Landskapets förutsättningar lägger grunden till variationen av naturtyper och livsmiljöer som gör att olika växt- och djurarter finns i Piteås natur. Arterna samspelar med varandra i olika processer i ett ekologiskt system. Landskap, naturtyper och arter – allt hänger ihop.
Vi drar nytta av dessa processer i form av ekosystemtjänster för produktion av syre, rent vatten, energi, mat, pollinering, rekreation med mera. För att Piteå ska nå målet om en ekologiskt uthållig kommun krävs att våra växt- och djurarter och de ekosystem de ingår i kan fortleva.
Fastlandet
Människans framfart med skogs-, jordbruk och industrier har påverkat naturen. Värdefulla rester av ursprunglig natur kan fortfarande påträffas i väglösa områden, höjdlägen, bergstoppar, orörda myrområden och vissa vattendrag. I delar av Markbygden och vid Rosfors finns sådana naturområden kvar. Dessa ofta otillgängliga naturskogsområden med känsla av vildmark och ostördhet uppskattas av rovdjur och andra störningskänsliga arter.
Bottenviken
Bottenviken är ett av jordens största havsområden med sött/bräckt vatten. Den låga salthalten beror på sött vatten från älvarna och låg avdunstning. Det bräckta vattnet gör att Bottenvikens havsområden är naturligt artfattiga. Det är några få arter som dominerar, vilket gör ekosystemet känsligt för störningar.
Bottenvikens skärgård tillhör de mest unika naturmiljöer som Sverige har med sitt bräckvattenhav och landhöjningen. Landhöjningen pågår än i dag och resulterar i rev, grunda havsvikar samt gör att skär och små kobbar stiger upp ur havet och blir till öar. Den omväxlande blandningen av vatten och land ger mycket goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv.
Skärgården
Skärgården i Piteå delas upp i inre och yttre skärgården. Öarna närmast fastlandet ligger mer skyddade i jämförelse med den yttre delen av skärgården där öarna är kraftigt påverkade av havet och vinden. Landhöjningen, som är ca en cm varje år, förändrar tillsammans med sedimenten från älvarna ständigt landskapsbilden i skärgården.
Den norrbottniska skärgården kallas för den "Låga kusten" på grund av öarnas låga höjd. Öarnas storlek i skärgården varierar. De största öarna – Vargön, Mellerstön, Jävreholmen, Jävre-Sandön och Baggen – är bevuxna med barrskog, medan de mindre öarna, särskilt i den yttre skärgården, exempelvis Stor-Räbben, har en karg natur. På en del öar finns stora hällmarkspartier, Kluntarna är ett exempel. En del är rena klippöar, vilket är mera ovanligt i Norrbotten.
Gamla pittoreska fiskelägen finns på flera av öarna. Det finns dock inget åretrunt boende, utan man vistas på öarna i huvudsak under sommarhalvåret.
