Den traditionella bebyggelsen i byarna är den vi förknippar med Norrbottensgården eller Pitegården som den ibland kallas. Norrbottensgården hör till böndernas byggnadstradition och timmerhus av samma slag har byggts i stora delar av Sverige sedan hundratals år.
En traditionell bondgård hade ursprungligen en byggnad för var och en av funktionerna på gården. Bostadshus, bagarstuga, fähus, stall, hölider, vedbod, loge, brygghus, smedja, härbre och visthusbodar. En normalstor gård kunde ha upp till ett tjugotal timrade byggnader. Gårdarna var tidigare mer slutna än de är idag. Husen grupperades kring mangården – dit djuren inte hade tillträde – och kring fägården. De helt slutna gårdarna hade ett portlider som ledde in på gårdstunet. Härbret, där gårdens värdefullaste tillgångar förvarades, placerades alltid ett stycke utanför gårdsplatsen för att stå säker vid en eventuell brand. Det har gjort att många mycket gamla härbren fortfarande finns bevarade.
Norrbottensgårdens mangårdsbyggnad hade ursprungligen endast en våning och till planlösningen var den antingen en enkelstuga – kök med farstu och kammare, eller en parstuga – kök och sal om var sida om farstu och kammare. Med åren har mangårdsbyggnaden höjts med en halv våning och försetts med kamrar innanför köket.
Timmerhantverket bestämde byggnadens utformning och fasaderna smyckades efter förmåga med klassiserande arkitekturelement. Inspiration hämtades från de vackra dekorationer som fanns t ex i kyrkan. Bönderna började rödfärga sina gårdar och dekorera husen med snickeridetaljer, i form av rundade kolonnliknande knutlådor och frontoner över fönster och dörrar, i takt med att ekonomin tillät. Tanken var att efterlikna högreståndsarkitektur och på så vis manifestera den egna sociala ställningen. Böndernas välstånd ökade i samband med skiftesreformerna och skogsförsäljningarna på 1800-talet.
Gårdens ekonomibyggnader har under årens lopp ersatts i takt med att jordbruket och boskapsskötseln utvecklats. De små fähusen ersattes på 1800-talet av stora stenladugårdar och långlogen ersattes under samma århundrade av rundlogen. Båda byggnader som idag är mycket karaktäristiska för Pitebygden.
Karaktäristiskt
De rödfärgade mangårdsbyggnaderna med enkla klassiserande dekorationer omgiven av timrade uthuslängor, stenladugården och logen är Pitebygdens variant av Norrbottensgården. Sommarbostaden, eller den kombinerade bagar- och sommarstugan, är vinkelrätt placerad i förhållande till mangårdsbyggnaden.
Timmerfasader är trärena eller färgade med röd slamfärg. Brädslagna fasader har stående lockläktpanel med profilerad läkt eller kraftig liggande panel som vanligtvis är färgad med röd slamfärg eller målad i ljusare oljefärg.
Taken är flacka och vanligtvis täckta med pannplåt eller tegelpannor. Förr täcktes taken med spån eller slanor med underliggande näver. På många gårdar finns fortfarande spåntaken kvar på ekonomibyggnaderna.
Fönsterfoder, knutlådor och dörromfattningar har en ljus färgsättning, idag vanligtvis i en bruten vit färg, förr var de målade i grått eller ockragult. Fönsteröverstycken har en utformning som är hämtad från antikens tempelarkitektur. Fönstren är indelade i flera lufter med träspröjs och entrén ligger utmed husets långsida. Ursprungligen saknades farstukvist. Dubbeldörrarna, som öppnas inåt, omgärdas ibland av en omsorgsfullt utarbetad portik och ovan dörrarna finns ett långsmalt fönster för ljusinsläpp i den annars fönsterlösa farstun. Dörrarna kan vara enfärgade eller flerfärgade i en för huset i övrigt avvikande färg.
Byggnadernas proportioner följer höjdbreddförhållanden som ursprungligen bestämdes av timringstekniken. Det innebär att den traditionella bebyggelsen är långsmal och tar upp relativt liten markyta.
Den lantliga bebyggelsen ligger traditionellt i höjdlägen i landskapet, på väldränerad icke odlingsbar mark, ofta i skogsbrynet och i anslutning till en väg.
Tänkvärt
Fasaderna målas helst med slamfärg som har oslagbara egenskaper. Den är billig och går att måla på hur många gånger som helst till fördel för träet. Undvik färgtyper som inte låter träet andas. Byt aldrig mer panel än nödvändigt. Rötskador förekommer vanligtvis bara närmast marken och under fönster. Original kan sällan ersättas utan att kvaliteten och känslan försämras. Byt därför endast det absolut nödvändigaste vid underhåll av t ex fasadpanel och foder. Äldre fönsterglas har struktur och ger ett levande intryck, var försiktig med det och underhåll fönstersnickerier med traditionella metoder så håller de under mycket lång tid. Hundraåriga fönster klarar sig med rätt underhåll i minst hundra år till. Isolering ur energisparsynpunkt är möjlig utan att byta fönstren.
Anpassa tillägg på Norrbottensgården så att de stämmer överens med det traditionella utförandet och bebyggelsemiljön som helhet. Ta gärna hjälp av arkitekt eller bebyggelseantikvarie. Gamla fotografier kan vara till stor hjälp.
Nedtrampade trösklar, slitna dörrhandtag och bortnött färg är patina, spår efter många års användning, som bidrar till att ge huset "själ" och en speciell atmosfär. Underhåll utan att radera tidigare generationers avtryck.
Ekonomibyggnaderna kan idag sakna funktion och riskerar därför att förfalla. Underhåll åtminstone tak och rensa fasaderna fria från sly. Takspån till ekonomibyggnader och hängrännor i trä tillverkas lokalt.