Den svenska modellen skulle bygga ett folkhem grundat på jämlikhet och i centrum stod bostadsfrågan med bra bostäder till alla. Det primära målet var att få bort trångboddheten, men hade även ett inslag av arbetsmarknadspolitik. Bostadslån knutna till kvalitetskrav på utformning och konstruktion inrättades med byggnormer utarbetade av arkitekter. Allmännyttan och kooperativa bostadsföretag som HSB växte fram.
Från och med trettiotalet och fram till 1948 uppfördes kategorihus i form av barnrikehus med två- eller trerumslägenheter med kök och badrum, avsedda för familjer med låga inkomster och minst tre barn.
Folkhemsbyggandet blev under 1950-talet både en vidareutveckling och en reaktion på funktionalismen. Man reagerade mot funktionalismens renläriga modernism, men tog intryck av den inre funktionella planeringen av bostaden. Det skulle finnas utrymmen för familjemedlemmarnas avskildhet och välutrustade hygienutrymmen. Lägenheterna i flerfamiljshusen löpte från långvägg till långvägg för att få in ljus från två väderstreck, gärna öster och väster. Till folkhemsbyggandets epok hörde även uppförandet av offentliga byggnader i anslutning till bostäderna, t ex skolor, bibliotek, idrotts- och simhallar.
En särskild ställning intog industriföretagen som inrättade bostäder för arbetare och tjänstemän. På 1940- och 50-talen ersatte småhusen flerbostadshusen när ökade inkomster gav arbetare möjlighet att bygga egna hus. De var ofta uppförda efter typritningar eller från och med 1950-talet kataloghus. Planlösningen var viktig med kök placerade mot söder och sovrum mot norr. Till gårdsbilden hörde ett litet fristående garage. Flerfamiljshusen på Berget och Backen är representanter från den här tiden, liksom personalbostäder som är uppförda av ASSI på Nygatan. Nya material som lättbetong lanserades, i Sverige som Y-tonghus med putsade fasader. I Piteå finns de i villaområden på bl a Backen och Djupviken.
Ett nytt inslag var dubbelboendet i form av fritidshus. Semesterlagstiftningen gav arbetare möjlighet att få lagstadgad betald semester och bidrog till att också arbetare hade möjlighet att skaffa fritidshus. Små, enkla sportstugor uppfördes, gärna i närheten av vatten och inte så långt från stan.
Karaktäristiskt
Folkhemmets bostäder ritades ofta av kända arkitekter och karaktäriseras av genomtänkta lägenheter med bra planlösningar. Karaktäristiskt var också enkelheten. Resurserna var begränsade så byggandet präglas av att vara genomtänkt och utan onödiga detaljer.
Fasader av rött eller gult tegel är vanliga, liksom putsade fasader. Både slät puts och grövre spritputs förekommer, målade i jordfärger som ockra, rött och grönt. På putsade hus är fönstrens omfattningar slätputsade och tillsammans med fönstren målade vita. Till flerfamiljshus användes den bättre och dyrare terracitputsen (ädelputsen). Småhusen har ofta fasader av locklistpanel och saknar inledningsvis både fönsteromfattningar och markerade knutar. På 1930-talet introduceras asbestcementen, eterniten, det eviga materialet, som idag håller på att försvinna. Materialet förekommer i fasader, men även på tak i både slät och korrugerad form.
Taken blev åter synliga - sadeltak, brutna eller valmade tak, ofta täckta av tegel eller eternit. Fönstren blev mindre som en följd av krigsårens energikris och försågs senare med enkla omfattningar. Den vanligaste typen är fönster med mittpost. Från och med 1930 blev balkonger vanliga. Balkongerna drogs ibland in i fasaden som på så sätt med skuggverkan varieras. Burspråk blev moderna vid den här tiden och flerbostadshusen har ofta burspråk på gaveln.
Entréerna försågs med enkla skärmtak. Portarna är glasade och omålade, ofta av fernissad ek så träet framträder. Det är vanligt med omfattningar av tegel.
Tänkvärt
Idag har många putsade fasader försvunnit och eterniten rivits ned. Både puts och eternit är tidstypiska fasadbeklädnader som kännetecknar folkhemsbygget och att klä en putsad fasad med panel, bidrar till att förvanska byggnadens karaktär. Behåll fasadmaterial, underhåll den, måla med ursprunglig färgtyp och kulör.
Behåll det befintliga taken och takmaterialen. Flerbostadshusen och de putsade villorna har tak av tvåkupigt tegel. Underhåll på traditionellt sätt och ersätt trasiga tegelpannor. Eftersträva äkthet i materialen och byt inte ett tegeltak mot ett plåttak med tegelprofil.
Fönstren är husets ögon och har stor betydelse för hur en byggnad uppfattas. Behåll originalfönstren och byt ut skadade delar vid behov. Bevara befintliga balkonger och behåll dess utformning.
Entréernas träportar har idag ofta ersatts av aluminiumdörrar i flerfamiljshusen. Var rädd om de portar som fortfarande finns kvar och uppmärksamma deras estetiska kvaliteter.
Behåll planlösningarna. Var rädd om snickerier och inredning eftersom de håller mycket hög kvalitet både i utförande och material. Köksinredning och garderober är hantverksmässigt utförda och byggda på plats. Med enkla medel kan de ändras för att svara mot dagens behov, som att till exempel höja diskbänken. Dörrarna är släta enligt funktionalismens ideal, undvik allmogeinspirerade dörrar och lister.