Den som äger en byggnad måste bevara den så att inte byggnadens karaktär går förlorad. En tidstypisk byggnad eller en enhetlig miljö kan ha ett kulturhistoriskt värde även om den inte är gammal. Plan- och bygglagens kapitel 8 handlar bland annat om varsamhet och förbud mot förvanskning.
Ändring av en byggnad ska utföras varsamt (8 kap. 17 § PBL), så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska och kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Kravet gäller alla byggnader oavsett ålder. Vad kravet innebär för enskilda byggnader kan preciseras genom varsamhetsbestämmelser (K-märkning) i detaljplan.
Byggnader som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla får inte förvanskas (8 kap. 13 § PBL). Förbudet innebär inte ett förbud mot förändring, utan skyddar de värden som gör byggnaden värdefull och gäller oavsett om byggnaden sedan tidigare är utpekad som särskilt värdefull eller ej. Sådana värden kan anges genom skyddsbestämmelser (q-märkning) i detaljplan.