Det är kommunens ansvar att planera hur mark- och vattenområden ska användas för bebyggelse, infrastruktur och andra verksamheter. Genom planprocesser ska olika intressen vägas mot varandra på ett öppet och demokratiskt sätt.
Planering av mark- och vattenanvändning och utveckling av den byggda miljön kallas också fysisk planering och regleras i plan- och bygglagen (PBL). Syftet med fysisk planering är att utifrån ekologiska, sociala och samhällsekonomiska förutsättningar skapa en långsiktigt hållbar livsmiljö. Planeringen finns även för att skydda områden som till exempel har speciella natur- eller kulturvärden.
Planarbetet kan delas in i översiktsplanering och detaljplanering.
- Översiktsplanering Arbetar med ett strategiskt viktigt och långsiktigt styrande dokument, där politiker tar ställning till mark- och vattenanvändning i hela kommunen eller inom ett tematiskt område. Översiktsplanen är vägledande och inte juridiskt bindande.
- Detaljplanering Arbetet med detaljplaner beskriver mer detaljerat hur mark och vatten ska användas i ett mindre område, exempelvis för bostäder, friluftsområden eller vägar. En detaljplan är juridiskt bindande. Här ingår även områdesbestämmelser som också är juridiskt bindande. Områdesbestämmelser används för att säkra markanvändningen i enlighet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse. Både detaljplan och områdesbestämmelser utgör beslutsunderlag vid bygglov.
