När enskilda ärenden inom socialtjänsten uppmärksammas, uppstår det ofta frågor kring hur biståndsbedömningarna görs. Vi har stor förståelse för de frågor, känslor och reaktioner som enskilda ärenden väcker. Vi förstår också att våra bedömningar kan uppfattas fyrkantiga och hårda när vi svarar hur lagar är avgörande för våra beslut. Utan att gå in i något enskilt fall, beskriver vi här hur socialtjänsten arbetar och svarar på några av de vanligaste frågorna.

Har du synpunkter eller frågor är du välkommen att kontakta oss.

Skicka e-post

Frågor och svar

Om lagstiftningen

Vilka lagar ligger till grund i biståndsbedömningar?

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och socialtjänstlagen (SoL) är de lagar som biståndsbedömningen utgår från.

Lagen och stöd och service (LSS) är en rättighetslagstiftning som gäller för personer som ingår i någon av de tre så kallade personkretsarna. Personkrets 1 och 2 omfattar individer med intellektuellt-, begåvnings- eller psykiska funktionsnedsättningar som innebär ett behov av stöd, i personkrets 3 ingår personer med svåra och omfattande fysiska funktionsnedsättningar. Tillhör man någon personkrets och har en diagnos som ger rätt till insatser via LSS ska man tillförsäkras goda levnadsvillkor.

Lagtext LSS - länk

Socialtjänstlagen (SoL) är lag där alla medborgare kan söka om att få sina behov tillgodosedda om man inte kan få det på något annat sätt. Enligt SoL ska de insatser som ges med stöd av lagstiftningen säkerställa skälig levnadsnivå och vad det innebär fastställs även det av praxis. Inom vissa områden är detta tydligt som till exempel försörjningsstöd där det finns en norm som fastställs årligen. Inom andra områden blir det svårare då det inte finns en exakt tolkning, det kan finnas schabloner att utgå ifrån men inte alltid. När det är oklart vad som kan räknas som skälig levnadsnivå utgår man från praxis, vilket innebär att man tittar på vilka bedömningar kammarrätt och högsta förvaltningsrätten tidigare gjort i liknande lägen.

Sedan lagstiftningen LSS infördes har tillämpning av lagstiftningen förändrats och skärpts. Vissa funktionsnedsättningar som tidigare omfattades av LSS får nu sina behov prövade via Socialtjänstlagen, (SOL). I övergången mellan två lagrum saknas praxis, vilket under en period kan försvåra tolkning av lagen. Eftersom alla beslut om bistånd är tidsbegränsade, kan det innebära att vi har förändrade lagar och praxis att förhålla oss till vid en omprövning på individnivå. Det innebär inte att den enskilde blir utan insatser, men det kanske inte blir som det varit tidigare.

Lagtext SoL - länk

Vad händer när en individ hamlar i kläm mellan kommunens och regionens uppdrag?

Socialtjänstens bedömningar utgår från två lagar, LSS och SoL (beskrivs ovan). Även om man inte kan få exakt den insats i den omfattning man önskar är vårt uppdrag alltid att försöka göra tillvaron så bra som möjligt.

Det händer att vissa ärenden tangerar Regionens ansvar som regleras i Hälso- och sjukvårdslagen. I de fallen vill vi gärna göra gemensam planering tillsammans med individen för att dennes behov ska bli tillgodosedda och där individens mål är det viktiga.

Hälso- och sjukvårdslagen - länk

Om beslut i individärenden

Hur går en bedömning till?

De allra flesta besluten fattas av kvalificerad medarbetare som har egen delegation på beslut och det är endast i vissa särskilda ärenden som beslut som rör en enskild individ fattas av socialnämnden. Besluten bygger på en utredning som tittar på individens behov samt aktuell lagstiftning och praxis.

Under 2023 fattades 1167 beslut för personer under 65 år inom SoL och LSS om insatser som inte gällde försörjningsstöd eller insatser via socialpsykiatrin. Av dessa var 336 nya beslut, det vill säga personer som inte haft den insatsen tidigare. 27 beslut var avslagsbeslut vilket oftast handlade om att behoven bedömdes tillgodoses på annat sätt eller att man inte ingår i personkretsen för LSS och därmed inte har rätt till insatser via den lagstiftningen.

Hur kan socialtjänstens bedömningar av behov ändras?

LSS har förändrats över tid och sedan lagen kom 1994 har bedömningarna stramats åt. När LSS-lagstiftningen kom var det en generös lagstiftning som gav många personer med funktionsnedsättningar mycket tid för personlig assistans. När lagstiftningen snävats åt har det inneburit att personer som tidigare haft insatsen inte längre har rätt till den. När vi då gör en ny bedömning utgår vi från den lagstiftning som gäller och har den förändrats blir det också förändringar för den som har insatsen.

