Det har varit en utmaning för våra värdar att hitta ett ställe där vi ska kunna bo. Vi som är Piteå kommuns representanter är vårt kommunalråd Peter Roslund och Moderaternas gruppledare Elisabet Berg. Från tjänstemannasiden så är det David Sundström, samhällsstrateg och jag som är internationell samordnare.
För de andra tre är det första gången de är i Afrika och deras bild är präglad av den bild man får av Afrika via media.
Våra värdar har ansträngt sig och hittat ett ställe oerhört naturskönt beläget fem mil från stan. Ett ställe där man kommer att kunna vila både kropp och själ- när det väl blir klart. Den röda jorden dammar rejält då vi viker av från asfaltvägen och här och där ser vi att träd har fällts för att göra kol som används vid matlagning. En viktig inkomstkälla för den fattiga landsbygdsbefolkningen som vet att det egentligen är förbjudet. Myndigheterna ser mellan fingrarna för de är medvetna om att man inte kan ta ifrån dem kanske deras enda inkomstkälla, utan att ersätta den med en ny.
Kommunen har lånat ut en liten generator för att vi ska ha tillgång till ström några timmar på kvällen och någon på morgonen. Kapaciteten är låg, när jag sätter på hårtorken så blir det mörkt. Och dieseln som driver den är dyr, så maten lagas på kolgrillar och det fungerar alldeles utmärkt. Inga datorer, inga mobiltelefoner – och tystnaden gör nästan ont.
Morgnarna och kvällarna är alldeles fantastiska. Tuppen som gal i den närbelägna byn, solen som går upp lika snabbt som den går ner på kvällen och en ren, klar och lite krispig luft så här på förvintern. Peter duschar i kallvatten men vi andra väntar på att vattnet som värms i en gryta på en enkel ”kolspis” ska bli duschvarmt. Det här får mig att tänka på alla de gånger jag campat i Kenya, men här är sängen skönare och inga lejon eller andra vilda djur finns det som smyger runt. Efter långa dagar är det faktiskt ganska skönt att pusta ut på kvällen och tillsammans reflektera över vad det är vi upplevt under dagen.
Men sista kvällen blir det fest och de har inbjudit in en kulturgrupp för att underhålla oss, med dans, sång och sketcher om hur det var förr i tiden. Ian, som är politisk representant för den del av kommunen de kommer ifrån översätter från det lokal språket bemba. Men de vill att också vi ska vara med på dansen och Peter är modig nog att anta utmaningen.
Efter tre intensiva dagar i Chinsali är det dags att återvända hem och under 80 mil hinner vi både se och tänka mycket, på utveckling, livsvillkor, livskvalitet och på vårt framtida samarbete.
//Gerd Sävenstedt