Gamla Kyrkbyn i Långnäs är den mest sägenomspunna platsen i pitebygden. Platsen övergavs redan vid 1400-talets början efter en brand. Trots det har den aldrig fallit i glömska. Minnet har bevarats i de berättelser som under flera hundra år traderats muntligt. Som pitebo har man känslan av att "det var här allting började".
Här anlades på 1320-talet en kyrk- och marknadsplats, där människor samlades för att bedriva handel. Platsen blev en mötesplats för utbyte av kulturella impulser. Miljön var flerspråkig. Här talades finska, samiska och svenska, eller snarare ett fornnordiskt språk som fortfarande delvis lever kvar i pitebondskan.
Platsen har undersökts arkeologiskt. De fynd som gjordes vittnar om att Gamla Kyrkbyn stod i förbindelse med Mälardalen. Handel bedrevs med Västeuropa och med området runt Östersjön. Härifrån exporterades varor från säljakt, fiske, boskapsskötsel och jordbruk. Det hölls nötkreatur, får och getter. Det odlades vete, som var ett exklusivt sädesslag. De fynd som gjorts tyder på att även samer sökte sig hit. Antagligen handlades här även med lappmarksprodukter, som exempelvis skinn. De många fynden av mynt tyder på att handeln åtminstone delvis skedde med pengar.
Kung och kyrka anlägger nya maktcentra i Norra Botten
Gamla Kyrkbyn var en av de första centralplatserna i det medeltida Norra Botten, som landsändan då kallades. I forskningen har den satts i samband med två skeenden som genomgripande förändrade samhället och livsvillkoren: kolonisation och mission. Genom dessa processer blev pitebygden en del av det svenska riket och den kristna, europeiska kulturkretsen. Den mäktiga katolska kyrkan och den unga kungamakten samverkade. Kyrkan legitimerade kungens makt och kungen understödde kyrkans missionerande. I kolonisationen av Norra Botten sammanföll deras intressen.
Från Gamla Kyrkbyn till Öjebyn
Gamla Kyrkbyn övergavs efter att en brand utplånat bebyggelsen vid 1400-talets början. Sockencentrum flyttades då till en ö längre nedströms. Flytten föranleddes nog också av att landhöjningen försvårat seglationen in till hamnen. Den nya platsen var mer centralt belägen i förhållande till de inflyttade, kristna kolonisterna. Den by som växte upp kom att kallas Öjebyn, "byn på ön". Här byggdes socknens nya stenkyrka omkring sekelskiftet 1500.