Det här innebär naturligtvis ett stort lidande för den enskilde som drabbas och vi kan bara beklaga att lagstiftningen skärpts inom en rad områden. Det är många grupper som drabbats av detta och vi vet att det är frågor som lyfts på nationell nivå av flera brukarorganisationer. Men att lagstiftningen ändras innebär inte att vi som socialtjänst inte ska tillgodose behov, däremot kan det bli på ett annat sätt och i en annan omfattning än tidigare och ibland tillsammans med andra huvudmän om det är aktuellt.

Måste inte kommunen berätta om bedömningen ändras?

Vi har en skyldighet att informera om att vi gör en omprövning av beslut när tiden går ut, men det är också en skyldighet för den enskilde, och i det fall det finns god man, företrädare eller juridiskt ombud som ska hjälpa den enskilde, att vara uppmärksam på detta. Här ingår också att medvetandegöra den enskilde när en omprövning kan innebära förändringar.

Hur kan man säga att kommunikation inte ingår som ett grundläggande behov?

Vi vet att det är viktigt för människor att kunna interagera med sin omgivning. För personer med funktionsnedsättningar finns det lagar som reglerar hur dessa individer kan få stöd på bästa möjliga sätt.

Sedan 2017 har LSS-lagstiftningen skärps vilket lett till att kommunikation som är kopplat till en specifik kommuikationsform, exempelvis teckenspråk, bildstöd eller liknande, inte längre är ett grundläggande behov. I praktiken betyder det att personer som är dövstumma inte längre ingår i personkretsarna och har därför inte rätt till personlig assistans som rör just kommunikation. Om personen har andra funktionsnedsättningar som ingår i personkretsarna kan de få stödinsatser beviljade som är kopplade till andra behov. Där är det tillämpningen av lagen som styr och inte enskilda tjänstemäns bedömningar eller politikers uppfattning.

Kan kommunen besluta att ge stöd till en individ utöver det som regleras i lagar?

I princip ja, men då uppstår problemet med att varje beslut utgår från godtycklighet och stort utrymme för tolkningar, inte de lagar och praxis som gäller. Dessutom finns det risk att de som saknar nätverk och kontakter bli utan insatser, medan de som har ett stort nätverk och många som kan driva deras fråga får mycket mer.

För kommunen är rättssäkerhet grundläggande i alla former av myndighetsutövning. Vi ska alltid behandla alla lika när vi tar våra beslut, oavsett om det handlar om socialt stöd, bygglov, tillstånd eller annat. Våra beslut ska fattas med stöd i lagar, förordningar, praxis och riktlinjer. Vi ska behandla alla lika och inte låta våra egna tankar, känslor och empati påverka beslutet.

Gör socialtjänsten aldrig något utöver det lagen kräver?

Inom Piteå kommuns socialtjänst gör vi en rad saker som är mer än vad lagen säger. Vi har exempelvis som en av få kommuner ett dövblindombud, vi har tre fältassistenter som jobbar med våra unga och vi har även Kompassen som är en mötesplats dit alla är välkomna.

Har ni inga känslor?

Att visa empati och förståelse för den enskilde och de anhöriga som finns kring denne är centralt för oss. Vi är engagerade och bryr oss om varje enskild individ som söker stöd hos oss. Men i vårt beslutfattande måste vi vara professionella. I en demokrati fattas inga myndighetsbeslut på känsla, sympati och omtanke. Vår utgångspunkt i varje beslut utgår från lagar, föreskrifter, praxis och riktlinjer. Så ska det vara i en rättssäker demokrati, men däremot är det viktigt att alla som vänder sig till oss upplever sig väl bemötta, lyssnade på men även att man blir informerad om grunderna till våra beslut.

Vad gör egentligen Piteå kommun för de dövblinda?

Piteå kommun har under åren satsat mycket på denna målgrupp och har som en av få kommuner ett dövblint ombud anställt som service för de kommunmedborgare som önskar och har behov. Det är ingen biståndsbedömd insats och går därmed utöver det som räknas som skälig levnadsnivå och finns tillgänglig för den som vill och behöver.
Ombudet möter personer med dövblindhet, deltar på Teckenträffen som är en teckenspråkig träffpunkt två dagar i veckan, gör hembesök och viss ledsagning - allt i dialog på teckenspråk med deltagarna. Dövblindombudet samarbetar med Piteå församlings teckenspråkiga verksamhet och ABF som tillsammans planerar verksamheten med olika föreläsningar, kontakt med anhöriga och godemän. Ombudet kan taktiltolka.

Vad gör regionen för de dövblinda?

För denna målgrupp har regionen ett uppdrag för tolktjänster som regleras av Hälso- och sjukvårdslagen. Där framgår det tydligt att regionen har ett ansvar för vardagstolkning. Med vardagstolkning menas till exempel möten med olika myndigheter, hälso- och sjukvårdsbesök, fritid och rekreation och grundläggande tolkning i arbetslivet.

