Sedan 1 januari 2025 igår Piteå kommun i förvaltningsområdet för samiska. Det innebär att vi ska arbeta för att skydda och främja samisk kultur och språk samt sprida kunskap om samer och samisk kultur.
Genom att tillvarata nationella minoriteters rättigheter skapar vi en inkluderande struktur som stärker både det samiska kulturarvet och hela Piteås samhälle. Vårt ansvar som del i förvaltningsområde för samiska innebär att kommunen ska tillämpa lagen enligt följande:
- Rättigheter – informera samer om lagen
- Inflytande och samråd – ge inflytande och samråda med samiska företrädare
- Främja språk och kultur – skydda och främja samiska språk och kultur, med särskilt fokus på barn
- Språkrättigheter – erbjuda service och myndighetskontakter på samiska
- Förskola och äldreomsorg – erbjuda förskola och äldreomsorg helt eller till väsentlig del på samiska vid efterfrågan.
- Mål och riktlinjer – anta mål och riktlinjer för minoritetspolitiskt arbete
Samisk närvaro i Piteå under lång tid
Piteå kommun (Bidám kommuvdna) har en lång och rik historia av samisk närvaro och kultur. Det finns två aktiva sameföreningar registrerade och många samebyar som har betesmarker inom kommunen.
Undersökningar visar att den samiska befolkningen har varit bofast i flera generationer i byarna Svensbyn, Lillpite, Roknäs och Böle. Här finns spår av samisk närvaro genom bosättningar, markanvändning, fornlämningar, kulturlämningar samt ort- och platsnamn. Det finns även traditionsuppgifter som knyter dessa områden till samisk kultur.
Under perioden 1750–1880 bodde cirka 550 samer i de fyra undersökta byarna. Om undersökningen hade omfattat tidigare år och fler byar, skulle antalet sannolikt ha varit närmare 1.000 personer. De flesta samer som bosatte sig i dessa byar kom från Arjeplog och Arvidsjaur.
Historiskt har samer funnits i kustbygden, men forskningen ger begränsad kunskap om deras sociala ställning och relationer. Ett viktigt perspektiv är att kustlandet fungerade som vinterbetesområde för renhjordar, och att systemet med skötesrenar – renar som bofasta tog hand om och som följde med hjordarna – var utbrett i byarna. (Källs: Nya perspektiv på den samiska befolkningen i Pitebygdens jordbruksbyar).
Pitesamiska – en av fem samiska språk
Kommunen är en del av det pitesamiska språkområdet – ett av Sveriges mest hotade samiska språk och ett språk som fick ett skrivspråk så sent som 2024.
Pitesamiskan är ett av Sveriges fem samiska språk: pitesamiska, umesamiska, nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. I Piteå kommun finns samer som förstår och/eller talar alla fem samiska språk.
Renen som symbol
Enligt 1621 års stadsprivilegium-brev av Gustav 11 Adolf beskrivs vårt kommunvapen som ett 'avhugget renhuvud med horn och kvistar'. Den avhuggna formen är typisk heraldik och markerar styrka och tradition.
Renen symboliserar naturen, samisk kultur och Piteås koppling till inlandet och fjällvärlden. Färgerna rött, silver och guld återspeglar tydlighet och värdighet.
År 2025 lanseras en ny visuell identitet av en moderniserad ren. Denna är mer öppen och inkluderande med linjer som känns täljda och det gemensamma uttrycket: Piteå – en plats lätt att älska. det heraldiska stadsvapnet lever dock kvar och används i formella sammanhang.
Samer som urfolk
Samer är ett av världens urfolk – ett folk med egen kultur, språk och sedvänjor. Ett urfolk definieras som en folkgrupp som bodde i ett område innan nuvarande statsgränser fastställdes och som har behållit sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Självidentifikation är också en viktig del av definitionen.
Det samiska folket har aldrig haft ett eget land med gränser, men har rört sig över stora områden som jägare, fiskare och samlare sedan urminnes tider. Skriftliga källor som är nästan 2 000 år gamla visar på samernas existens i Skandinavien.
