Biståndsbedömning inom socialtjänsten

- Vi har förståelse för att dessa bedömningar kan uppfattas fyrkantiga och hårda men det handlar ytterst om att alla medborgare ska ha samma möjlighet att få sina behov prövade utifrån samma förutsättningar. Om vi inte gör det riskerar de som saknar nätverk och kontakter bli utan insatser medan de som har ett stort nätverk och många som kan driva deras fråga får mycket mer, säger Sven-Gösta Pettersson, ordförande socialnämnden, Eva Börjesson Öman, socialchef och Lena Enqvist, omsorgschef Piteå kommun.

Socialtjänstens verksamhet bygger på den kompetens och kunskap som finns hos medarbetarna och det viktigaste för dem är att möta varje enskild individ med just de behov den har. Sedan ingår det i deras uppdrag att följa de lagar, förordningar och praxis som finns när de beslutar om vilken insats just den individen har rätt till. Att vi i vår kommun utgår från att vi ska följa lagen i vår biståndsbedömning är en viktig aspekt för att vara en rättssäker kommun. Men våra medarbetares uppdrag slutar inte där.

Även om man inte kan få exakt den insats i den omfattning man önskar är vårt uppdrag alltid att försöka göra tillvaron så bra som möjligt. För vissa målgrupper där det finns två huvudmän vill vi gärna göra en SIP (Samordnad Individuell Planering) tillsammans med individen för att dennes behov ska bli tillgodosedda och för att vi tillsammans med regionen, som ofta är den andra huvudmannen, ska jobba tillsammans i en planering där individens mål är det viktiga.

Två olika lagar styr bedömningen

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och socialtjänstlagen (SoL) är de lagar som biståndsbedömningen utgår från. Tillhör man personkretsen och har en diagnos som ger rätt till insatser via LSS ska man tillförsäkras goda levnadsvillkor. Har man inte rätt till insatser via LSS sker bedömningen via SoL och man ska då tillförsäkras skälig levnadsnivå.

Vad innebär skälig levnadsnivå inom Socialtjänstlagen (SoL)?

Alla har rätt att ansöka om insatser enligt socialtjänstlagen (SoL). I den biståndsbedömning som görs utifrån SoL säkerställs att den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och vad det innebär styrs av lagar, förordningar och praxis. Inom vissa områden är det mycket tydligt som till exempel försörjningsstöd där det finns en nationell norm som alla kommuner utgår ifrån. Inom andra områden blir det svårare då det inte finns en exakt tolkning, det kan finnas schabloner att utgå ifrån men inte alltid. När det är oklart vad som kan räknas som skälig levnadsnivå utgår man från praxis vilket innebär att man tittar på vilka bedömningar kammarrätt och högsta förvaltningsrätten tidigare gjort i liknande lägen.

Förändringar i lagstiftningen påverkar biståndsbedömningen

LSS har förändrats över tid och sedan lagen kom 1994 har bedömningarna stramats åt. När LSS-lagstiftningen kom var det en generös lagstiftning som gav många personer med funktionsnedsättningar mycket tid för personlig assistans. När lagstiftningen snävats åt har det inneburit att personer som tidigare haft insatsen inte längre har rätt till den. När vi då gör en ny bedömning utgår vi från den lagstiftning som gäller och har den förändrats blir det också förändringar för den som har insatsen. Det här innebär naturligtvis ett stort lidande för den enskilde som drabbas och vi kan bara beklaga att lagstiftningen skärpts inom en rad områden. Det är många grupper som drabbats av detta och vi vet att det är frågor som lyfts på nationell nivå av flera brukarorganisationer. Men att lagstiftningen ändras innebär inte att vi som socialtjänst inte ska tillgodose behov, däremot kan det bli på ett annat sätt och i en annan omfattning än tidigare och ibland tillsammans med andra huvudmän om det är aktuellt.

Kan vi då inte göra mer än vad lagen säger?

När det gäller myndighetsutövning kring enskilda individer gör våra kompetenta medarbetare bedömningar i relation till den lagstiftning som gäller. Inom socialtjänsten gör vi en rad saker som är mer än vad lagen säger. Vi har exempelvis som en av få kommuner ett dövblindombud, vi har tre fältassistenter som jobbar med våra unga och vi har även Kompassen som är en mötesplats dit alla är välkomna.

Överpröva beslut

Som enskild person har man alltid möjlighet att få sitt beslut överprövat i förvaltningsrätt och även kammarrätt och det sker ofta inom de områden där det inte finns en tydlighet kring vilka insatser som kan räknas som skälig levnadsnivå.

Det finns alltid en möjlighet för den enskilde att överklaga kommunens beslut och på samma sätt kan en överprövning av förvaltningsrättens beslut ske om någon av parterna överklagar och kammarrätten meddelar prövningstillstånd.

Varför överklagas beslut?

• Det görs när det finns oklarheter i beslutet kopplat till hur vi i kommunen i vår bedömning uppfattat praxis. Vi vill att våra beslut ska vara rättssäkra och lika för alla och det blir särskilt viktigt inom områden där lagstiftning och praxis förändrats över tid.
• Gör den överprövande rätten en annan bedömning än den vi gjort blir det tydligt hur vi ska tolka lagstiftningen och gör oss mer träffsäkra i framtida utredningar och bedömningar. När vi överklagar beslut görs det av vår ordinarie personal som är insatta i ärendet.

Varför kommunen inte uttalar sig i individärenden och om enskilda personer

• Vi uttalar oss aldrig i individärenden utifrån den sekretesslagstiftning som reglerar vårt uppdrag.
• En person kan ge någon annan en fullmakt att ta del av information i ärendet. En sådan fullmakt kan ge rätt att begära ut vissa uppgifter, den styr inte vad kommunen kan och ska svara på direkta frågor. Av hänsyn till den person som ärendet berör och dennes närstående, kommenterar vi aldrig individärenden. Den främsta anledningen till det är att vi alltid värnar den enskilda individens integritet. Vi vill att invånarna ska känna sig trygga i att kommunens tjänstemän och politiker aldrig gör avsteg från det.

Förtydligande av de resurser och stöd som finns för dövblinda i Piteå kommun

Resurser för dövblinda i Piteå kommun

• Piteå kommun har under åren satsat mycket på denna målgrupp och har som en av få kommuner ett dövblint ombud anställt som service för de kommunmedborgare som önskar och har behov. Det är ingen biståndsbedömd insats och går därmed utöver det som räknas som skälig levnadsnivå och finns tillgänglig för den som vill och behöver. Ombudet möter personer med dövblindhet, deltar på Teckenträffen som är en teckenspråkig träffpunkt två dagar i veckan, gör hembesök och viss ledsagning - allt i dialog på teckenspråk med deltagarna. Dövblindombudet samarbetar med Piteå församlings teckenspråkiga verksamhet och ABF som tillsammans planerar verksamheten med olika föreläsningar, kontakt med anhöriga och godemän. Ombudet kan taktiltolka.
• För denna målgrupp har regionen ett uppdrag för tolktjänster som regleras av Hälso- och sjukvårdslagen. Där framgår det tydligt att regionen har ett ansvar för vardagstolkning. Med vardagstolkning menas till exempel möten med olika myndigheter, hälso- och sjukvårdsbesök, fritid och rekreation och grundläggande tolkning i arbetslivet.