Om överprövning och rättslig process

Vad kan man göra när man anser att beslutet är felaktigt?

När man som enskild person inte är nöjd med våra beslut har man möjlighet att överklaga kommunen beslut. Det kan då överprövas i förvaltningsrätten och i vissa fall gå vidare till och kammarrätten om de meddelar prövningstillstånd. Det sker ofta inom de områden där det inte finns en tydlighet kring vilka insatser som kan räknas som skälig levnadsnivå. Denna möjlighet är viktig när beslut fattas i en rättssäker demokrati.

Kommunen måste invänta utfallet av överprövningen innan vi får agera. Ofta kan denna process ta tid, vilket vi tycker är olyckligt men det är omständigheter som vi tyvärr inte styr över.

För oss som har uppdraget att fatta beslut kring bistånd är det värdefullt att våra avslagsbeslut blir överprövade då det säkerställer att vår myndighetsutövning är rättssäker. Gör den överprövande rätten en annan bedömning än den vi gjort blir det tydligt hur vi ska tolka lagstiftningen och gör oss mer träffsäkra i framtida utredningar och bedömningar.

Förvaltningsdomstolar - länk

Vad händer när rätten fattar beslut?

När dom faller i rätten agerar vi utifrån beslutet. Antingen stärker rättens dom våra tolkningar av de lagar som ligger till grund för vårt beslut eller så bildar det ett underlag som ska hjälpa oss att fatta än mer rättssäkra beslut framåt.

Vad innebär rättssäkerhet?

I Sverige lever vi i en demokrati och en viktig faktor för en stat att utropa sig som en demokrati innebär att de finns en rättssäkerhet i all offentlig makt. Den offentliga makten utövas av våra domstolar och av enskilda tjänstepersoner som i sin yrkesroll utövar myndighetsutövning och det kan gälla bygglov, alkoholtillstånd och inte minst insatser inom socialtjänsten.

Att vara ett rättssäkert land innebär att den offentliga makten utövas utan godtycklighet. All offentlig makt utgår från våra lagar, vilket kallas legalitetsprincipen. Utöver det är objektivitetsprincipen en viktig grund för rättssäkerheten. Både legalitetsprincipen och objektivitetsprincipen ingår i regeringsformen.
Grundtanken är att alla ska behandlas lika inför lagen.

Vad innebär det att en enskild person har JO-anmält kommunen för hanteringen av ett individärende?

Vi välkomnar alltid granskningar och tillsyn av våra verksamheter. De är viktiga och hjälper oss att utvecklas och hålla hög kvalitet.

Om att uttala sig i individärenden

Varför kan inte kommunen uttala sig om enskilda ärenden?

Alla medborgare som söker insatser hos oss ska känna sig trygga med att vi aldrig kommer att bryta den sekretesslagstiftning som reglerar vårt uppdrag. Men det handlar minst lika mycket om att skydda den enskilda personen som i en situation där man känner sig besviken, frustrerad och arg vänder sig till media. I det läget vore det oetiskt av oss att lämna ut den enskilde än mer än vad den redan blivit.

Men om man har fullmakt från aktuell individ/vårdnashavare?

En fullmakt kan ge rätt att begära ut vissa uppgifter, men det förändrar inte vår bedömning. Vi uttalar oss aldrig i enskilda ärenden, eftersom de medborgare som söker insatser hos oss ska känna sig trygga med att vi aldrig kommer att bryta den sekretesslagstiftning som reglerar vårt uppdrag

När ett enskilt ärende blir uppmärksammat och personen uttalar sig i media, bör ni inte bemöta och svara på frågor kring det?

Media ger oss ofta chansen att bemöta påståenden men vi varken kan, ska eller bör kommentera individärenden. Orsaken är att alla medborgare som söker insatser hos oss skall känna sig trygga med att vi aldrig kommer att bryta den sekretesslagstiftning som reglerar vårt uppdrag. Den enskildes perspektiv är därför den enda bild som syns i media. Vi kan endast besvara och kommentera på ett övergripande plan kring vad vi utgår från i våra beslut. Vi förstår dock att det kan kännas fyrkantigt när man egentligen vill ha svar på specifika frågor om individärendet.

Ansvarig förvaltning:

Socialtjänsten

Ansvarig nämnd:

Socialnämnden

Dela: Facebook LinkedIn Twitter E-Post

Sidan kontrollerad: 2024-04-25 13:05:28

Stöd till vuxna

Anhörigstöd
LSS funktionsnedsättning
Försörjningsstöd
Godman - förvaltare
Hemsjukvård
Kompassen
Missbruk och beroende
Psykisk ohälsa
Våld i nära relationer
Behandling av våldsutövare