Visselblåsarlagen inskränker inte skydd som gäller enligt lag, förordning eller på annan grund. Lagen är ett komplement till den grundlagsfästa meddelar- och anskaffarfriheten. Dessa rättigheter föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarfrihet innebär förenklat en rätt att straffritt röja normalt sekretessbelagda uppgifter – men inte handlingar – om det sker i syfte att röjandet ska leda till publicering i massmedier och uppgifterna lämnas till vissa kategorier av mottagare (bland annat författare och nyhetsbyråer).
Kommunen får inte efterforska vem som har lämnat uppgifter till media eller hur uppgiftslämnandet gått till (efterforskningsförbud). Kommunen får inte heller vidta negativa åtgärder mot den som har utnyttjat sin meddelarfrihet, t.ex. genom uppsägning, disciplinpåföljd eller andra repressalier (repressalieförbud).
Meddelarfriheten gäller dock inte alla sekretessbelagda uppgifter. I slutet av varje kapitel i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) anges för vilka paragrafer meddelarfrihet inte gäller och i 44 kap offentlighet och sekretesslagen anges generella undantag för viss typ av uppgifter som inte heller omfattas av meddelarfrihet. Inom vissa områden, t.ex. hälso- och sjukvård och socialtjänst, är meddelarfriheten starkt begränsad.
Ytterligare bestämmelser som inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter finns även i andra författningar än OSL.
Uppgifter som inte får lämnas med stöd av meddelarfriheten, brukar sägas vara omfattade av kvalificerad sekretess.