Stadsbilden förändras markant på 1960- och 70-talet. Stora delar av den ursprungliga träbebyggelsen på Häggholmen rivs för att göra plats för storskalig bebyggelse i tegel och betong som följer modernismens planeringsideal. Punkthusen längs Sundsgatan och skivhusen i öppen planform på centrumområdet bryter gatumönstret och kvartersformen, för första gången frångick man rutnätsplanen. Ny bebyggelse uppförs i tegel i tre till fem våningarna, i centrumområdets och Sundsgatans fall upp till åtta våningar. Bilarna gör anspråk på gaturummen. Samtidigt blir Storgatan Sveriges första gågata 1961. Tillräckligt antal parkeringsplatser är frågan både i gaturum och på kvartersmark.

Under 1980- och 90-talen sker en motreaktion till modernismens planeringsideal. I postmodernismens anda söker ny bebyggelse anpassning till rutnätsstaden och den traditionella bebyggelsemiljön. Bebyggelsen i kv. Stjärnan och längs Storgatan öster om Rådhustorget är bra exempel. Sammanhållen kvartersbebyggelse uppförs i olika slags tegel men även i trä. Stormarknader vid Hamnplan förändrar stadsmiljön.

Rådhuset blir byggnadsminne och dess närområde förklaras som riksintresse för kultur- miljövård. Trots den ökade medvetenheten om den historiska stadskärnans kvalitet och intentioner om dess bevarande pågår rivningar av gammal trähusbebyggelse.

Nutiden

Ny bebyggelse och påbyggnader tillkomna sedan millennieskiftet har i de centrala kvarteren inneburit en generell höjning av byggnadshöjderna och en generell förtätning inom kvarteren. Samtliga projekt är mera storskaliga än omgivande äldre bebyggelse. Bostadshus upp till sju våningar byggs i kv. Leoparden och kv. Höken. Mindre äldre byggnader ersätts i många kvarter, relativt anpassade i höjd och skala. Gallerian Småstaden har den småskaliga staden som förebild. Nya Gallerian i Kv. Falken innebär rivning men också bevarande av värdefull trähusbebyggelse.

Kvartersmarken tas i anspråk av byggnader, parkeringar, installationer etc. Den högre bebyggelsen i förhållande till gatubredder och gårdar innebär skuggiga miljöer. Byggnader byggs oftast som renodlade bostadshus med variationslösa sockelvåningar utan verksamheter.

Året 2017 markerar en ny epok i Piteås stadsbild då två höghus med 14 respektive 16 våningar färdigställdes. Kusthotellet och bostadshuset Stadstornet ger tidstypiska, dominerande avtryck i förhållande till stadskärnan.