1820
Uppgrundningen på grund av landhöjningen blir ett problem. Hamnarna och farlederna blir allt grundare.
För närvarande (2020) är landhöjningen cirka 1 cm per år, vilket blir 1 m per århundrade. Detta påverkar hamnar, kanaler och andra vattenvägar i stor utsträckning. Landhöjningen pågår cirka 5 000 år till, om än stadigt avtagande. Marken ska upp ytterligare cirka 40 meter. Havshöjning till följd av isavsmältning i klimatförändringarnas spår skjuter endast problemen framåt, de kan aldrig undvikas.

1827
Norrbottens första och enda lasarett uppförs i Piteå. Nuvarande Vandrarhemmet i Badhusparken. Endast åtta vårdplatser och begränsade medicinska resurser gör att många nekas plats. Kirurgiska ingrepp är vanligaste behandlingen, likaså kvicksilverbehandling mot syfilis (en behandling som i sig är en säker dödsdom).

1846
Piteå får sin första tidning: Nordpolen. Snart är Piteå Norrbottens tidningsnav med flera tidningar, såväl borgerliga som vänstervänliga, vilka utges veckovis eller var tredje dag.
1856 Residenset och Länsstyrelsen flyttas från Piteå till Luleå. Piteås storhetstid är över.
1858 Lasarettet brinner ned i en våldsam, förmodad anlagd, brand. Patienter hoppar i panik från andra våningen. En lam kvinna bränns inne. Strider om ny uppbyggnadsort med Luleå resulterar i att lasaretten i Piteå, Luleå och Kalix byggs, på beslut av Kungl. Majt.

1860-talet
Sågverkseran inleds. 20-talet sågar anläggs från Böle till Pitsund. Patron C. A. Hedqvist gör sig känd som storägare. Han har även investerat i masugnar, jordbruk, kvarnar, båtbyggerier och tegelbruk. En multimagnat med gott ekonomiskt sinne långt före sin tid.

1860-talet
Sundskanalen stensätts och muddras för att bibehålla djup och genomströmning. Båttrafiken har upphört sedan flera år.

1866
Koleran når Piteå. 4% av befolkningen omkommer i farsoten. Sjukdomen bryter ut i Stockholm och förs ut i landet av de stadsbor som flyr i panik. Ångaren Haparanda tar den med sig till Piteå och Norrbotten. Byarna klarar sig bra, då man sätter hela staden i karantän. Kolergraven sydöst om kyrkan minner ännu om tiden.

1867
Fimbulvinter: nödår och svält drabbar Piteå. Snö och is ligger ännu tjock i juni. Tö i juli. Frosten kommer i augusti. Fram till 1869 råder svält och stora områden i inlandet avfolkas. Nödhjälpen ges främst i form av nödlån. Endast välbärgade personer kommer ifråga för dessa lån. Lidandet är stort bland de fattiga.

Järnvägen norrut slutar i Uppsala. Norra landsänden är avskild från resten av landet under stora delar av året, när isen ligger tjock. Nödhjälpen kommer för sent och är otillräcklig. Piteborna äter lavar, svamp och frön från cembratall. Soppkök, uppror och nedlagda industrier följer.

1878
Strömsundskanalen (nuvarande kanalen) muddras för hand efter att ha avspärrats och torrlagts. Vattendjupet ökas med över en meter.

1879
Piteå lägre allmänna läroverk (nuvarande Christinaskolan) byggs. Namnbytet till Christinaskolan under 1970-talet utlöser protester, då drottning Christina vägrade besök staden.

1883
Regementet flyttas från Pitholmen (Guldkusten) till Luleå. Vissa byggnader flyttas per häst och vagn till Luleå, andra rivs.

Modern tid

1903
Amerikanen Mr. Glidden besöker Piteå på väg mot Nordpolen (!). Han färdas i den första automobilen som når orten. Nordpolen når han aldrig.

1906
Stadshotellet byggs. Det är kopiöst dyrt och en syndfull plats. Ortsborna protesterar, kyrkan likaså. Men stadens styre vill ha ett hotell, eftersom varje stad med självaktning har ett. Luleå har ju ett. Det är modernt med elektricitet, rinnande vatten inomhus och spolningsbara toaletter. I den lokal i bottenvåningen där utskänkning av alkohol ska ske är alla möbler av metall och fastskruvade i golvet. Man vill undvika slagsmål och tumult.

1915
Piteå får järnvägsförbindelse till Älvsbyn. Historierna om rallarslagsmål i Piteåtrakten är många och livfulla.

1923
Strömsundskanalen muddras för hand igen. Vattendjupet ökas med närapå 80 centimeter.

1921
Piteå firar 300 år. En parad för "glada barn och män i lustiga hattar" hålls genom staden. En av de första riktiga folkfesterna i stadens historia.

1926
Häggsundskanalen fylls igen efter ett förslag från 1906 (!). Kanalen är en sanitär olägenhet då ortsborna tippar latrin och sopor i densamma. 30 år senare blir detta område Sundsgatan. 1667 var sundet 4–5 meter brett och 60–70 meter brett.

1962
ASSI's pappersbruk (idag SmurfitKappa) invigs. Bygget har tagit tre år. Över 1 200 järnpålar slås ned i den sanka marken för att bereda grund för den väldiga fabriken. Ungefär samtidigt står SCA's fabrik i Munksund klar.

1960-talets slut
Centrumområdet blir del av miljonprogrammet: nya, moderna flerfamiljshus byggs inom fyra kvarter av staden. De gamla byggnaderna jämnas med marken. Ett fåtal hus flyttas till Norrmalm.

1971
Piteå firar 350 år.

1973
Södra hamn stängs för fartygstrafik och Haraholmen öppnas. Landhöjningen är orsak. Man har i närapå 20 års tid arbetat för att flytta handelshamnen långt sydöst om staden. Omkring år 2150 kan denna hamn behöva muddras eller flyttas, till följd av landhöjningen.

1980
Persontrafiken på järnvägen till Älvsbyn läggs ned.

1981
Järnvägsstationen rivs. Ett lok har kört in i byggnaden och skadat den bortom all räddning. Det sägs att det inte var en olycka.

2021
Piteå stad firar 400 år.