I konventionerna finns regler för mänskliga rättigheter. De länder som har skrivit på konventionerna lovar att följa reglerna. Sverige har skrivit på många konventioner. Det här är några av de viktigaste:
Konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
Den handlar om att människor inte får bli dåligt behandlade på grund av till exempel sin hudfärg.
Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
Den handlar om att människor har rätt till bland annat trygghet, utbildning och att slippa vara fattiga.
Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
Den handlar om att människor har rätt att leva i frihet och att kunna bestämma över sina liv. Människor har rätt att till exempel tycka, tänka och säga vad de vill så länge det inte skadar andra människor.
Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
Den handlar om att stärka kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Den handlar om att länderna inte ska behandla människor dåligt i fängelser, till exempel slå människor för att tvinga dem att berätta saker.
Konvention om barnets rättigheter
Den handlar om barns rättigheter och deras rätt till inflytande.
Europakonventionen
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är lag i Sverige sedan 1995. Rättigheterna gäller för varje människa. Det är staten som ska skydda människor och se till att de får sina rättigheter. Regeringen har det största ansvaret. Myndigheter, kommuner och landsting har också ansvar.
Internationella överenskommelser kan också bli juridiskt bindande genom sedvana, även om det inte rör sig om en konvention som stater tillträder. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är ett sådant exempel.
Det räcker dock inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller förbjuder vissa handlingar. Det krävs också ett fungerande rättssystem (poliser, advokater och åklagare samt opartiska och rättvisa domstolar) som förverkligar lagarna. Därutöver behövs information och kunskap för att göra människor medvetna om sina rättigheter.