Vi har ingått ett partnerskap med en afrikansk partner, med Chinsali i norra Zambia. Vi blev intresserade av varandra redan för två år sedan och har lärt känna varandra en del sen dess.
Vi ser att mycket är totalt annorlunda. Vi ser att det finns likheter. Kanske är det lättare att se olikheterna. När vi träffades första gången så frågade jag vad de skulle bära med sig från besöket hos oss.
-Här kan man inte se var fattiga och rika bor, svarade Mary som nu är den zambiska projektledaren för vårt gemensamma projekt.
Det är fattigt i Chinsali, riktigt fattigt i många av de små byar som tillhör området. Arbetslösheten är uppskattningsvis 40 % men det kan vara betydligt mer. När man ser marknadsförsäljerskorna sitta med lite tomater och lite lök vackert upplagda kan man undra om det verkligen ger någon inkomst, för de är många med samma utbud som slåss om samma kunder.
Det är i den här gruppen där kvinnor bär försörjningsansvaret som fattigdomen är störst. Även om ett socialt trygghetsnät finns på pappret så fungerar det inte särskilt bra. Det är oftast släktingarna som får hjälpa varandra.
Man räknar med att två tredjedelar av befolkningen lever på mindre än 1,25 dollar/dag och faktiskt även som västerlänning upplever jag inte att det är särskilt billigt. Det är mindre än vad en coca-cola kostar på en restaurang. För 1,25 dollar får du ca 10 vattenflaskor i en affär.
Zambia är också hårt drabbat av HIV/AIDS, ett av de länder i världen med flest smittade. Idag får fler behandling och lever längre men det är ett jätteproblem. Ett jätteproblem som vi inte ser med våra ögon när vi är där på ett kort besök men som vi vet finns där och påverkar livsvillkoren.
Chinsali, som är Kenneth Kaundas, det fria Zambias första president, hemby har gjorts till regionhuvudstad och det här innebär en mängd utmaningar. De insåg att ska man klara av det här så behövs delaktighet från befolkningen i den utvecklingen.
Kvinnorna behöver vara delaktiga i utvecklingen. De bär ett stort ansvar när det gäller hem och familj men märks sällan i det offentliga livet. Det var därför man letade efter en partner – och det blev vi.
Projektet
Det är här vi möts i projektet som handlar om att stärka kommunens kapacitet att hitta metoder att få kvinnorna delaktiga. Det handlar om att hitta system där kommuninnevånarna kan uttrycka sina åsikter och för kommunen att ta hand om dem.
Vi jobbar här hos oss med de här frågorna men vi är långt ifrån färdiga. Demokrati är ingenting statiskt utan någonting som måste vårdas och utvecklas. För oss är det viktigt att under en längre tid få jobba nära människor i en annan kultur, på deras hemmaplan för få nya insikter och kunskaper hem och använda i vår egen utvecklingsprocess.
Det är kanske viktigare nu än på mycket länge, nu när vi öppnar dörren för att ta emot fler som kommer från andra kulturer och i den integreringsprocessen är det viktigt med ett engagemang i det lokala samhället. Här kan vi lära oss från Chinsali.
För när man jobbar nära med frågor som är viktiga så blir det på riktigt. I tre år får vi vandra tillsammans, möta utmaningar och förhoppningsvis komma en bit framåt. Vi får lära oss tillsammans. Jag tror att ett sådant här projekt kan sätta fokus på sådant som är viktigt att för att kunna utveckla sitt lokalsamhälle.
Både i Piteå och i Chinsali behövs människors delaktighet, att människors röst får höras och tas på allvar och skapa förutsättningar så att fler vill bidra.
Under relaterade länkar nedan finns reseberättelsen till Chinsali där huvudsyftet var att vi nu skulle starta det 3-åriga SIDA-finansierade samarbetsprojektet.