Det har hänt mycket sen våra första trevande steg i vårt samarbete togs för fem år sedan.
Det som händer i Vietnamsamarbetet är roligt. Häromdagen hade vi ett videokonferensmöte inför vår resa till Vietnam nu på fredag och som en återkoppling på den utbildningsvecka som två engagerade svenska energi -professorer genomförde i Vietnam för ett par veckor sen. En viktig byggsten inför den fortsatta utvecklingen.
Det har hänt mycket sen våra första trevande steg i vårt samarbete togs för fem år sedan. De vet vart de är på väg och vad de vill. De ser effekterna av klimatförändringarna och vet att det är bråttom. Och vi vet hyfsat väl vad vi kan bidra med. Framförallt erfarenheter av att jobba med planer och tillgången till expertkunskap som är till nytta i projektet.
När vi startade för fem år sedan dumpades stora delar av risskalet i Mekongdeltat – idag är risskalet en resurs som bönderna får betalt för. Medvetenheten har ökat och det finns ett politiskt stöd och en drivkraft att göra An Giang till en grön provins.
I An Giang bor det mer än 2,2 miljoner människor. Utifrån förhållandena i Chau Thanh distriktet med 275 000 människor gjordes i första projektet en klimat-och energiplan och i det projekt som vi nu har påbörjat görs en handlingsplan som ska ge en fingervisning om hur man rent konkret kan jobba för att nå målet.
För att det inte ska bli abstrakt och bara prat så genomförs som en del i vårt samarbete tre små demonstrationsprojekt för att visa hur man kan ta tillvara på risavfallet som en resurs i stället för en belastning. Här ska det odlas svamp, återföras till jorden som näring och matas kossor. Det är roligt att se med vilken energi och målmedvetenhet de arbetar. I demonstrationsprojekten är målet att 50 % av de som deltar ska vara kvinnor och det vore fantastiskt om det verkligen blev på det sättet. För i Vietnam som i många andra delar av världen är det en god investering att få kvinnor delaktiga och drivande.
Det känns roligt att åka dit igen- även om resan är lång, tidsomställningen stort och arbetsdagarna blir långa. Tillsammans har vi under åren byggt upp ett förtroende för varandra, en tillit till varandra och ett arbetsklimat som gör att ofta ett och ett blir tre. Det är det som gör att det känns roligt att tillsammans med människor i en helt annan kontext få vara med och bidra mot ett gemensamt mål.