Hur är det att gå genom en skoldag när sociala koder är svåra att tolka, intrycken blir för många och mycket av energin går åt till att försöka passa in? Under temadagarna ”Förstår vi varann kommer vi att må bättre” vill Strömbackaskolan och Region Norrbottens barn- och ungdomshabilitering öka kunskapen om autism och skapa större förståelse för att vi människor fungerar på olika sätt.
Bakgrunden till satsningen finns i de frågor som Strömbackaskolans kuratorer möter i sitt arbete med elever. Många av dem liknar de frågor som personalen inom barn- och ungdomshabiliteringen möter.
– De elever jag träffar kan ha det svårt i sociala situationer och i samspelet med andra. Det kan lätt uppstå missförstånd, berättar Hanna Modig, kurator på Strömbackaskolan.
Tillsammans med Viveka Fredriksson, teamledare på barn- och ungdomshabiliteringen, väcktes därför idén om att göra en gemensam satsning kring autism.
Målet är att öka förståelsen från båda håll. För personer med autism kan exempelvis socialt samspel, förändringar och starka sinnesintryck innebära större utmaningar. Med mer kunskap, tydlighet, respekt och tålamod kan fler bidra till en trygg och inkluderande skolmiljö.
Hur upplevs världen av någon annan?
Under temadagarna har eleverna fått närma sig ämnet på flera olika sätt. I Strömbackaskolans glasentré kunde de bland annat gå en tipsrunda med frågor om autism och prova VR-glasögon som ger en upplevelse av hur olika sinnesintryck kan upplevas av en person med autism.
Inga temadagar utan den obligatoriska godisskålen, en del av vinsten om man lyckades bra i tipsrundan om Autism.
Men satsningen handlar inte bara om att förmedla fakta. Minst lika viktigt är att få lyssna till människors egna erfarenheter.
På fredagen samlades därför eleverna i årskurs två i Stora samlingssalen för en föreläsning tillsammans med skolans kuratorer, skolsköterskor och skolpsykolog samt medarbetare från barn- och ungdomshabiliteringen.
”Jag är inte min diagnos”
En av dem som stod på scenen var Molly, som tog studenten från Strömbackaskolan i våras. Hon berättade öppet om en skoltid där hon länge kämpade för att bli förstådd.
Molly läser internationell kris- och konflikthantering vid Umeå universitet och drömmer om en framtid inom politiken. ”Det är bästa sättet att kunna påverka”, säger hon. Genom att dela med sig av sina egna erfarenheter hoppas hon redan nu kunna göra skillnad för andra.
Molly fick sin autism- och ADD-diagnos först som 16-åring. Hon har alltid haft lätt för själva skolarbetet, men det sociala samspelet har varit betydligt svårare. Under låg- och mellanstadiet blev hon utsatt för mobbning och upplevde också en brist på förståelse från vuxenvärlden.
– Jag förstod inte sarkasm. Det kunde andra barn utnyttja. När jag blev ledsen kunde de säga ”men det var ju bara ett skämt”, berättar Molly.
Hon beskriver hur hon ofta blev ensam, sökte sig till böckernas värld och satt med hörlurar under lektionerna. Samtidigt kunde ångesten göra det svårt att få någonting gjort, trots att hon hade lätt för skolarbetet.
I årskurs åtta bytte hon klass, men problemen försvann inte. Då började också kampen för att få en utredning.
– Eftersom jag klarade målen i skolan ansågs jag inte behöva någon utredning. Jag var 16 år när utredningen visade att jag har autism. Men jag är inte min diagnos, säger hon med ett leende.
Gymnasietiden blev betydligt bättre. När Molly nu möter Strömbackaskolans elever är det framför allt några enkla saker hon vill skicka med. Saker som kan betyda mer än man kanske tror.
– Döm inte folk. Ge mig en chans. Säg hej, bjud med någon på lunch. Du kan faktiskt göra en annan persons dag bara genom att bjuda på ett leende.
För Molly finns också en tydlig anledning till att hon väljer att stå på scen och berätta om sådant som varit svårt.
– Jag känner att jag måste hjälpa andra som inte vågar berätta hur det är. Någon gång måste vi få till en förändring om alla ska mötas med förståelse och respekt. Det är vad jag önskar uppnå.
Stöd som sparar energi
Föreläsningen fortsatte med att skolpsykologen Elina berättade om vad autism innebär och hur vägen fram till en diagnos kan se ut.
Magdalena, arbetsterapeut inom habiliteringen, gav sedan eleverna konkreta exempel på kognitivt stöd och vardagsstrategier. Hon berättade att många av de barn och unga hon möter drar sig för att använda hjälpmedel eftersom de inte vill sticka ut. Mycket energi kan i stället gå åt till att försöka passa in.
Men kognitivt stöd är egentligen något vi alla använder. En almanacka, klocka, GPS, vägskyltar och tvättråd är alla exempel på stöd som hjälper oss att förstå, komma ihåg, planera och hitta rätt.
Genom rätt stöd går det att spara energi, minska stress och bli mindre beroende av andra.
Magdalena jämförde vår energi med mobiltelefonens batteri. Vi har ofta bra koll på när telefonen behöver laddas för att klara resten av dagen, men är inte alltid lika bra på att uppmärksamma när vår egen energi börjar ta slut.
Därför kan planering och struktur göra stor skillnad. Att planera in återhämtning, använda prioriteringslistor och påminnelser och samtidigt våga stänga av onödiga notiser är några exempel på strategier som kan göra vardagen enklare.
Förståelse kan göra stor skillnad
Temadagarna bygger på en enkel tanke: människor tänker, känner och upplever världen på olika sätt. Det som är självklart för en person behöver inte vara det för en annan.
Mer kunskap om autism kan bidra till färre missförstånd, men också till något större. En skolmiljö där fler vågar vara sig själva och där vi blir bättre på att se och möta varandra.
Ibland kan vägen dit börja med något så enkelt som det Molly skickade med eleverna från scenen:
Säg hej. Bjud med. Ge någon en chans.
