Skogen, malmen och vattenkraften gjorde Norrbotten till Sveriges framtidsland i slutet av 1800-talet. Den allra första ångsågen i länet etablerades i Bergsviken vid Inrefjärden 1857. Under de närmast följande årtiondena etablerades ångsågar och trävarufabriker utmed kusten i Piteå och övriga Norrbotten.
Befolkningsökningen under samma tid var lavinartad. Mängder av små industrier följde i träindustrins spår. Vattenkraften byggdes ut och moderniseringen påverkade hela samhället. Byggnader uppfördes inte längre enbart efter de förutsättningar som timrings- och murningstekniken medförde. Med nya material som armerad betong och gjutjärn blev det möjligt att uppföra hus helt utifrån funktionskraven. I Piteå uppfördes Stadshotellet och Furunäsets sjukhus, vilka för sin tid var helt nya typer av byggnader.
Järnvägens ankomst skapade förutsättningar för samhällsetableringar långt från tidigare centralorter. Först i och med den fick landet en enhetlig klocka, tidtabellerna var ju tvungna att stämma överens oavsett var man befann sig i landet. Norra stambanan utgör sträckan mellan Bräcke och Boden som av försvarstekniska skäl drogs genom inlandet. En decemberdag 1893 möttes rallarna strax söder om Koler och till händelsens minne finns ett monument rest på platsen. SJ hade egna arkitekter som bidrog till att skapa en alldeles egen järnvägsarkitektur med stationshus i Långträsk, Koler och Strömsund. Järnvägen mellan Älvsbyn och Piteå invigdes 1915.
Boendestandarden ökade successivt, om än det skulle dröja en bra bit in på 1900-talet innan flertalet bodde i moderna bostäder. Vikten av ett eget hem betonades tidigt av både arbetare och etablissemanget – arbetaren såg det som en chans att skaffa mer inflytande i samhället, andra såg det som ett sätt att försöka hålla arbetaren sysselsatt med annat än engagemang inom den socialistiska rörelsen. Folket skulle också hindras från att emigrera. Demokratiseringen innebar under det tidiga 1900-talet att människors bostadssituation blev en viktig samhällsfråga. Tanken om att den driftige arbetaren kunde bygga ett eget hem övergick snart till att gälla alla – varje medborgare hade rätt till en modern och välplanerad bostad. Makarna Myrdals skrift Kris i befolkningsfrågan 1934 uppmärksammade behovet av bättre bostäder till förmån för barnafödande och bättre levnadsvillkor.
Folkrörelsernas framväxt under denna tid lade grunden för ett demokratiskt Sverige. I Pitebygden var det framförallt frikyrkan och arbetarrörelsen som värvade medlemmar. I Storfors byggdes ett vackert Folkets hus under storstrejken 1909.
Eftersom befolkningen ökade uppkom också behovet av nya kyrkor och socknar. Norrfjärden och Hortlax blev egna församlingar i början av 1900-talet. Nya kyrkor uppfördes i tidens rådande stilideal. I Hortlax byggdes en nygotisk och nationalromantiskt inspirerad kyrka med tillhörande kyrkstugor i dalastil och i Norrfjärden en kyrka med fornnordiska förebilder. Att det i båda församlingarna uppfördes kyrkstugor säger en del om hur stark kyrkstadstraditionen fortfarande var en bit in på 1900-talet. Norrfjärdens kyrka brann ned och ersattes med en ny på 1960-talet.