Forntiden tar sin början när inlandsisen smälte och blottlade markerna. Med början för omkring 8 000 år sedan sökte sig människor till havsstränder och skyddade vikar för att jaga säl och fiska. I horisonten låg fortfarande det som fanns kvar av inlandsisen och österut sträckte havet ut sig. Pitebygden var till stora delar fortfarande dränkt av vatten när människor bosatte sig i denna landsände.
Berget Kalahatten stack upp som en kobbe i den yttre skärgården. Havet stod som högst 240 meter högre än idag, det vill säga långt upp i dagens inland. Isens väldiga tyngd hade pressat ned landet och när den smälte och drog sig tillbaka höjde det sig åter, en process som fortfarande pågår. Idag med en hastighet av ungefär en centimeter per år. De äldsta spåren efter människor återfinns därför högt i landskapet och uteslutande i inlandet.
I takt med landhöjningen befolkades bygden. Överallt i landskapet finns spår efter forntidsfolket. Svårupptäckta boplatser, kokgropar och fångstgropar finns där det en gång var nära till havet. Benfynd från vildren, älg och säl vittnar om vad människorna livnärde sig på. Folket ingick i en kultursfär med väst-östliga förbindelser och deras kontakter sträckte sig från nutidens Norge och ända till Novgorodområdet i österled. De levde i samklang med vad naturen kunde ge och deras inverkan på miljön var minimal – det är därför spåren efter dem är så svåra att upptäcka.
Under bronsåldern, 1 800-500 f Kr bestod Pitebygden av ett skärgårdslandskap. Utmed den dåtida kustlinjen, som var ungefär 35-40 meter högre än idag, bodde och vistades människor med traditionen att begrava sina döda i stensättningar och rösen. På bergen strax söder om Jävre, med milsvid utsikt, ligger forntidsmänniskor begravda i imponerande gravhögar. Bergen har sedan bronsåldern fortsatt att besökas, kanske har de haft en magisk innebörd. Så sent som på medeltiden anlades labyrinter här.
Bland de forntida spåren efter människorna i bygden framträder en ny typ av lämningar för omkring 1 300 år sedan. På 700-talet e Kr, har grupper av människor börjat följa vildrenens vandringar och under de nästföljande århundradena växer tamrenskötseln fram. Samernas livsstil går från denna tid att urskilja bland fornlämningarna.